Hjälp mig med förtrotsen! Jag får typ blackout...

[Vargmor]

Ohhh, vet inte hur jag ska göra med min lille gosse. Vill ju inget hellre än att det ska flyta på bra...jag läser och läser här i forumet och i BB och blir så imponerad av AW:s tankar, inte minst Odla Attityden men även hur man ska hantera annat...

Som situationen ser ut nu är min unge herre 17 månader gammal och har nyligen hamnat i något som jag skulle tolka som ett förtrotsstadium. Situationer med skrik och utbrott regnar ibland över vardagen och jag tycker att det är supersvårt att veta hur jag ska göra!

Ett exempel: lilleman står och diskar glatt vid diskbänken och upptäcker plötsligt att han även skulle vilja ha vattenkokaren i diskhon....när han sträcker sig efter den säger jag "oh, nej, vattenkokaren kan man inte ha när man diskar, då går den sönder, vattenkokaren kokar man vatten i". Älsklingen hör att jag försöker hindra hans roliga idé och reagerar med att att bli totalt förkrossad och börjar skrika (superhögt), stampa på stolen och hålla benhårt i vattenkokaren!! Jag undrar -vad ska jag göra?? Det är vid såna här tillfällen som jag får totalt blackout och har bara lust att slita (han är ju såå stark!) vattenkokaren ur hans hand, ta bort den från diskbänken och säga "nej, man kan inte ha vattenkokaren när man diskar, då går den sönder!!" -men det känns ju förstås inte rätt! Jag förstår ju att han inte förstår varför, men jag undrar -hur ska jag bemöta honom åldersadekvat? Han har alltid haft en otroligt stark vilja!

Har även en fråga, hur ska jag tackla intresset för toalettstolen? Själv tycker jag att det är superäckligt om han ska vara där och liksom utforska den och blir typ äcklad när han håller på och lyfter upp och ner på ringen och försöker plocka upp papperet som han lagt i....-vad låter ni era barn göra? Jag har alltid tyckt att det varit ofräscht med toalettstolar....gillar inte offentliga toaletter och sånt...Har hört om familjer där barnen får leka med toalettborsten!! Men hua då skulle jag nog dö...

Är glad för alla underbara stunder när jag får det att fungera, men jag vill klara det bättre....Snälla hjälp mig att tänka

[Susanne G]

Hej!
Jag kollar på melodifestivalen men blev lite uttråkad och hamnade här.

Plocka bort ALLT som han absolut inte får röra. Tex vattenkokaren på diskbänken går bort. Kan man inte diska den ska den inte stå och fresta den lille pågen. Han tänker bara att här är ytterligare ngt som han måste diska rent. Att du sedan försöker förklara att just DEN inte går att diska begriper han inte. (Den står ju där med det andra smutsiga) Skala bort alla de onödiga förklaringarna. Han ser bara att du motarbetar honom, därav hans utbrott. (Läs tråden om att gå i pakt med barnet)
Man måste vara som en radar och svepa blicken över de kommande situationerna. Rensa INNAN han ska börja med en syssla, fast i smyg så han inte ser det.
Samma sak med toalettborsten. När min tjej var i den åldern så gömde vi borsten så att hon inte skulle komma åt den. Eller så visar du honom hur man använder den, tycker du det är allt för äckligt så vänta ett tag tills han inte vill stoppa den i munnen eller borsta håret med.

Framförallt ska du gå i pakt med honom. Läs stickyn och läs inlägg om tips på detta. Det är otroligt förlösande, speciellt för förtrotsare.
Lycka till/Susanne

[Susanne G]

Hej!
Jag kollar på melodifestivalen men blev lite uttråkad och hamnade här.

Plocka bort ALLT som han absolut inte får röra. Tex vattenkokaren på diskbänken går bort. Kan man inte diska den ska den inte stå och fresta den lille pågen. Han tänker bara att här är ytterligare ngt som han måste diska rent. Att du sedan försöker förklara att just DEN inte går att diska begriper han inte. (Den står ju där med det andra smutsiga) Skala bort alla de onödiga förklaringarna. Han ser bara att du motarbetar honom, därav hans utbrott. (Läs tråden om att gå i pakt med barnet)
Man måste vara som en radar och svepa blicken över de kommande situationerna. Rensa INNAN han ska börja med en syssla, fast i smyg så han inte ser det.
Samma sak med toalettborsten. När min tjej var i den åldern så gömde vi borsten så att hon inte skulle komma åt den. Eller så visar du honom hur man använder den, tycker du det är allt för äckligt så vänta ett tag tills han inte vill stoppa den i munnen eller borsta håret med.

Framförallt ska du gå i pakt med honom. Läs stickyn och läs inlägg om tips på detta. Det är otroligt förlösande, speciellt för förtrotsare.
Lycka till/Susanne

[Susanne*]

Hej
Välkommen hit (fast du kanske har varit här sedan länge )

Här är en länk till stickyn som Susanne berättande om. Där finns massa bra tips och tankegångar.

