!Folk födda våren 2006!
Nu har jag en glad Disatufsa här hemma. Från att ha vågat sig på några steg åt gången, men mest krypit, är hon från och med idag en liten upprest dam. Och tänk vad mallig man kan vara då! Och man kommer dessutom åt att damma nästan överallt !
!Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Tuva hade ettårskalas i söndags. Jättekul faktiskt! Det kom nästan 35 personer... med ännu fler presenter 
Sån tur var så var det mycket kläder och inte en enda låtande leksak (mamma säger YIPPIEE!!).
Sån tur var så var det mycket kläder och inte en enda låtande leksak (mamma säger YIPPIEE!!).Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Hej vårhälsningar från Vilhelm som idag gjorde rundkrypningsdebut på nya tomten i nya galonisar. Inte för att det regnade men vad sätter man på de som inte går när en vårfuktig gräsmatta ska undersökas? Hunden blev tokglad när lillhusse till sist kom ner i gräset han också.
Varenda pinne han tog i kom hon snabbt och drog ifrån honom - i något slags hopp om att han skulle hålla emot så det blev dragkamp Hunden 36 kg mot Vilhelm 10,5? Mamma är glad att han släppte lättvindigt. Vilhelm har ju kategoriskt vägrat krypa i overall eller termobyxor och var mäkta nöjd över sin nya rörelseförmåga. Avsmakade fjolårskottar, barr, gräs, lekakulor han hittade i en planteringskruka mm. Jo vet inte om det är värt att berätt men han tog ett steg i förrgår men satte sig snabbt när han insåg vad han höll på att göra.
Näääästan där men inte riktigt! En goding till son född 0603
galonisar kanske borde vara ett bra inköp... *funderar*
Tuva har nu köpt ill-gröna galonisar med rosa prickar på från Lindex. Hon valde själv, kan man säga, för när jag tog fram just dessa så ville hon hålla i dem och vägrade släppa.
Åkte till mina föräldrar som har en underbar trädgård och provade dem. Tuva ville dock inte krypa, men hon älskade att gå omkring och hålla i mina händer (ajaj i ryggen). Hon kiknade av skratt åt hunden som fick tokfnatt över en pipis. Ni har vä sett en hund med tokfnatt? Han sprang runt runt med svansen mellan benen och gjorde snabba svängar precis framför oss. Jätteroligt och busigt tyckte Tuva.
Hon valde själv, kan man säga, för när jag tog fram just dessa så ville hon hålla i dem och vägrade släppa. Åkte till mina föräldrar som har en underbar trädgård och provade dem. Tuva ville dock inte krypa, men hon älskade att gå omkring och hålla i mina händer (ajaj i ryggen). Hon kiknade av skratt åt hunden som fick tokfnatt över en pipis. Ni har vä sett en hund med tokfnatt? Han sprang runt runt med svansen mellan benen och gjorde snabba svängar precis framför oss. Jätteroligt och busigt tyckte Tuva.
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Hej!
Här vet vi PRECIS hur en hund med tokfnatt - eller tokryck - ser ut! Vår är expert på det! Hon kan dock skrämma slag på besökare när hon får dessa ryck pga sin storlek! 8) Maken kusin påstod att det såg ut som om hon plötsligt nosat upp en hög LSD i gräsmattan och sedan farit iväg!
Fast vår hund har kul utan droger.... 8)
Här vet vi PRECIS hur en hund med tokfnatt - eller tokryck - ser ut! Vår är expert på det! Hon kan dock skrämma slag på besökare när hon får dessa ryck pga sin storlek! 8) Maken kusin påstod att det såg ut som om hon plötsligt nosat upp en hög LSD i gräsmattan och sedan farit iväg! Fast vår hund har kul utan droger.... 8)
En goding till son född 0603
Här vet vi också hur tokfnatt ser ut Kusinerna har hund! Men måste erkänna att första gången jag såg det så undrade jag lite vad är det som tagit åt henne
Snart så går lilleman helt själv, det är nog inte långt kvar och min mamma rygg bara längtar. Nu kan han parera, när han tar sina steg, om han råkar vingla till. Och han är så stolt när han gått sina 6-7 steg
Åka rutschkana är nu lillemans favorit. Han kryper upp själv på trappen backar sedan och vänder sig om och sitter still och lutar sig sedan framåt och åker iväg och så tar jag emot. Har nog aldrig sett en gladare unge han kommer ned med ett sånt flin.
Kusinerna har hund! Men måste erkänna att första gången jag såg det så undrade jag lite vad är det som tagit åt henne Snart så går lilleman helt själv, det är nog inte långt kvar och min mamma rygg bara längtar.
Nu kan han parera, när han tar sina steg, om han råkar vingla till. Och han är så stolt när han gått sina 6-7 steg Åka rutschkana är nu lillemans favorit. Han kryper upp själv på trappen backar sedan och vänder sig om och sitter still och lutar sig sedan framåt och åker iväg och så tar jag emot. Har nog aldrig sett en gladare unge
han kommer ned med ett sånt flin. -
Gäst
Grattis alla nyblivna ettåringar 
Anton firade ettårsdag i fjällen, med tårta som han åt själv med tårtspaden. Dessutom lyckades han med konststycket att klättra från golvet, via en stol, upp på köksbordet där det låg ett par mobiltelefoner. En chockad pappa fann honom lyckligt knappande och sugande på fasters mobil efter 30 sekunders obevakad stund.
