Omöjligt med ensamlek?!

[Antonias mamma]

Suck - inte ännu en tråd om detta, tänker väl ni nu som har en FUNGERANDE ensamlek. Men jo... Nu har jag grubblat på detta så länge att jag vill ha lite respons.

Antonia är snart 1 år 4 månader. Hon är en rastlös liten själ som springer från en sak till nästa och har aldrig suttit stilla mer än en minut på samma ställe. Hon är sjövild helt enkelt .

Leksaker har hon egentligen aldrig brytt sig i. Hon LEKER inte med dem. Hon undersöker dem, kastar dem över nacken och tar nästa. Detta gäller då nya, OBEKANTA leksaker. Sina egna, gamla, rör hon aldrig. Här hemma leker hon istället genom att undersöka husets alla lådor och gömställen Vilket hon fritt får göra också.
Där har jag förresten på känn att vi i missriktad välvilja drivit detta med krypbarnets obehindrade forskning alltför långt :-k . Hon är nu van att få allt hon vill och blir vansinning när så inte sker.
Fråga 1 alltså - jag borde ju kunna flytta på HENNE nu och inte saken, när det gäller sånt hon kan förstöra och därmed också förstöra vår kamp för överlevnad. Men hur tackla dessa påföljande vansinnesutbrott - som ju förstås beror på vanmaktskänsla och känsla av att inte bli förstådd från hennes sida

Åter till ensamleken. Jag har två gånger försökt införa ensamlek med samma, misslyckade resultat. Jag har följt alla föreskrifter och började med 5 minuters pass. Första dagen går det bra. Andra dagen är hon "klar" efter 3 minuter. Dvs hon börjar stå och gnälla i sängen och ska bort. Tredje dagen ska hon inte dit alls.

Jag har funnit mig i detta och klassat henne som ett hopplöst fall med tanke på hennes personlighet . Men igår när jag läste Annas krönika "Rutiner - himmel eller helvete" och förstod att det finns barn som nöjt leker ensamma i TVÅ TIMMAR , började problemet gnaga i mig igen. Jag skulle vara nöjd med en halvtimme, men det känns helt omöjligt...

Hur ska jag göra för att det inte ska bli fel? Vilka leksaker ska hon ha i den åldern? Det enda hon riktigt gillar är sitt leksakskök och sina traktorer, och i alla fall det förstnämnda är ju för stort att placera i sängen... Böcker gillas också men då ska det vara i mammas famn med mamma som berättar vad allt på bilderna föreställer...

Jag ska tillägga att vi har fasta rutiner med sömn och mat, dsv schema, hon är kurad och sover gott och är för övrigt en underbar solstråle som erbjuds rikligt medsocial delaktighet varje dag, men inte är så speciellt intresserad av att delta i det heller...

Anna

[/LO]

Hej!
Nej, jag tror inte att det är så många här som tänker så...

Fråga 1 alltså - jag borde ju kunna flytta på HENNE nu och inte saken, när det gäller sånt hon kan förstöra och därmed också förstöra vår kamp för överlevnad. Men hur tackla dessa påföljande vansinnesutbrott - som ju förstås beror på vanmaktskänsla och känsla av att inte bli förstådd från hennes sida

Nej, flytta inte på henne, VISA hur hon ska använda den - vad det nu är! Hur kul är saker om man inte vet vad de ska vara till?

Åter till ensamleken. Jag har två gånger försökt införa ensamlek med samma, misslyckade resultat. Jag har följt alla föreskrifter och började med 5 minuters pass. Första dagen går det bra. Andra dagen är hon "klar" efter 3 minuter. Dvs hon börjar stå och gnälla i sängen och ska bort. Tredje dagen ska hon inte dit alls.

Hur gör du när hon är klar? Går in och plockar upp henne? Jag tycker att det verkar som om hon verkligen skulle behöva tid på sig att faktiskt få chansen att bli lugn.

Vilka leksaker ska hon ha i den åldern?

Ok, själva spisen kanske är väl stor, men har hon något på den - grytor och vispar, koppar och fat. Traktor är väl bra. Någon muta (ett äpple är bra att gnaga på).

Och när du lämnar henne så gör något du också, som hon kan höra. Lyssna med (högst) ett halvt öra på vad hon gör. Protester i form av gnäll eller pip bryr du dig inte om. Det får hon komma över. Om hon skulle bli förtvivlat jätteledsen (men då är det verkligen det hon ska vara) så kan du som i förbifarten gå in och presentera något nytt (kanske en tygpåse med något spännande i) och gå sedan igen.
Bryt när hon är någorlunda nöjd.
Börja med 20 minuter - 5 är alldeles för kort. Hon är ingen bebis längre.

