Vi åkte tillbaka på akuten igår eftermiddag för Rufus ville inte röra på armen (de tyckte vi skulle komma tillbaka om han inte i princip blev sig själv inom några timmar), tex så vill han inte krypa eller stödja på armen. Huvudet är det inget fel på (förutom en bula) men armen gör ont. De konstaterade att han har ont i nyckelbenet, men att även om vi röntgar så går det inte att göra så mycket åt det. Vi valde därför att åka hem och se hur det utvecklar sig.
Idag är han bättre i armen, använder handen, även om han tydligt favoriserar sin andra arm och fortfarande inte kryper så mycket. Så vi avvaktar vidare och tror nog att det läker av sig själv. Vi får väl se hur snabbt han blir bättre och ta andra beslut längre fram om det behövs.
När det gäller coolhet så blir jag sällan riktigt orolig, förutom när jag nu i efterskott tänker på hur det kunde ha gått...
Men nu gick det ju bra, och fler tillbud lär det väl bli med årens lopp. Tänker särskilt på Miar70 och din stora kille. Små barn, små bekymmer... som man säger.Kram på er och era fina ungar, allihop!
/Ewa
) Igår var hon så grinig och olycklig. Det är inte likt henne! Hon var trött och hängig. Använde marginalkvarten, både före och efter ordinare sovtid på båda lurarna. Hon sov alltså en timma mer under dagen. Efter sista luren tog jag feber på henne. Hon hade då 39 grader. Alldeles rosiga kinder och ännu mera gnäll. Då upptäckte jag att hon fått en tand under dagen. Klockan sju (en halvtimma tidigare än vanligt) var hon så trött att hon bara grät. Då blev det sängen. Hon somnade på stört men vaknade efter någon timma och var så ledsen. Alvedon och en skvätt ipren, byte av bajsblöja och en stund i mammas famn 
då vi tänkte att det lika gärna kunde vara öronen. Sen sov hon natten igenom. Idag har hon varit änu tröttare än igår. Hon har sovit tre långa lurar 
Mormor hade suttit med henne i famnen och så fort hon sänkte hennes huvud så skrek hon. "Öronen", tyckte mormor. Men jag har för mig att de kan få lite känningar av öronen när de får tänder. Nåja, hon somnade till slut i mormors famn och sover nu lugnt i sin säng. Jag tycker inte att hon ska ha ont efter både alvedon OCH ipren 
Kanske bara en svacka.... Märkligt också att hon inte är ledsen när man lägger henne på dagen... Vad tror ni 
)
Jag ligger mest och irriterar mig på att Malte ligger i samma rum som henne och att nu när vi ÄNTLIGEN kommit i hamn med hans morgnar så ska hon börja..( hon kanske saknar Maltes stämma på morgonkvisten....) Han vaknar ju till slut av hennes vrålande, men är än så länge nöjd och glad i alla fall. Dags att ta tag i Vegas dagsömn på riktigt nu...( fortsätter denna diskussion i Päivis daglurtråd tror jag...)