En dag inhandlade vi farsk fisk (ja, stor torsk pa isbadd med huvudet kvar och ett gigantiskt oga och jattekaft tal att avhandlas, vill jag lova!) och i delikatessdisken intill fanns bl a sma fina kycklingspett for 5 kr styck. Jag tankte att det dar borde barnet gilla. Sma fina, goda bitar kyckling att peta av fran pinnen. Sa jag inhandlade sex stycken - estimerade inte barnet dem, kunde ju de omma foraldrarna lata sig smaka, tankte jag.
Och om detta inkop maste ju ocksa TALAS. "Kycklingspett", sa jag sa tydligt och pedagogiskt jag kunde. "Sktjschktj..." forsokte barnet. Det var ju stort omojligt
Jag harmade kranglet eller modan (gick i pakt, vill saga) och hade stora besvar. "Kyckling-spett", gick det till slut, och barnet forsokte igen. Hopplost. Inte bara tje-ljudet i kyckling var omojligt utan ocksa bokstavsbelamringen NG-SP. Forsok sjalva far ni se!!! Vi rationaliserade. Kyckling fick bli cykling, tyckte jag. "Cyklingspett." Barnet rationaliserade sjalv den andra avdelningen och befaste faktum: "Cyklingbett." Alla nojda och glada
Hemma glufsade hon mycket riktigt i sig inte bara ett cyklingbett utan tva. Tillsammans petade vi av en forsta smakbit med hennes lilla plastsked, och sedan nasta och nasta tills trapinnen var tom. Och pa tvaaringars innovativa vis at hon naturligtvis bitarna helt logiskt: mattade med pinnen i halet som ju fanns pa varje losgjord bit, passade in den pa plats och anvande pinnen som gaffel.
Nu fanns fyra cyklingbett kvar, och dem skulle ju mamma och pappa bjudas pa nar de kom hem. Vi begrundar dem, och barnet ger sitt entusiastiska instammande: "MANGA cykelbettar!"
Nar hon alltsa ska gora flertal av cyklingbett blir cykling cykel (singularis) och bett bettar (pluralis, av nagot slag). Cykelbettar
Nagon som trodde det var en barnlek att lara sig spraket man fotts till har i varlden
Trodde hennes omma det forut, tror de det nog inte langre
For inte hade de en aning om vad det var lilla barnet pratade om, nar hon fortjust annonserade "MANGA CYKELBETTAR "...