/LO

[lilla mia]

hej!
vad kul att vi skriver precis samtidigt om ensamleken. jag har ju fått tips av dig förut! håller också på med ensamleken.. fast jag har nog gett upp- det vill sig inte här heller. dock har jag inte problemet med att linnéa inte kan leka själv för det gör hon. inte i sin säng men i vardagsrummet som gränsar till köket. och inte i två timmar men iaf en halvtimme i sträck. vet inte om jag ska kämpa vidare. behöver nog lite mer inputs som förespråkar det positiva med ensamleken i sånna fall...
ville mest skriva att jag tyckte det var kul att vi sitter med samma problem samtidigt ...

kram lilla mia

[Antonias mamma]

Tack för era svar

Mia - ja, skönt att man är flera i samma båt. Vad har jag tipsat dig om förut? Nyfiken - och glömsk .

LO - ja, visst försöker vi alltid visa först hur saker ska hanteras. Men jag lyckas inte alltid. T.ex när hon ska ner med båda, hela händerna i skålen med kläckta ägg och kladda... Jag står faktiskt ut med mycket men jag vill INTE ha kaksmet över hela bänken, flickan och köket . Då blir det inte mycket smet kvar till kaka = flocken svälter snart ihjäl . Har försökt ta handen om handen och lära henne vispa i smeten men hon vägrar låta sig styras på det sättet [-( . Ingen hand om hand här inte. Kan själv - med händerna ](*,)

Beträffande ensamleken har jag då tydligen missupfattat två saker:

1. Hon får alltså gnälla lite och kolla om jag ska hämta henne pga detta Jag trodde det var just dylikt som inte fick förekomma utan att jag alltid måste hämta henne före gnället kommer. Dvs inom 3 minuter...

2.OJ - 20 minuter direkt?! Är det sant

Sen ännu om leksakerna så tar jag gärna emot fler tips om vad andra barn i samma ålder gillar och leker med .

Tack!

[Antonias mamma]

Ännu en fråga angående delaktigheten:

Hur ska jag då få henne att verkligen delta och ARBETA - inte bara hänga med - när hon inte vill utan smiter till annat vid sidan om Arbetet är ju en förutsättning för att hon ska kunna leka mer ensam annars också. Kan jag tvinga henne - trots att jag har för mig att jag läst i BB att delaktigheten alltid ska ske på barnets initiativ? (Har lånat ut boken i frälsningssyfte och kan inte kolla upp det nu.)

Exempel:

Hur ska jag rent konkret gå till väga när jag tänkt att vi ska plocka ur diskmaskinen eller tvättmaskinen och hon springer till annat direkt jag satt ner henne där? Med lite tur lyssnar hon när jag ber henne räcka mig ett plagg och tar ut det ur maskinen, - men smiter sen iväg med det och lägger det i någon låda.

Tidigare hjälpte hon också till med att skjuta på den "tunga" tvättkorgen, medans jag drog den, iväg till grovköket/tvättstugan, men det lockar inte heller mera. Hon blir eld och lågor då hon ser mig kämpa ensam med korgen eftersom hon vet att hon då slipper iväg till tvättstugan och busa, men hjälpa till - nej då. Hur hantera?

[/LO]

Hej igen.
Ok, hon vill inte låta sig styras, men lite ilska kan väl inte hindra? Visa igen och igen, igen och igen - beröm och åter beröm när hon gör rätt. "oj, då" och ur med händerna ur skålen, när de hamnar fel.

Gnäll har ingen dött av. Det är frustration över att hon inte riktigt vet vad hon ska göra av situationen. Det kan du inte hjälpa henne med och rädda henne ifrån, då kommer hon ju aldrig över tröskeln.
Däremot ska hon inte bli ledsen, känna sig övergiven (och då menar jag inte "Åh vad det är synd om mig när jag sitter här själv, jag vet inte vad jag ska göra", utan verkligen förtvivlat ledsen)

Ja, kör 20 minuter. Då tror jag att hon kan känna att du låter henne klara sig själv utan total övervakning. Ge henne det förtroendet!

Instrument (munspel, flöjt...) brukar vara poppis, bultbräda med hammare. Pussel.

