Hej!
Jag har en son på ett år och avsnittet "Bekymmer? Mat" är ett av de få avsnitten i Barnaboken jag aldrig behövt läsa. God aptit och pigg på nya smaker har från första början kännetecknat denne gosse!

Han fick sked och har fått kladda och äta efter bästa förmåga sen sex månader, kan äta en måltid själv (såpass att det mesta hamnar i munnen) sedan nyår ungefär. Alltså äter vi lunch och middag tillsammans, samtidigt, oftast samma mat - hans ngt mer finfördelad och kladdig för att fastna på lilla skeden.
Så med risk att ngn behöver upprepa ngt som står i tipsen i Barnaboken, behöver jag nu tips och råd kring några situationer som uppstår vid matbordet:

Sonen river ner sin tallrik från bordet! Krossat porslin och mat på golvet, han hade inte hunnit äta så mkt. Tyvärr brukar jag inte kunna behärska mig direkt när detta händer, det brukar komma ett FAAAAANN

innan jag samlar anletsdragen och säger "Oj, vad synd att tallriken åkte i golvet,men det gör ingenting!"

Ska han få ny mat i ny tallrik eller vara utan? Ikväll när det hände senast fick han ett knäckebröd att tugga på medan jag åt upp min mat, sen frukt som vanligt.

Sonen är ofta intresserad av att smaka maten från våra tallrikar, fastän vi har samma mat. Märker att vi hanterar detta inkonsekvent... han får smaka lite men när han drar en av våra tallrikar till sig och börjar köra runt i den så bryter vi och hänvisar till hans egen tallrik.

Å ena sidan så ska man ju visa världen/maten, inte hindra etc. Men å andra sidan är "flockens" överlevnad beroende av att alfa-honan får äta sin mat hyfsat ostörd...

Hur gör ni?

Sonen kan alltså äta själv, även om rätt mkt kommer utanför. I nuläget brukar jag mata ett par skedar precis i början för att "presentera" maten ("kolla! vad GOTT!"), precis i slutet för att skrapa tallriken, och under tiden när han är upptagen av annat och jag bedömer att han behöver påminnas om att maten står framför honom. Ibland är han inte heller pigg på att äta själv och då blir det mer.

Hur göra med matning när han kan själv? Å ena sidan tänker jag "inga krav, inga förväntningar"och hjälper honom tills han kan bättre, å andra sidan vill jag ju inte ge signaler om att "nähä det här klarade du inte av, det är bäst mamma gör det som KAN!" Hur uppmuntrar jag honom bäst?
Vi har så go och gla stämning kring maten och ätandet och jag vill verkligen fortsätta på denna vägen men här är jag alltså lite villrådig. Tacksam för tips!
Mamma till en pojke född feb. -04
SHN-kurad jan. -05, BB-barn sen dess
Nu också mamma till en flicka född feb. -08
BB-barn från start!