OK med knufflekar, krig och dödlekar???

Samtalsforum med barnen i fokus
marinette
Inlägg: 11
Blev medlem: sön 16 jan 2005, 23:33
Ort: Vittsj?

OK med knufflekar, krig och dödlekar???

Inlägg av marinette »

Hej alla engagerade föräldrar!
Jag skulle vilja ha igång en diskussion kring det här med knufflekar, krigslekar och dödlekar...
Själv är jag lite kluven men tänker att det kanske är andra som har åsikter och kunskaper i detta som kan fungera som bollplank :wink:
Som barn älskade jag indian och cowboysar lekar, krigslekar osv (men jag blev helt normal :wink: inte alls våldsam av mej-tvärtom! :D :wink: )
Men på killarnas dagis är/var det nolltolerans - ingenting fick fungera som pistol tex... :?
Jag motsatte mej detta resonemang och en diskussion kom igång.

Jag vet ju också att barn utvecklas och lär om livet genom sin lek.
Ska vi då styra den så hårt??? :?:
Traumatiska upplevelser, dödsfall eller "bara"( :!: ) funderingar och känslor kring ett våldsamt barn-/tv program barnen fått se :shock: bearbetas genom LEKEN...
Jag anser att det är väldigt viktigt att inte barns tankar och grubblerier inte stannar inom dem, utan att de får hjälp att sätta ord på vad de känner och tänker.
Barn bearbetar sin verklighet genom leken :!:

Vad säger Ni?
Calles och Alexanders mamma som ????lskar att f? vara mamma!!!
br
Inlägg: 684
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 11:28

Inlägg av br »

jag tycker inte alls om lekar med "pangare" och andra "vapen". Jag skulle aldrig köpa några leksaksvapen (oistol el svärd el dyl ) till mina barn! Och jag har svårt att förstå de som gör det! :? Men ändå så leker ju barnen på detta vis! Det är ju inget nytt! EMil i Lönneberga hade sin bysse och min dotter var drygt två när hon tillverkade "Pangare" av sina duplo!!

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med detta mer än att jag vill inte medverka till att uppmuntra lekar då man riktare "vapen" mot varandra och skriker "Nu är du dööd"

Min man brukar mycket skarpt säga ifrån om lekar börjar kretsa runt oanghare och jag har märkt att andra föräldrar har tyckt att det är pinsamt att han tar så starkt avstånd från vapen lekar medans de själva är den som inhandlat leksakspistolen!
Dotter född 11/12-00
Son född 9/12-03 ( "shn-kurad" i maj -04)
Electrifying
Inlägg: 42
Blev medlem: ons 01 dec 2004, 14:53
Ort: Halmstad

Inlägg av Electrifying »

Ojoj.. en ganska svår och "stor" fråga.

Jag tror inte att barn som leker med "pangare" löper en större risk att bli skjutglada galningar (det är väl de man vill förebygga) än barn som inte får fantisera kring ämnet alls. Hela menataliteten verkar ha blivit så annorlunda med åren och med alla dom händerlser som man läser om i tidningarna varje dag. De har ju verkligen blivit annorlunda sen vi själva var små (är 70-talist själv) men barn måste ändå få vara barn anser jag.

Fast jag är ändå lite kluven i frågan.. Ta ett exempel som visan "I ett hus i skogens slut" där jägaren ska skjuta haren. När Anton nu börjat på dagis så fick vi snabbt lära oss att texten var ändrad till att jägaren fångar haren istället. Detta för att dom lite större barnen "skjuter" på varandra. Bra idé var min första tanke.. men! är de verkligen bra? :-s
Fler exempel finns ju i sångboken (som jag inte minns va den heter men är gammal gammal och orange med barn på framsidan) i en sång nämns en negerdokter men den ska man nu absolut inte få sjunga mer och vad jag har förstått så är alla visorna som på något sätt kan vara stötande antingen borttagna eller "reviderade" till nyare upplagor.. Är de bra ? :-s