Det kommer att gå galant

/LO

[/LO]

Vi skrev visst samtidigt

Se det inte som att du tvingar henne. Se det som att du visar vad som behöver göras. Hon kan ju inte veta att flocken inte klarar sig utan henne, om det inte verkligen ÄR så.
Ge henne chansen att hjälpa till - tjata inte, visa hur du vill ha hjälp. Tacka så fort hon gör rätt. Hjälp henne att göra rätt när hon smiter iväg.

Att bli TOTALT hjälplös brukar också hjälpa. Du kan inte utan henne, det går inte. Du klarar inte den tunga korgen själv. Och det kan du ju bara visa genom att inte klara det - någonsin när hon ser dig. Och att ta ur tvätten ur tvättmaskinen är du ju faktiskt jättedålig på utan henne, eller hur.

Men hon är inte så stor än. Hon kan göra en hel del, men det ska vara kul för det mesta! Men ibland måste man komma över vissa svårighetströsklar. Livet ska ju inte vara alldeles enkelt...alltid

/LO

[Antonias mamma]

Hon kan ju inte veta att flocken inte klarar sig utan henne, om det inte verkligen ÄR så.

Varför kan jag inte tänka lika långt själv

Tack LO. Jag vet ju allt det där - men att det ska vara så svårt att omsätta det i praktiken...

[/LO]

Hon kan ju inte veta att flocken inte klarar sig utan henne, om det inte verkligen ÄR så.

Varför kan jag inte tänka lika långt själv

Tack LO. Jag vet ju allt det där - men att det ska vara så svårt att omsätta det i praktiken...

Jag glömmer det flera gånger i veckan själv.

/LO

[Antonias mamma]

Idag var vi inne på Dag 11 med ensamlek och det går bara åt ett håll nu - BAKÅT
Första och andra dagen var det en del ledset och förvirrat gnäll, men jag höll mig undan och hämtade henne efter 20 minuter. Tredje dagen gnäll efter 25 min., fjärde dagen hämtade jag henne glad efter 30 minuter . Men sedan dess har inga framsteg skett - tvärtom. Hon ställer sig och gnäller/gråter vid sänggaveln allt fortare för varje dag. Idag var det tvärstopp efter bara 10 min. Gör jag något fel
Vi har 3 lådor som vi kör med 3 dagar åt gången. Har ansträngt mig mycket för att få dem intressanta och köpte en hel del nytt, men vi har inga möjligheter att köpa nya saker varje vecka, och just nu verkar det vara det som krävs .
Eller så är det som jag anade - mitt gryn är ett omöjligt fall... Just nu känns det som som ensamleken kräver mer än vad den ger faktiskt.

Inputs :-k

[TorsMamma]

Åh, vad tråkigt att höra.
Vi fick problem (säger inte att det är jämförbart, men kanske....) med Tor och ensamlek här när Pappa skötte det. Som vanligt fick mamma gå in med åtgärdpaketet....

I vårt fall blev det så att han fick mera mat innan leken. Och när jag tar fram leksakerna ser jag ut som om detta är det absolut HÄFTIGASTE som exsisterar och vilken FÖRMÅN att få leka med dessa saker .
När jag sen tar upp, sker det med samma entusiasm så sakerna är typ superskojiga fortfarande. De plockas undan varsamt och tas farväl och läggs noggrant ner i lådan.

Har du infört hemliga påsen? (har inte gått igenom hela tråden )
Får hon en muta hon kan leta lite efter?

Exakt HUR skoj kan du få leken? Typ, det bara måste vara VÄRSTA grejen ungefär som skrattet till go nattet. Man får inte snåla på det eller slappa för då får man ledsna miner ganska snabbt, tycker jag i alla fall...

Koncensus... Backa bandet lite och börja igen med 10 min och öka låååååångsamt, är mitt tips.

Kanske något av detta funkar Inte ge upp [-X Stora frågor, stora svar. Är du säker på att jag kan leka så här mamma? JA DET ÄR JAG 8)

[LindaVega]

Jag skulle också satsa på att vara SUPERENTUSIASTISK( stavning?) när du berättar vad som ska hända. Hör inte ev protseter. Sätt ned henne i sängen med glad min, säg hejdå och fundera inte mer.

