Jag har nästan aldrig kunnat pumpa efter amning. Jag är nämligen helt beroende av utdrivningsreflexen för att få ut någonting, om det inte har gått mer än två timmar sen sist (då slår den igång även på pumpning). Efter amning kan jag pumpa i 10-15 minuter och få ut kanske 10-20 ml. Det är iaf ganska fet mjölk så den har varit värd att spara ändå.
Jag fick nässpray med oxytocin på BVC och det har jag använt vid pumpning. Det underlättade betydligt och jag fick ut mjölken som jag ju kände fanns i brösten.
(Men jag är lite lur på att det egentligen är när kroppen själv sätter igång "oxytocinpåsläppet" som den verkligen förstår att den producerar en massa mjölk och att den ska producera ännu mer. Det är ju därför det rekommenderas att man ammar oftare när man har låg produktion. Så det kan ju hända att sprayen inte är att rekommendera om man försöker öka produktionen, men jag vet inte säkert.)
Mina bröst har börjat sloka rejält nu också

, men jag kämpar ju inte med pumpning och annat så mycket. Jag pumpar fortfarande innan jag går och lägger mig och får ut ca 150 ml (sammanlagt) men idag resulterade det i att jag inte hade särskilt mycket på morgonen (=inte spända bröst). Rufus ammade och åt sedan dryga 250 ml ersättning också...

För en vecka sen pumpade jag oftare på kvällen, varannan timme, och då fanns det mer under dagarna också.
Jag kände inte den direkta kopplingen till 12-timmarsnatten, snarare en drastisk minskning när det blev 8-timmars natt.
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.