sova i samma rum

[mullan1]

hej och god söndagmorgon!
"skrållan" och jag sitter och myser i köket denna soliga söndagmorgon och livet är så härligt, speciellt efter en god natt sömn!!!! Har en fråga hur ni föräldrar boende i liten lägenhet fixar nätter etc? Vi bor i en tvåa (i Oslo) Och har inte tänkt flytta som det ser ut nu. Så vi sover alla i samma rum, Mia har sin säng nedanför vår fotända med ett lakan som "himmel". Blir ju lite fundersam nær det skrivs hær om hur viktigt det är med eget rum etc... Nån som har erfarenhet? Innan jag kom i kontakt med detta forumet så kändes det som en självklarhet att det funkar att bo så här men nu kom vargen.. .Tips någon?

Kram från Malin och Mia (15/7-04) i Oslo

[liw]

Mina barn har eget rum (de delar) men jag tänkte dela med mig av mina tankar i alla fall. Jo jag tror att de sover bäst om de har eget rum, man stör varandra ganska mkt annars. Det är i alla fall var jag har upplevt med min två. Men om man bor trångt så är det naturligtvis inte fel att dela sovrum. Jag vet många som har haft sina barn sovandes i samma rum som dem själva till barnen var långt över ett år och det har gått jättebra.
En avskärmning bredvid sängen så att ev synintryck inte stör vet jag att det rekomenderas här inne...

[father of sons]

God morgon!

Vi bor i en tvåa (70kvm) och delar sovrum. Rummen är väldigt stora så vi beslöt att dela av sovrummet med vajer och gardiner.

Nu har vi tagit bort det... Det är härligt med det stora rummet igen!
Det är kolsvart i rummet (rullgardin) så sonen ser oss inte.

Vi tänker att vi får allihop vänja oss med att sova i samma rum, så lever vi i den här världen. Inga problem hittills!

[Sarika]

hej
vi bor i en tvåa på 76 kvm och har bara ett sovrum men det är stort så vi har också skärmat av med vajer och dubbelt sammetstyg (för att dämpa ljuden lite) å det funkar jätte bra. dock när vi går å lägger oss så går vi förbi hennes säng, å i fotändan på hennes säng har vi inget drapperi. vi ser det också så att; så här bor vi å vi har inte möjlighet att bo större (vill spara alla slantar som går för att kunna vara hemma så länge som möjligt) så det är bara att acceptera.

men jag tror dock att det är viktigt att det blir lite avskärmat och mörkt. vi var tvugna att ta ned drapperiet 2 dagar för att fixa väggen å det märktes genast att vi störde varandra mer än innan. ljud har vi alltid sett till att det varit redan från födseln så att det inte ska vara något problem.

hoppas ni hittar en lösning som funkar för er

[mammamy]

Hej!
Tänk er hur mänskligheten har bott i alla tider frånsett de senaste hundra åren typ. Man har bott hela familjen i ett enda rum, ofta med husdjuren därinne också för värmens skull. Finns väl inget tryggare för barnet än att när det vaknar till, höra ljuden av hela familjen som andas eller snarkar eller snusar sött och då om någonsin framgår det ju för barnet att på natten SOVER ALLA.
Jag tror inte att det är ett problem för barnet att sova i samma rum om ni inte gör det till ett problem. Jag tror också att vi vuxna besväras mer än barnen, vi är mer lättstörda och koncentrerar oss på våra ungar även under sömnen och detta riskerar medföra att vi ingriper för ofta i barnens sömn, tex genom att ramsa när de bara muttrar eller gnölar lite. Jag rekommenderar varmt apotekets orange öronproppar, de är kanon! Vår lilleman sover i bilioteket på andra sidan hallen från vårt sovrum men jag vaknar ändå när han vänder sig i sängen, TROTS öronproppar . Propparna hjälper mig dock att avvakta och kanske tom somna om själv fastän han fortfarande bökar och muttrar på i sin säng.
Kan man ge barnet eget rum är det gott och väl, kan man inte går det lika bra tror jag!

[camilla]

Vi bor 4 pers (mamma, pappa, tvillingarna) 1 hund och 1 katt pa 36kvm med ett sovrum. Dock har vi nu gett sovrumet till barnen och vi sover i "stora"rummet och jag sover mkt battre, innan vagade jag knappt hosta eller vanda mig da jag var radd att de skulle vakna fast det var ju innan de var kurade forstas...