Nä.. som jag sa innan så är frågan enorm och det är svårt att bestämma sig för vilken "fot" man ska stå på.. Barn är ju trots allt barn precis som vi faktiskt också varit..
Antons mamma

Anton f?dd 20031219 sover gott utan kuren.
Karolina
Inlägg: 29
Blev medlem: tor 02 dec 2004, 09:42

Inlägg av Karolina »

Tycker att de våldsamma barnprogrammen är det värsta, allt handlar om att slåss. Bolibompa är det enda som kommit genom mammacensuren hemma hos oss.
Hörde på bussen när en mamma berättade för sin ca 6 år gamla son att Astrid Lindgren var död. Pojken tittade på sin mamma och frågade
-Har dom fått fast han som sköt henne?
Tre flickor, 90, 00, 04
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Jag var (och är) skoningslös. Aldrig någonsin ett leksaksvapen i mitt (barnens) hus. När jag kommit bort och folk viftat med svärd har jag bara sagt: "Tack, älskling", tagit det och lagt upp det högt, sett glad ut och föreslagit något bättre (som sagt - man ska aldrig underskatta mutans betydelse :D ). Sedan har de ömma föräldrarna fått göra vad de vill (leta länge, hoppas jag :lol: ).

Vi ska inte inbilla oss att vi kan utrota små barns peng-pang-lekar, lika lite som vi med anspråk på minsta lilla logik kan låta jägaren i visan FÅNGA haren. (Jagar han husdjur?) Men vi behöver inte inspirera dem till det genom att mata dem med våldsamheter på TV och med vapen i present :evil: Vi behöver alltså inte bjuda in våldet eller våldslekarna som följer, mycket riktigt, som bearbetning.

Människan är en ganska svag varelse, konstitutionellt sett. Vi vet att små nyfödda är mycket "medvetna" om detta: de har inte en chans att överleva på egen hand. Vargen flåsar dem i nacken. Människan har inte gjort sig till herre över jorden genom att stå ensam naken ute i en kall frostnatt öga mot öga med vargen. Hon behövde skydd och byggde sig boningar. Och hon behövde vapen. Hon kunde inte ens jaga för att överleva utan "vapen" - verktyg - om så bara ett fisknät. Hon vågade inte somna under bar himmel av befogad rädsla för vargen i alla dess livshotande skepnader. Så svag var hon att hon inte ens kunde överleva utan vatten i tre dygn. Ändå gjorde hon sig till härskare över himmel och jord, bättre, skickligare, livskraftigare än någon annan levande art. Hur gick det till? De små barnen berättar det för oss. Jag har försökt beskriva detta i Barnaboken under Våld.

Bråk och "krig" inom "flocken" försvagar den, något alla vet som ligger i krig med sin partner, sin svärmor eller - sina egna barn. Reviret bevakas utåt, liksom ytterdörren stänger ute vargen. Hotar fara utifrån måste vi kunna mobilisera, vilket också människor omedelbart gör vid varje katastrof som drabbar dem gemensamt. Alla vet att vi ingenting förmår ensamma. Vi måste hjälpas åt. Skydda, rädda till livet, komma till undsättning. Idag du, i morgon jag. Vår styrka beror av vår sammanhållning. Men vi nöjer oss inte med att rädda. Vi vill också genast bygga nya hinder för vargen, faran, dödshotet, det utifrån kommande. Det som hände ska inte kunna hända igen.

