Nu är det snart i morgon och då far vi till sjukhuset och plockar ner Emils sträck. Oj vad vi längtar och oj vad nära det är nu.
Idag har Emil sovit middag i tre timmar
Innan han somnade kopplade jag ner benen och då var han tvungen att kolla ifall han kunde stå i krypposition och det kunde han
Gissa om han blev glad.
När han somnat åt jag lite mat och sen skulle jag gå in och lägga mig en stund och vila. Personligen är jag helt övertygad om att jag nogsamt instruerade Pappan om att väcka oss halv tre. Två timmars middagslur kan ju var nog. Men oj vad vi sov och sov och sov. Pappan han jobbade och jobbade och jobbade och glömde bort sina små sömntutor
Emil sov som en liten gris när jag skulle väcka honom. Knäna uppdragna långt in under magen, händerna på samma ställa och rumpan i vädret. Så söt så man bara smälte. Sen blev han arg när jag väckte honom för benen var ju inte i sträcket
Ordning och reda, upp med benen, snörena i trissorna och tyngderna på.
Tillbaka till ordningen och tillbaka var vår lille solstråle.
Vi får väl se vad morgondagen för med sig för reaktioner.
Kram Susan
Vilken ljuvlig historia 
Visst är det så men det blir lite trångt att få utlopp för den när man sitter fast i sängen. Dessutom behöver både Emil och jag komma ut i skogen, få andas lite skogsluft, lyssan på fåglarna, klättra i Bokskogsbackarna och leka i bäcken.