Som Susanne skriver så vill han bara göra som han tror att man ska göra. Han tycker nu själv att han kan "livet" ganska bra och vill då leva det också. Han kan kommunicera men vi förstår inte - och han förstår inte oss alltid. Detta är därför en tid för frustration - både för dem och för oss.

Gällande diskningen så kunde man också ta kokaren med ett glatt leende och säga åh, tack vad bra att du hittad den. Nu ska den gå och sova. Och så stoppar man upp den i skåpet långt borta. Då brukar de själva skina upp och tycka åh... Om inte så intressera honom för något annat. Visa hans skrik ingen uppmärksamhet utan fortsätt du diska och prata högt för dig själv om något mycket intressant.

Toan... 8) Tja, det är ett intressant kapitel. Och ju mer vi gör det till ett förbjudet område - desto mer intressant blir det. Och tyvärr kan man ju inte ta bort den. Så jag säger också - tag bort toaborsten, se till att toan är ren och blunda sedan. När man själv bryter samman så kanske det är dags för en muta eller lite annat arbete eller lek...

Kram
Susanne




http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0

[Vargmor]

TACK TACK för era engagerade och bra svar!...måste erkänna att jag var lite nervös när jag skrev mitt inlägg, det var nämligen första gången som jag skrev i ett forum !! Men nu är isen bruten och glad är jag för det !

Har läst den klistrade tråd som ni tipsade om...med stor behålling . Det Mindy beskrev var skrivet på ett så roligt sätt och lite igenkänningshumor är aldrig fel! Det känns ju alltid lite förlösande att läsa om andra som har liknande situationer och inte minst är det lärorikt! Har även applicerat de konkreta råd som ni gav angående när lillen diskar och idag flöt det på utan några problem...ända tills vi kom till den laddade stund då jag (eftersom jag, efter att ha läst ut alla delar i DN, kände mig totalt uttråkad på att sitta och vakta honom vid diskbänken) beslöt mig för att informera honom om att "nu har vi diskat färdigt, nu är det dags för att göra iording middag istället! Idag ska vi äta blodpudding (en av lillens favoriträtter, så med andra ord ett säkert kort ) och lillgubben svarar med "nä, nä, nä" [-( .... och liksom börjar hålla ännu hårdare om diskborsten för att verkligen försäkra sig om att han inte ska förlora detta slag. -Hur tycker ni att man smidigast kommer ur en sån här situation? Det jag gjorde var att fortsätta tjata om att "oj, oj, oj, så gott det ska bli med blodpudding" och bestämt fortsätta att plocka bort disksakerna från diskhon varvid han blir superarg , skriker och fektas framför sig och upprepar "nä, nä, nä". [-X

Vid några liknande såna här situationer har jag låtit lillen "bestämma" genom att säga, "okej, vill du fortsätta diska, då gör vi det en liten stund till, men snaaart ska vi sluta och börja göra blodpudding"....det vill säga, jag har försökt att gå halvvägs genom att låta honom få en liten stund till och informera honoom att snaaart är det slut. -Är det rätt att göra sånt, eller är det att ge honom eller har ni något annat tips? Han blir ju fortfarande arg när jag avslutar hans diskning, men kanske inte liiiiika arg.

Har faktiskt tänkt på det där angående att alltid ha en välstädad toalett! Ingen dum idé \:D/ då hans inspektioner känns mycket mer harmlösa....

....nya äventyr fortsätter imorgon!

KRAM!

[Lua]

Disken: MYCKET poppis även här! Jag försöker i möjligaste mån låta henne diska tills hon tycker att hon är klar. Annars drar jag ur proppen (i största hemlighet :-$ ) och vattnet försvinner! Då kan vi tillsammans beklaga: Men, ojdå! Slut vatten! Borta! Så förargligt! Sedan drar vi mot nya äventyr!

Även min toa har varit ruskigt ren under en period... Varje morgon fick den sig en omgång.

Kram Lua.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Nervös Que Inte då Skurar av goda råd utgår Tack, alla

: "nu har vi diskat färdigt, nu är det dags för att göra i ordning middag istället! Idag ska vi äta blodpudding (en av lillens favoriträtter, så med andra ord ett säkert kort ) och lillgubben svarar med "nä, nä, nä" .... och liksom börjar hålla ännu hårdare om diskborsten för att verkligen försäkra sig om att han inte ska förlora detta slag.

Några små pekpinnar från stormamma!

Lillen är 17 mån, om jag kan räkna. Inte 17 år, om man säger Spar på orden

Den maktkamp du förväntar dig, får du. Inte för att Lillen fattar vad maktkamp är för någonting, men vädra i luften kan han. Du tror att han "börjar hålla ännu hårdare om diskborsten för att verkligen försäkra sig om att han inte ska förlora detta slag". Huga Slag Han håller om diskborsten för att han vill diska med diskborsten. Dina negativa förväntningar innebär ett hot för honom - en liten varg kommer tassande där! - och det har han ju alldeles rätt i, faktiskt

Blodpudding Nu "Nej, mamma, DISK, inte blodpudding", skulle han säga, om han kunde. (Vad pratar hon om )

Förstår du? Med lite humor gör du det.

