Lycka till, Fjällström! Rapportera gärna!
Hur lycklig kan man bli??? Sedan igår har vi haft ett i princip PERFEKT dygn! Nu är alla dygn perfekta, men ibland blir det bättre än man tror är möjligt. Tidig bajs och långsov bäddade för en glad kille, lyckat babysim (som vanligt, han ÄLSKAR det!) och kort harmonisk insomning. Jag gick dessutom och tränade och fick annan sorts stimulans, som får mig att må bra i dagar efteråt! Dessutom sken solen hela dagen!
Solsken idag också. Bajs på rätta tider och min lille kille sover som en sten och har så gjort i en timme och fyrtio minuter snart. Kanske får jag väcka idag? Dessutom vaknade han superkort och somnade utan hjälp från mig. Jag låg på golvet och ritade mönster till underställ i fleece till Walle, så jag tänkte: Jag skall bara rita klart innan jag ramsar, men det blev bara ett litet pip, sedan sov han igen. Skönt!
En liten olycka dock, som kunde gått illa. Min kille föll ner för en trappa! I sten...

Han får krypa i trapphuset, men jag är alltid med. Jag brukar sitta i trappen, så att han inte kan falla. Idag hann han krypa ifrån mig. Han kryper fram till kanten, tittar ner (som alltid, han vet att där är en kant), men idag satte han sig, med ryggen mot kanten - för långt ut. Jag slängde mig, men hann inte. Åtta trappsteg ner är det nog och han rullade ner. Mitt hjärta stog still och jag rusade ner och plockade upp. Men vilken änglavakt! Vi hade precis kommit hem och han hade inte hunnit få av sig kläderna. Fleecemössan räddade nog mycket! Han var upprörd, så klart, men lugnade sig rätt fort och var snabbt som vanligt. När jag pratade med barnakuten kunde jag lugnt berätta att han kröp omkring och pratade, med hela magen full med gröt och banan. Då var det inget att oroa sig för, men jag skall hålla ett extra öga på honom, bara. Läskigt, men tack och lov för mössan!
Nu är han vaken. Snuvade mig på uppvaket, men jösses - han får guldstjärna ändå!
Kramar// Åsa