Det är inte synd om henne, som har fått så roliga saker att sysselsätta sig med

Vi återinförde ensamleken för några veckor sedan, och jag är mer än övertygad om att det har varit min attityd som har gjort att det fungerar så bra nu. Lillebror har krånglat en del med amningen och jag behövde få sitta i lugn och ro och mata. Ensamleken blev en nödvändighet utan möjlighet till tveksamhen ( från MIN sida alltså)

Första dagarna hade hon en ask med russin bland leksakerna, nu brukar vi inte ha något ätbart. Vi har en skiva med glad klassisk musik ( stor musik för små öron) som hon får sätta på själv innan vi påbörjar leken.

Vi har också fyra lådor som vi växlar var tredje dag. Lite gammalt, lite nytt när vi satte ihop dem. Men de blir som nya igen när man får "återse" lådan efter nästan två veckor...

Tror inte att Antonia är ett " omöjligt fall" men om du själv känner så blir det onekligen lite svårt....

Backa och kör 10 minuter ända till det sitter, kanske tar en vecka, men vad gör det. Sedan kan du öka så smått med 5 minuter varje gång du växlar låda tex.

Heja heja

Linda

[Antonias mamma]

Tack för era svar!
Ja, onekligen kunde jag servera lådan med ett ännu större leende och kräma på med mer entusiasm . Hemlig påse har vi men den verkar inte vara så intressant. Som det mesta annat dock. Hon LEKER ju inte med någonting - bara tar i, undersöker, kastar bort . Därför är hon nog klar så snabbt också...
Ska backa bandet nu då - att börja med 20 min. kändes nog redan från början som att gapa efter för mycket i vårt fall.

[Nette]

Hej på dig!

Jag trodde först att Olivia skulle vara ett omöjligt fall för ensamlek för hon lekte nästan aldrig för sig själv innan. Nu för ett par månader sen bestämde jag mig för att ändå pröva och vi är nu uppe i 1 timmes lek.

Vi började med 10 min. Som du beskriver så tittade också Olivia på sakerna o kastade dem ifrån sig och skrek o gormade för att sen igen titta på dem lite. Jag beslöt mig från början att inte tycka synd om henne för det var ju skojiga leksaker hon hade att leka med. Vi har haft samma klassiska skiva som LindaVega under leken. Även här med programpunkt att Olivia själv får trycka på play-knappen.

Den ätbara mutan har varit väldig viktig för Olivia. Hon får en bit banan i en liten mugg och den inleder hon leken med, oftast innan jag hinner ut från rummet ens. Om hon inte ser bananburken blir hon faktiskt olycklig så den fortsätter vi med. Pröva du med någon muta åt Antonia också.

Det andra som brukar rädda missnöjda situationer här är snuttefilten. Vet inte om det är dumt men hennes snuttefiltar ligger på ett bord inom räckhåll från sängen så om hon känner för det så kan hon ta en snutt och lägga sig ner o vila. Det brukar faktiskt vara så att när jag efter en timme går in efter henne så ligger hon i sängen med snutten i handen o pekfingret i munnen o filosoferar eller vilar. Ett par gånger har hon somnat.

Angående leksakerna så har vi 4 lådor som byts ut med 2-4 dagars mellanrum. Om du vill kan jag berätta vad vi har för saker. Jag hittade här på forumet några trådar om ensamlek där det var uppräknat passliga leksaker för vår ålders barn. Har du t.ex nåt instrument? Blockflöjten, munspelet o xylofonen tycker Olivia om.
Hemliga påsen är här en liten necessär med dragkjed. Innehållet byter jag varje dag. Har en låda med en massa grejor att välja mellan. Ibland lägger i någon Havrefras som muta i den också.

Det kommer att gå så bra för er också!

[Antonias mamma]

Hej Nette

Jo, vi har ätlig muta i lådan varje dag. Frukt i bitar äter hon inte så vi kör mest med russin, skorpor och smörgåskex. Majsbågarna är passé numera.

Musik har jag också alltid på, men det där med att låta henne själv sätta på den ska jag börja med imorgon.

Jag har läst igenom alla trådar jag hittat angående leksakstipsen och gjort mitt bästa som sagt. Vi har munspel och ett litet minipiano men hon rör dem inte alls. Intressantast verkar kortlekarna med olika seriefigurer eller SvartePetter vara.
Imorgon ska jag till stan och ska då ännu en gång satsa pengar på lite nya saker... Ska hämta min gamla flöjt från mammas och pappas också.

Beträffande snuttefilt och sånt så visst kan hon få ha sin "Böni"-kanin med sig, men somna Antonia No way

Tack för tipsen! Jag återkommer med rapport.