Barn är människor. De lever inte i Bullerbyn och har aldrig gjort. De är mycket, om än länge instinktivt, medvetna om sin hjälplösa utsatthet. Därför är något av det grymmaste man kan göra att hota en unge med: "Nu går mamma och kommer aldrig tillbaka!" Det betyder: "Varsågod, jag öppnar dörren för vargen, och sedan är det ajöss med dig." Och det är därför välmenande mor- och farföräldrar och även ömma föräldrar själva liksom resten av det skyddsnät kring barnet, som inte alltid är på plats om och när det händer, om och när vargen verkligen kommer - utrustar barnen med vapen. På lek, visserligen, men alla är vi människor och alla vet vi att vi är hjälplösa på egen hand. Och det är därför dessa förbannade :evil: våldsamheter för barn på TV har en sådan dragningskraft. Det gäller att lära sig hur man gör: hur man försvarar sig och hur man går till attack, och det kan man inte göra utan vapen. Det "förstår" en treåring alldeles av sig själv; det är då små människor börjar använda sig av tillhyggen.

Vad jag vill säga med detta och som jag säger i Barnaboken är att VÅLD SKA BEKÄMPAS MED KÄRLEK. Det låter romantiskt och fint men budskapet är inte mitt och inte nytt. Kärleken är en kraft starkare än våldet. Skillnaden kallas moral. Jag ska inte förlora mig mer i det just här. :D

:arrow: För det första: "krig" ska inte utkämpas inomhus, inom "flocken". Så ut med ungarna :!: Mycket enkel regel. Indianer och vita utkämpade knappast sina strider kring grytan i köket.

:arrow: För det andra: "krig" ska vara på lek - förberedande eller bearbetande övning - inte på blodigt (fientligt) allvar. Revir bevakas mot fienden, vargen, inte mot kamrater, människor gjorda av kött, blod och själ som man själv.

:arrow: För det tredje: för Gud vet hur många tusen år sedan lärde sig människan tillverka vapen, för fångst, för försvar, för angrepp mot vargen. Jag försäkrar att vilken treåring som helst ordnar den saken på egen hand. Det finns nedärvt. Behöver och ska inte köpas för dyra pengar.

:arrow: För det fjärde: i vårt beskydd av de små, och även de inte så små, barnen krävs en moral. MAN GÖR INTE SÅ. Barn har rätt att leka, att laborera med människans urgamla skyddsmekanismer och även angreppsmekanismer, men man får aldrig någonsin avsiktligt skada en annan människa. "Den största av synder", sa Jesus, "är att plåga en broder till kropp och själ".

Så bort med denna sjuka "inspiration" som säkerligen stammar ur denna märkliga civilisations djupaste tillkortakommande: vi brister horribelt i vårt dagliga, stundliga, ständiga beskydd av de små barnen mot vargen i alla dess former. Bort med leksaksvapnen. Bort med TV-våldet. In med kärlekbudskapet, som är av en mycket stark och inte helt glömd allmänmänsklig moral :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Gäst

Inlägg av Gäst »

8) Håller med dej i allt Anna - du är ju fenomenal på att få med "allt"!

:?: En fråga bara! Mina små älskliga söner leker med tigrar, lejon, flodhästar och annat. Det har smugit sej in "nu är tigern död" (den lever ju snart igen :roll: ) och "nu ska tigern äta upp och döda giraffen" osv. Ja, du fattar säkert :P !

:roll: Hur göra med detta!?!
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tackar så himlans :oops: :oops: :oops:

Fortfarande när folk är fem år fattar de inte att döden är oåterkallelig. De kan både ha sett döda människor och deltagit i begravningar där alla gråter och förklarar att farfar är i himlen och allt vad det kan vara, men de grubblar ändå över hur de ska kunna ta sig ur kistan, när den dagen kommer - "Dom får inte skruva åt locket för hårt!"

