Så visst, den nya tidens barn lär sig använda blöjan som toalett / potta - med inbyggd spolning. Kisset försvinner.
Men det försvinner inte från kläderna, när blöjan är borta och de fortsätter kissa som förut. Lille Karls taffliga försäkran om att han visst kan gå med blöta byxor är förstås en fråga. Och det är där man kan sätta in stöten, när man förlorar tålamodet och har fått nog. För det får man ju, och gör man ju. Annars vore man antingen helgon eller dum.
Man får alltså hålla ett föredrag (x hundra) på temat att BYXORNA inte får bli blöta. Inte för den jobbiga tvätten utan för att det är FARLIGT. Går man i blöta kläder (oavsett om det är kiss eller vatten) riskerar man att bli sjuk och alldeles kolossalt sjuk just där man inte får bli sjuk, i underlivet / snoppen / själva kiss- och bajsapparaten. För blir DEN sjuk, då fungerar den inte och det gör JÄTTEONT och man måste kanske åka till sjukhuset och ta ut kisset och bajset med förfärliga metoder och det är INTE roligt. Och sedan måste man ligga sjuk i sängen och äta mediciner och det gör ont i alla fall jättelänge till och man blir jätteledsen för att det gör så ont varje gång man ska försöka kissa, det SVIDER SOM ELD
Jag skulle inte dra mig för några sådana explosioner, i kontrollerad vrede, när det gäller en liten unge som faktiskt både vet och kan, men som på ren svenska är en smula slö.
Borta skulle jag inledningsvis (se ovan) ta reda på, tillsammans med barnet, var toalett / potta fanns, i vårt gemensamma allmänintresse. Och kanske "påminna" under vistelsen genom att fråga barnet: "Jag måste gå och kissa men jag kommer inte ihåg vart det var man skule gå! Kan du hjälpa mamma?"
Och skulle "olyckan" (slöheten) vara framme, får man ju beklaga och gå hem. Det borde räcka med en gång. "Du kan inte gå i blöta byxor, det är farligt. Vi får gå hem och tvätta dig och torka dig och ta på torra kläder och sedan får vi vara hemma." (Stor apparat, alltså - tvätt och tork, inte bara klädbyte.) Och då är det ju slut på det roliga. Bara att beklaga och låta budskapet sjunka in utan vidare kommentarer.
För att undvika missförstånd: jag menar naturligtvis inte att man ska bära sig åt så här JÄMT utan just precis bara som en "minikur" för att bryta ett mönster som barnet fastnat i på ett trist (läs bekvämt) vis. Därför kan man gott gå bort på prov, så att säga, dvs välja ett ställe varifrån man vet att man kan återvända hem om och när Det Händer Igen. Då ska bara berörd liten unge och en öm (vakt) avvika, och stanna hemma efter hela programmet med dusch / tvätt (både kiss och vatten är ju också farligt för att det är "smutsigt", dvs inget som ska vara kvar på eller i kroppen) och nogsam evinnerlig tork, samt (småbesvärligt) klädbyte som tar tid och som barnet ska sköta självt, under uttråkad men tålmodig bevakning, utan beröm men med sakligt halvintresserad koll. Och sedan får man båda ha tråkigt (dock givetvis utan förebråelser, utan förvisning, utan "straff" men inte med något roligt heller, bara ren och skär tristess, dvs man sysselsätter sig inte med barnet). Barnet ska få dra sina slutsatser alldeles själv.
Nu till sommaren skulle jag låta båda de här snå barnen gå nakna ute som inne. Utan kläder kissar man på marken (tillåtet och bra som gödsel