Oj, nu händer det grejer hemma! Trotsen i attackform?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
AnnaK
Inlägg: 107
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 14:16

Oj, nu händer det grejer hemma! Trotsen i attackform?

Inlägg av AnnaK »

Kära AWP-vänner,

Ivar, drygt 3 år, har sedan en tid tillbaka försökt hävda sina rättigheter att själv bestämma när det har varit dags för natt istället för kl 19. Det har prövats med allehanda knep för att få vara uppe längre men de ömma föräldrarna har ihärdigt erbjudit 12 timmars natt ändå, vissa protester till trots.
För ett antal dagar sedan, ca 10, fick Ivar hög feber och var mycket olycklig ett antal nätter i rad, vaknade och grät varför vi givetvis gick in till honom och erbjöd vatten mm. När febern nu är borta har han fortsatt att vakna på natten och ropa/gråta efter oss. Jag måste erkänna att skarven mellan sjukdom och frisk varit smygande och att jag trafikerat rummet lite för länge än vad som hade varit rätt.
Följande utspelade sig i vårt hem igår kväll:
Ivar ska gå och lägga sig, VILL INTE SOVA! :( VILL INTE SOVA I MIN SÄNG. VILL SOVA HOS ER :!:
Vi ramsade och gick ut. Han gapar på, börjar gråta men somnar så småningom efter ca 15 min. Efter att han sovit i cirka 30 minuter vaknar han och börjar gråta. Mycket :!: Det har aldrig hänt tidigare att han vaknar så tätt inpå somnandet. Mardröm, tänkte jag. Avvaktar lite. Gråten avtar. Efter ytterligare 30 minuter vaknar han igen. Gråter jättemycket, somnar om efter en stund. Vaknar igen, gråter massor och ropar/skriker (gallskriker) gråter. Jag tror att det är mardrömmar och går in. Han gråter och gråter. Jag försöker trösta :( :cry: Erbjuder mig att stanna tills han somnat men har bara ålar runt som en mask coh säger att han INTE VILL SOVA HÄR, VILL INTE SOVA NU, INTE SOVA HÄR etc. Tills slut så lugnar han sig lite, jag går ut m ramsa. Då börjar han gråta hysteriskt :!: Jag går in igen, vargar överallt :? för jag blir väldigt osäker på om det är mardrömmar och jag ska trösta/lugna eller om det är trots och jag ska vara tydlig och inte störa.
Han kastar sig ur sänge, ska sova på golvet, inne hos oss, inte hos oss, i soffan etc. Till slut efter ca 1,5 timme av gallskrik coh gråt välter jag honom i säng, lägger täcket om, säger att nu är det natt och vi ska sova och går ut. Ivar hoppar över spjälorna och kommer efter (för första gången) jag bär tillbaka och lägger ner, går ut. Gallskrik och sen tyst. Efter ca 10 minuter går jag in. Då har han bäddat på golvet och ligger och sover där. Jag lägger honom i säng och går ut m ramsa. Kl 5 vaknar han och storgråter igen. Somnar inte om. Givetvis TOKTRÖTT imorse.
Vad säger ni? Trots, väl?? Hur hade ni gjort? Måste ladda för natten 8) :?
Jag kände inte igen honom alls inatt så jag kom helt av mig.
Tacksam för råd!
Kram AnnaK
Mamma till Ivar, född 5 mars-04 och kurad vid 5 månaders ålder samt Wilma, född 13 augusti-06 och vänd från nattsuddare till nattsovare med hjälp av Standardmodellen
Kantarella

Inlägg av Kantarella »

Hej

Jag skulle vilja säga så här:

Oavsett om det handlar om trots eller mardrömmar eller Gud vet vad, är det kanske dags att strama upp attityden en aning och ge honom rediga svar på hans frågor. Detta säger jag i all välmening :heart:
"Måste jag ligga här? "Är det säkert och skyddat att sova här" osv. Ni har faktiskt talat om för honom i handling - faran och otryggheten med att sova så gott i sin egen säng - genom att ideligen trafikera rummet. "Nej, lilla du, mamma måste vara hos dig tills du somnar". Drar på lite här, men du förstår säkert principen....

Det han vill och faktiskt BEGÄR, är nöjaktiga svar. Och det ger ni genom ramsan - utanför hans dörr och på väg bort. BEskedet ska vara betryggande och ges varje gång en fråga ställs. Budskapet är att på natten sover man, på natten händer ingenting. Mardrömmar är inte farliga, inte feber (med undantag förstås :!: ) heller. Det är en ren och skär lögn som ni förmedlar. Oavsett vad som "spökar", så kan man ta hand om det på dagen.

Fortsätter han att klättra kan man ta till en liten minikur genom att sitta vakt utanför dörren. Varje gång pojken gör sig mödan att ta sig ur sängen går man in och leder tillbaks barnet till sängen - utan prat - och hjälper honom i säng, lägger distinkt tillrätta och går ut med ramsan. Hojt och rop på mamma, gosedjur som ev. kastats ur, kudde osv. besvaras med en ramsa à la Goddag-yxskaft.

Hoppas att du fått lite input. Fler kommer säkert med smarta svar. :wink:

/Åsa
AnnaK
Inlägg: 107
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 14:16

Inlägg av AnnaK »

Hej!
Tack för ditt svar och kloka tankar! Du har ju helt rätt i att trafiken varit för kraftfull. Jag kom av mig lite när han fick så hög feber, ville kolla till honom när han var olycklig och det blev lite för mycket sen. Vi backar tillbaka till ruta 1 och kör ramsan istället. Han känner den väl :wink:
Nu är jag laddad för natten. Tack :!:
:heart: /AnnaK
Mamma till Ivar, född 5 mars-04 och kurad vid 5 månaders ålder samt Wilma, född 13 augusti-06 och vänd från nattsuddare till nattsovare med hjälp av Standardmodellen
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"