Så låt du dem "döda". Återuppståndelsen varar länge än... Tycker du att det blir lite VÄL, kan ett simpelt "Oj då" vara på sin plats och ett avbrott i mördandet. "Nu är alla djuren så himla döda så nu får de ligga här och ta igen sig ett tag." Du kan räkna med öm förståelse... :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

PS Ska tilläggas att "dödslekarna" ju också är arketypiska. Oavsett om någon talar med små barn om döden och oavsett om de så att säga konfronteras med den direkt och personligen, och oavsett om de får sagor lästa för sig om döden eller ser något om döden på TV, oavsett all "styrning" uifrån, alltså, börjar små barn av sig själva förstå i fyraårsåldern att livet inte är oändligt (och frågar också mycket om den saken, om de får chansen). Detta får de ju också bekräftat i naturen omkring sig och i minsta blomma i vas. Vid samma ålder börjar de grubbla över hur små barn kommer till, utan att någon direkt bedrivit sexualundervisning eller demonstrerat förfarandet för dem :shock:

Man kan ju undra var det metafysiska intresset kommer ifrån, vad som väcker det abstrakta tänkandet en dag, etc etc. Jag har nöjt mig med att studera ATT det händer och när det händer (på ett ungefär). Jag är övertygad om att allt detta som vi vuxna inte heller förstår särskilt bra finns "inprogrammerat" likaväl som tidpunkten för tänderna att komma. Så detta s k dödslekande kommer i vilket fall, hos alla barn, världen över, kulturerna igenom, intill tidens ände. Leken är ett bearbetande av saker och ting men också verkligen och i högsta grad ett "processande" av det arketypiska (o- eller under-)medvetandet.

Så där gäller det gamla vanliga: ge förutsättningarna/FORMEN (någorlunda ungt sällskap, giraff och flodhäst, frid att leka :lol: ) men låt barnen bestämma INNEHÅLLET :D Tills man alltså helt enkelt tycker det luktar urspårning och börjar känna sig illa till mods; då bryter man glatt för någon annan programpunkt och håller givetvis tand för tunga. Eller tills de små änglarna börjar "döda" varandra i stället för lejonet :wink:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
ia
Inlägg: 75
Blev medlem: fre 26 nov 2004, 17:44
Ort: AZ, USA

Inlägg av ia »

Kloka ord. TACK Anna. Tradar som denna sparas tills vara sma kommer i alder att behova foraldrar som laser pa igen (och igen och igen...)
kram!
maria
Mamma till tvillingar fodda 20 april 2004. Sover som anglar O:) :wink: efter SHN-kur vid 4.5 manaders alder
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Underbart ia :D Tack för varma ord :D Jag har mailproblem men tänker som alltid på dig och dina små :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Electrifying
Inlägg: 42
Blev medlem: ons 01 dec 2004, 14:53
Ort: Halmstad

Inlägg av Electrifying »

Tack för många kloka ord Anna! :P

Antons mamma

Anton f?dd 20031219 sover gott utan kuren.
Humlan
Inlägg: 68
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 15:21

Mmm,

Inlägg av Humlan »

vi har ju en fäktare i familjen som frenetiskt tillverkat svärd av allt möjligt sen 2 års ålder. Nu äger han plastsvärd (hm) men det käraste är det han tillverkat själv. Hos oss har han fått lära sig att "fäktas med vördnad" dvs inte sticka ngn i magen eller annanstans, konsten kan utövas (om man nu kan välja att se det så) iom att allt i hans huvud ofta handlar om svärd, men tillverkningen kanske är det roligaste, kanske en blivande silversmed eller ngt!? MEn han fäktas "vackert" och slåss inte med sitt svärd sas. (om det går att förstå) Vår 4.5 åring leker död mkt nu (efter att ha förlorat gammelmorfar, och vänner i tsunamin....) men svimma betyder samma sak som att dö för henne. VI läser böcker som rekommenderats om döden och talar om att vissa tror att man kommer tillbaka, andra att man blir en ängel etc. Flera gånger har hon sagt att hon vill dö efter det och bli en ängel istället :!: :!: :cry: :shock: Då brukar jag fråga vad hon vill bli i nästa liv och då svarar hon ofta att hon vill bli min mamma :) Så som Anna skriver, trots att hon känner folk som hon nu inte längre kan träffa så har hon inte greppat det. Och vi tänder ljus och pratar om dem som gått bort, titt som tätt. Hon har målat teckningar och frågat adressen till molnen etc (ursött) så min erfarenhet är att det är alldeles för abstrakt att förstå så då är heller inte leken om att dö annat än helt oskyldig. Hos oss "dör" de dagligen och ofta och liksom AW skrev kliver jag in ibland då jag tycker det är för mycket... Då leker vi ngt annat en stund! -Humlan
K-ina
Inlägg: 1485
Blev medlem: tor 09 dec 2004, 10:15
Ort: Närke

