Läggning fungerar superpt nu och mat sådär. Men tack för all god hjälp!!
Nu är det så att min dotter på 5 år i mars varit ett änglabarn fram till 3 3-5 år. Såklar hon är änglabarn idag med, men det är mycket som inte fungerar hemma. 3 år gammal flyttade vi från hennes hemort i Danmark till vår nuvarande adress i göteborg och då var ju både flytt och språk, nya människor och nytt dagis mycket förändring för henne. Men det gick bra...ett tag. Sedan började vi bli inkallade till möten på dagis där de observerat ett beteende de ansåg borde följas upp med terapeft. Hon hade vi 2-3 tillfällen sparkat och slagit barn och inte slutat vid tillsägelse. Då hade f-sklärarna pratat länge och allvarligt med henne och pekat ut henne inför grupp. (fått sitta i skamvrå typ), och inte fått leka vidare med de andra barnen. Ok visst ska de lära sig konsekvenser av sitt handlande, men förstår verkligen 3-4 åringar det? Nåväl, fler inkallningar blev det, och jag röt ifrån och ansåg att hon blivit kränkt och att hon var för liten för att förstå vidden av sitt agerande (div vikarier hade varit inblandade och rört om i barn gruppen). Jag drog in BVC som också ansåg att beteendet var nog lite väl hårt för några enstaka handlingar. Vi bytte dagis, och senare visade det sig att fler barn slutat. Nåväl, nytt dagis, waldorff, mycket bra och förstående fröknar. MEN...nu har beteendet upprepat sig: De anser att hon har ADHD liknande beteende, Rastlös, Lyssnar inte, springer ifrån dagis (lurar gärna med andra barn), hon har gjort det 2 ggr med mig, men aldrig efter det. -Ja sa från ordentligt!. Hon får utbrott , kan inte följa grupplek, vill gärna styra och bestämma, och man får INTE avbryta hennes lek (lever sig in MYCKET). Hon leker inte bra med barn i samma ålder, men däremot mindre 3 åringar kladd bajs och kiss lekar, -Härligt, men fortfarande in i 5 års åldern? -Hon har OFTA ont i magen............
Hemma har hon fått en lillebror 1 år, mycket bråk mellan mamma o pappa, påväg o separera. Pappa som inte hjälper till hemma och inte visar mycket uppmärksamhet till vår dotter. Mamma tar hand och och leker med barnen.
Vår dotter är.. älskvärd, social, (nästan överdrivet), hårdhänt ibland, visar stor empati, MKT bestämd och säger- säger jag nej så menar jag nej ,om hon bara visste hur rätt hon har, men hon är ju bara 5 år..?! men som sagt...mycket förtvivlade utbrott. Äter dåligt. Pappa som tjatar massa på henne. För övrigt äter vi inte ihop med pappa längre, mycket lugnare för oss utan tjat.
Hon älskar sin lillebror, men är ibland mkt hårdhänt och lyssnar inte på oss.
Övrig familj och vänner anser att hon är "jobbig". De kan inte sätta ord på vad som är fel, men faktum är att snart vill ingen träffa henne. Jag HATAR dömande och försöker stå över det, men åh...nu orkar jag inte med.
Är det fel på oss hemma och är vi för slappa ???? Jag anser inte det, men andra gör det.
ps. Vi går på barnpsyk om henne, men leder ingen vare.
hjäääääääääääääälp. Gråter så för att det smärtar o se henne så förtvivlad.
Förutom fostran tycker jag också du ska läsa om de olika åldrarna. Fyråårsåldern är tex den stora "rymmaråldern" och 5 år är inte så mycket mer än 4 år! 
snart, den är a-o hemma hos oss. 
). Me om du tänker efter, och allvarligt talat - vad är det hon ska be om ursäkt för 
! Om hon måste gå på dagis sen, finns det kanske en liten möjlighet att hon kan få bara ett par superkorta dagar varje vecka? En fråga: är dagis inbegripet i kostfrågorna? Det brukar vara mycket socker på dagis, ju...men på Waldorf är det kanske vettigare? Som Krumel sa, så kan ni och dagis se upp med alla dolda sockerkällor. I vetemjöl, färdigmat (korv, köttbullar, såser, bröd, ja överallt!) finns det ju tyvärr stora hemska sockertjyvar. 
gå i pakt med barnet