Så, vi hade en skön födelsedag i fjällen. Mamman och pappan var lyckliga att så få presenter gavs. Det blev ett underställ, ett par sköna fleecevantar, två böcker, ett pussel och ett par solglasögon. Vi bävar nu för påskafton då morföräldrarna och mostrarna och morbror ska besökas, samt helgen efter då det blir ettårskalas för några små vänner. Fattar inte hur han kan ha så många leksaker, vi köper verkligen inte något alls till honom. Var kommer dom ifrån???
Jennie27: Pussa din väldigt söta Vilhelm 10 gånger extra från mig. Han var ett bra Antonsubstitut när jag saknade honom för mycket i Gastsjön. Minns särskilt när Vilhelm satt febervarm i min famn på farstubron, och vi busade. Vilka leenden trots sjukdom! Och det skulle vara väldigt skoj att träffas vid ett mindre hektiskt tillfälle än Gastsjön!! Tror att Anton och Vilhelm skulle leka fint ihop!
Anton firade ettårsdag i fjällen, med tårta som han åt själv med tårtspaden. Dessutom lyckades han med konststycket att klättra från golvet, via en stol, upp på köksbordet där det låg ett par mobiltelefoner. En chockad pappa fann honom lyckligt knappande och sugande på fasters mobil efter 30 sekunders obevakad stund.
Så, vi hade en skön födelsedag i fjällen. Mamman och pappan var lyckliga att så få presenter gavs. Det blev ett underställ, ett par sköna fleecevantar, två böcker, ett pussel och ett par solglasögon. Vi bävar nu för påskafton
då morföräldrarna och mostrarna och morbror ska besökas, samt helgen efter då det blir ettårskalas för några små vänner. Fattar inte hur han kan ha så många leksaker, vi köper verkligen inte något alls till honom. Var kommer dom ifrån???Jennie27: Pussa din väldigt söta Vilhelm 10 gånger extra från mig. Han var ett bra Antonsubstitut när jag saknade honom för mycket i Gastsjön. Minns särskilt när Vilhelm satt febervarm i min famn på farstubron, och vi busade. Vilka leenden trots sjukdom! Och det skulle vara väldigt skoj att träffas vid ett mindre hektiskt tillfälle än Gastsjön!! Tror att Anton och Vilhelm skulle leka fint ihop!
Hej alla dryga 1-åringar som börjar närma sig 18-månadersstrecket vad det lider !
Jag har ju tidigare i den här tråden beskrivit min goa lilltufsa som en liten hund. Och det stämmer fortfarande in lite FÖR väl - förutom att hon inte skäller då, förstås.
Och jag undrar lite om den där orala perioden NÅGONSIN ska gå över. Jag höll ju då på att säga att "inte brukar man precis se vuxna som går omkring och smakar på allt - så någon gång ska det väl ge sig". Men då berättade en god vän om en kompis som så långt upp som i tonåren stoppade precis ALLT i munnen...
Detta är inget direkt bekymmer - förutom att man alltsom oftast hittar henne raklång på marken när hon vill slurpa i sig vattnet ur vattenpölarna och omöjligt går att lära att man kan använda både näsa och händer när man umgås med blommor. Är det någon annan här som känner igen att det hållit i sig så här länge? :-k
!Jag har ju tidigare i den här tråden beskrivit min goa lilltufsa som en liten hund. Och det stämmer fortfarande in lite FÖR väl
- förutom att hon inte skäller då, förstås.Och jag undrar lite om den där orala perioden NÅGONSIN ska gå över. Jag höll ju då på att säga att "inte brukar man precis se vuxna som går omkring och smakar på allt - så någon gång ska det väl ge sig". Men då berättade en god vän om en kompis som så långt upp som i tonåren stoppade precis ALLT i munnen...
Detta är inget direkt bekymmer - förutom att man alltsom oftast hittar henne raklång på marken när hon vill slurpa i sig vattnet ur vattenpölarna och omöjligt går att lära att man kan använda både näsa och händer när man umgås med blommor. Är det någon annan här som känner igen att det hållit i sig så här länge? :-k
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Min äldsta höll på länge och stoppa saker i munnen såväl ute som inne.
Lilla gör det också men inte riktigt lika frekvent.
Det brukar kunna hålla på till dryga 1,5år sen tycker jag det verkar som det avtar. Det är förstås individuellt.
Men det är inte klart vid 1 även om de undersöker sakerna mer och mer med händerna.
Lilla gör det också men inte riktigt lika frekvent.
Det brukar kunna hålla på till dryga 1,5år sen tycker jag det verkar som det avtar. Det är förstås individuellt.
Men det är inte klart vid 1 även om de undersöker sakerna mer och mer med händerna.
Son f?dd juli -04
Son nr 2 f?dd i april -06
Son nr 2 f?dd i april -06