Gå bort... vill inte...!

[Willes mamma]

Hm, vet inte om jag lägger frågan i rätt kategori men jag testar.

Wille är 2 år och nio månader nu och en väldigt rättfram och självständig individ.
Han pratar och babblar och har långa utläggningar om vad han vill och inte vill. Jag tycker dock att han blivit lite "off" när det gäller kroppskontakt.
Man får inte pussa på honom längre, man får inte kramas heller. Ligger han i vår säng på morgonen och myser så kommer det ett "ta bort armen" om man lägger den om honom. [-(
Han "stångas" och rusar emot oss och viss "skojslåss" hela tiden.

Frågan alltså... är det precis som det ska vara? Kan det här med att inte vilja pussas och kramas vara en utbrytningsprocess, att han ska bli mer självständig?

Själv vill jag ju bara pussas och kramas heeela tiden

[Gäst]

Hej!

Mindy har en del mycket bra klistertrådar om trots och förtrots här. Har för mig att i förtrotstråden står en del om just det här med att klappa/inte klappa...

Kanske du kan få lite tips därifrån?

[Willes mamma]

Han är väl mer på väg in i den "riktiga" trotsåldern, inte förtrotsen (som han klarade av för ett år sedan), men det kanske visar sig på samma sätt?

[Gäst]

Hej!
Ja, det är alldeles säkert ett uttryck för hans stora förändringsfas som är på gång ! Han förstår att han har möjlighet att skapa en distans till er vuxna, en viktig erfarenhet men också skrämmande förstås. Ibland får han säkert behov av att "tanka tillbaka" lite av den nyvunna självständigheten, bli liten och gosa in sig i en varm famn...?

Jag skulle inte göra så stort väsen av det hela när det händer. Istället finns du där de (kanske korta) stunder som han söker din kontakt. DÅ gäller det att vara "på allerten", om man säger. Kanske är det när ni läser en bok, kramar godnatt...såna små stunder får man leva på!. OCH att säga och visa att han är en älskad person varje dag, förstås, superviktigt för en liten herre på vift!

kram från Åsa

[Willes mamma]

Istället finns du där de (kanske korta) stunder som han söker din kontakt. DÅ gäller det att vara "på allerten", om man säger. Kanske är det när ni läser en bok, kramar godnatt...såna små stunder får man leva på!. OCH att säga och visa att han är en älskad person varje dag, förstås, superviktigt för en liten herre på vift!

kram från Åsa

Tack för dina ord.
Man behöver få "höra" andras erfarenheter för att koppla av.
Just ikväll kom en underbar kärlekförklaring (men inte för pappa ).
Vid nattandet fick inte pappa någon puss och pappa fick INTE pussa mamma
Han var den enda som fick pussa mamma och oj volka goa pussar jag fick!
Dock tycker jag synd om pappa men han bara skrattar och säger att det bara är så just nu.

Visst är man sjåpig ibland

[Gäst]

Ja ! Det bara är så just nu! Det ändrar sig.
kram från Åsa

[annawahlgren]

Man får inte pussa på honom längre, man får inte kramas heller. Ligger han i vår säng på morgonen och myser så kommer det ett "ta bort armen" om man lägger den om honom.

Här får du tänka ge, inte ta. Om du förstår! Kramar och pussar tar man sig, dvs ger - och fikar inte efter bekräftelse, ställer inte frågor, i handling ("Visst älskar du mamma?") utan gör det bara. Behövs det håller man undan de små armarna som vill mota bort en och ger sin puss och sin kram i alla fall.

Jag har skrivit i Barnaboken ett kapitel som heter "Gifta sig med barnet eller förbereda det för livet?" och som sätter fokus på just detta. De små barnens uppgift är inte att göra oss lyckliga. Däremot är vår uppgift att visa dem kärlek och göra DEM lyckliga Och då får man ställa sina egna behov och intressen åt sidan många, många gånger. Och dölja att man kan bli både sårad och ledsen och som du, förvirrad och frågande. Inför lilla barnet måste man vara säker. "Jag bryr mig inte ett dugg om ifall du inte vill krama mig. För jag vill krama DIG." Och så gör man det. Och går därifrån sedan.

Och den unge existerar inte, lika lite som någon vuxen gör det, som inte tycker om, innerst inne och för evigheten, att få dessa kärleksbetygelser.

Kravet - medvetet eller omedvetet - på retur, bekräftelse, barnets egna kärleksdbetygelser, kan däremot bli till ett just besvärande krav. Också det gäller oss alla.

"Ta bort armen" är möjligen ett uttryck för just detta. "Jag orkar inte MYSA med dig varenda gång du vill det! Det får du fixa själv!"

Så fixa det själv. Ta vad du vill ge

[Willes mamma]

Så fixa det själv. Ta vad du vill ge

Jaaa! Jag ska fortsätta med det. Tack!

Det ska bli kul och se vad som kommer ut i den andra änden av trotsen

[annawahlgren]

[Puffis]

"Jag bryr mig inte ett dugg om ifall du inte vill krama mig. För jag vill krama DIG."

Åh, vad jag önskar att nån hade gjort det när jag var liten... Jag hade en period (fast jag var äldre) när jag inte ville ha några kramar ller pussar "äckligt!". Men sedan "fastnar" man i den rollen, för man kan ju inte gå tillbaka, liksom. Vilka underliga blickar man skulle få, om inte spydiga kommentarer dessutom. Jag kan fortfarande inte krama nån, speciellt inte mina föräldrar, spontant. Det är som en spärr, fastän jag inte vill något hellre...

Men däremot vill jag varna för att "retas" liksom. Typ "Jasså? Du tycker inte om pussar, då ska du få massvis pussar, hahaha!" (typiskt pappor, inbillar jag mig) Då blir det ju bara värre, hur ska man då kunna erkänna att man egentligen VILL mysa lite...

[annawahlgren]

Tack, Puffis Tänkvärt

Illustrerar också vådan av att TALA för mycket (eller alls). Man ska inte behöva deklarera att "Jo, hörrudu, jag skulle gärna vilja mysa och gosa lite. Tror du att det skulle kunna gå för sig "

Man ska helt enkelt kunna ta sig det man vill ge I handling.

[/LO]

En liten kommentar från mig också...
Det KANSKE inte är någon skillnad, men jag TROR att det är skillnad - på hur man som förälder reagerar och agerar när detta beteendet kommer från killar resp. tjejer.

Tjejer tar man för givet att de vill gosa och kramas, och då gör man det på ett naturligt sätt, även om man blir avvisad ibland. Det kanske är lättare att tänka (och göra) att killar snart ändå inte vill kramas. Men så är det ju inte.

Som Anna skriver, alla vill ha en kärleksbekräftele utan att själv behöva övertyga tillbaka - just den gången.

Kram
/LO