Han är alltså för liten både för dina resonemang och förklaringar, för dina vädjanden om samarbete kring något 1. abstrakt (vad är blodpudding som inte ligger på tallriken eller i pannan? Finns inte!), 2. framtida inträffande saker - då ska han "fantisera" ännu mer, tycker du; inte nog med att blodpuddingen inte föreligger i sinnevärlden, han ska titta på klockan också och räkna ut när den möjligen ska det, någon gång framöver... Dubbelt abstrakt, alltså. Klart han hellre diskar, om man säger. Skulle jag också göra

Små barns värld är konkret. Små barns värld är här och nu.

Orden fixar ingenting. Det är handlingen som gäller. Handlingen talar det språk små barn begriper, det giltiga språket. Orden kan möjligen ackompanjera handlingen, men orden är och förblir abstrakta länge till och därmed tämligen ointressanta - eller just "ogiltiga".

Ta alltså bara diskborsten ifrån honom, älskvärt och vänligt, när "arbetet" är slutfört (en bedömning du gör för att stå fast vid, vare sig han nickar godkännande eller ej). Krävs det (om han hinner vädra vargar) så lirka upp de små fingrarna fint. Tacka så kolossalt mycket. "Tack, tack!" som om han själv hade gett dig den. Meddela sedan nästa Händelse i Snnevärlden, den påtagliga och högst konkreta: "Nu ska lilla diskborsten sova så gott. Hej då, diskborsten! Sov gott liten stund!" och placera den där den "bor". (Framöver kan du fråga lillen var diskborsten bor och han kan få äran att "lägga" den där och natta den för en liten lur. DET kallas samarbete och samförstånd, det som du försökte få blodpuddingen till hjälp med, förgäves.)

Uppstår tjat och gnat dvs nya frågor och gnäll och protester (som mamma lärt honom ska till i maktkampen där det gäller att "inte förlora detta slag" ) upprepar du bara lite fint och utan några som helst invecklade resonemang om blodpuddingar och / eller sunt förnuft ("du KAN faktiskt inte få lov att diska hela dagen, i så fall får du faktiskt gå ut och köpa Expressen till mamma först") att nu sover diskborsten så gott, och disken med, och allting är så fint och färdigt, tack tack, och nu ska ni göra DET." Och passar det honom verkligen inte att göra DET - tillsammans med dig - så överlämnar du honom bara den stund det tar åt hans eget lilla dåliga humör och talar vänligt om att DU tänker i alla fall göra ren toaletten just nu. Typ

Låt honom vara i fred och se vad som händer. Du måste inte och ska inte ständigt styra och ställa med honom och försöka lösa världsproblemen åt honom.

Och det är en konst att låta små barn vara i fred. En mycket fin konst, som förutom nyfikenhet och intresse - hos den / de vuxna - framodlar ögon i nacken och ett tredje öra, det för tystnad.

Ett äventyr

[Vargmor]

Men så underbart det är att läsa era goda råd ! Och stort tack Anna för att du tar dig tid och ger mig lite välbehövda pekpinnar! Idag har vi haft en finfin dag jag och lilleman! OCH detta till stor del med anleding av att jag fått lite mer koll på vad jag kan förvänta mig att min lille pojke förstår....som Anna skrev så är han ju inte 17 år, utan 17 månader... ! Men om jag ska försöka rannsaka mig själv och försöka förstå vad det är som gjort att jag börjat resonera och förklara så mycket för honom (läs: om blodpudding som snaaart är klar, osv) så tror jag att det beror på att min lille gubbe också är en rackare på att snacka, ni förstår -munnen går i ett och han är väldigt duktig på att visa och förklara vad han vill genom att peka och prata. Detta har väl sporrat mig att använda språket MER än vad jag kanske borde vid hans ringa ålder och därför har dessa jobbiga situationer börjat uppstå mer och mer

Idag gjorde vi faktiskt en mycket bra grej, vi städade toaletten tillsammans och sedan kunde jag, utan att blunda eller må illa titta på när han sedan stod i minut efter minut och öppnade och stängde locket! Det var ju faktiskt inte så farligt och han var ju så nöööjd!!

Och vid den dagliga disken gick det idag väldigt bra att avsluta detta utan några alltför stora protester...för jag gjorde som AW och ni andra tipsade mig om och när vi sedan hade diskat färdigt i köket så lät jag lillen vara sur en liten stund, utan att jag la mig i, och gick istället och satt mig i soffan och läste en av hans böcker (Tittut Miffy ) väldigt nöjd för mig själv, och mycket riktigt, nog kom han och kröp upp brevid mig, nöjd och glad!

KRAM KRAM KRAM, tack igen!

[annawahlgren]

Pris och beröm {|=