Inlägg av K-ina »

Vill bara dela med mig:

Min Axel är en mycket filosoferande pojke. Han har länge funderat över liv och död och riktig fart tog det förra våren när han fyllde fyra. Som Anna W skriver så är det så naturligt med årstidens växlingar och han noterade verkligen allt som hände i naturen på ett helt underbart sätt.

Hans farfar är död sedan tre år tillbaka och detta har självklart givit sonen funderingar. Det har blivit allt viktigare att veta vem farfar var och hur det var de få gånger de träffades när Axel var bäbis. Han har sagt "sanningar" om döden och evigheten på ett sätt som fått oss att tappa andan helt och undra: Var får han allt från?

Så lugnade allt ner sig och en acceptans fanns plötsligt. Man vet inte NÄR man ska dö. Man kanske inte vet VARFÖR... (Jo.... Om man är hundra då dör man helt säkert och kanske också om man har crancer men det är inte säkert...) Man vet inte VAD som händer osv. Han har lillgammalt talat om att det kan bli SPÄNNANDE att få se hur det är när man är död och i himlen där är farfar chef minsann! Och en dag när alla människor och djur är döda på jorden då finns IKEA säkert kvar! :roll: :!:

Jag blev glad över en berättelse från dagis: En jämgammal kompis hade precis mist sin morfar. Axel och han satt tillsammans och pysslade och samtidigt pratade Axel med kompisen om döden och hur naturlig den är. Sonen klippte ut runda papperscirklar som han färglade i en färg till kompisen som förlorat sin morfar och i en annan färg till sig själv som inte har någon farfar. Sedan instruerade han kompisen hur denna nytillverkade "goselapp" skulle användas: Man tar den i handen och lägger den mot kinden när man är ledsen och så är det bara att sitta och tänka på sin morfar/farfar en stund och bara SAKNA... "För det gör man, vet du! :heart: :heart: :heart:

Behöver jag tillägga att det är helt underbart att leva tillsammans med en sån människa? Jag vill uppmana alla att ta chansen och lyssna på barnen när de funderar och undrar. Sååå mycket vi kan lära oss av dem, eller hur?
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Humlan
Inlägg: 68
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 15:21

Underbart!

Inlägg av Humlan »

och så naturligt... Härlig kille du har!

En väninnas son som är mycket känslig och gråter ofta om att han inte vill dö :cry: Detta efter Tsunamin där dagiskompis försvann, dessutom sen Anna Lindh dog, ingen vet hur han snappade upp det men antagligen när hans föräldrar pratade i telefon med någon om detta. Han gråter ofta och föräldrarna är bekymmrade, mkt pedagogiska och förklarar och förklarar. Men en 4 åring tänker ju inte som vi det är ju barntankar trots att de är ofta är så klara och underbara. Har ni tips om hur man kan berätta om döden för honom, hur man kan trösta honom när han gråter om detta? -Humlan
JH
Inlägg: 861
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 17:10
Ort: Södermalm - Stockholm

Inlägg av JH »

Åh, vilken underbart vacker tråd :) och så många kloka ord att spara och ta fram när de som mest behövs. Står här nästan tårögd och läser...

Vilka underbart fantastiska varelser de är, våra barn!

Ser med spänning fram emot att få se min Elsa växa och utvecklas - vilka fantastiska sanningar ska hon få delge mig?
Jenny, mamma till
Elsa :heart: 25 juli 2004 - SHN-kur vid 4 månader
Siri :heart: 18 april 2007 - SM från start
Bilder på Elsa och Siri!
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"