2-åring som börjat hojta vid läggning

[Jennieli]

Hej!
Vi skulle behöva lite hjälp och råd...! Vi har två killar, den äldste drygt 2 år, den yngste 6 månader. Tvååringen är säker sovare sedan länge; 6 månaderskillen är hyfsat säker sedan han var 4 månader (då jag fick hjälp på annan plats här på forumet ).

Nu till utmaningen: Storebror har sedan två, tre veckor tillbaka börjat att "hojta" vid läggningen. Och vi pratar hojta! Inte ledsen, inte orolig, inte arg utan ett rejält hojtande, rakt ut! Och så fort vi kommer in, så är allt lugnt, typ "mamma...bla bla bla". Det har också tagit betydligt längre tid för honom att somna. Istället för 5 - 10 minuter, så har det tagit ibland upp till 40 minuter. Han sover från 19-6.30 och 1,5 timme på dagen. Sedan några dagar har vi nu lagt också lagt lilleman i samma rum och då blir ju problemet mer uttalat, eftersom storebror väcker lillebror när han hojtat tillräckligt länge.

Vad gör vi? Jag eller maken har försökt ramsa, men då hojtandet fortsatt istället försökt att resonera med honom (typ "man kan inte ligga och skrika - du får viska för Lillebror sover här också" )och då kan han viska tillbaka och berätta vad det nu är som han har på hjärtat. Det hemska är att jag har de senaste två kvällarna i samband med att han väckt Lillebror mer eller mindre väst "TYST" till honom när han väckt Lillebror så att han skriker, vilket jag har haft otroligt dåligt samvete för - det är inte så jag vill tilltala min son men jag har känt mig helt frustrerad och stressad när den lille gråter och den store hojtar vidare. Hur skall vi gå vidare?

[annawahlgren]

Och vi pratar hojta! Inte ledsen, inte orolig, inte arg utan ett rejält hojtande, rakt ut! Och så fort vi kommer in, så är allt lugnt, typ "mamma...bla bla bla".

Inte gå in Han har bara inte klart för sig att det är dags att sova. Han tycker det är dags för fortsatt umgänge. Han har saker att berätta. Det är gulligt, men det är fel tid. Allt det där gör man på dagarna. PÅ NATTEN SOVER MAN. Man får föralldel vara vaken, om man har lust, men både s k livskriser och allmänna funderingar liksom eventuellt babbelbehov tar man då hand om själv. För PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING

Så länge ni springer in till honom och babblar tillbaks, bekräftar ni motsatsen. På natten händer en massa saker

Så bort det.

Att du / ni blir irriterade och väser TYST och vecklar in er i s k förnuftiga resonemang båtar föga, som du märker. Du tycker synd om lillebror (rättare sagt, är rädd att han också ska vakna, så du får jobba med honom också ) men det ska du sluta med. Mirakelmetoden här är att ramsa dem båda över en kam. Om och när lillebror vaknar så gör han det inte av storebrors hojtande - så länge ni ömma "tar hand" om det - utan av trafiken ni ombesörjer och av vargarna ni slipper in samtidigt, dvs vargar som skadeglatt dreglande förkunnar för barnen att ni inte har en aning om hur ni ska kunna säkra den goda nattsömnen och deras trygghet i sig själva med den.

Så öva upp ramsan. Läs på i Lathunden och i Verktygslådan. Den ska sätta punkt. Den ska ha sista ordet. Den ska vara precis så hög som ni inte vågar nu, för lillebrors skull - vilket alltså är missriktad hänsyn. Dra på Och den ska vara så rytmisk att det går att stampa takten till den. Och den ska naturligtvis - och enbart - serveras från andra sidan dörren, aldrig någonsin inne i rummet.

Gör så andra ljud i huset. Dra tillbaks öronen från tröskeln (och därmed vargarna). Hög Mozart är aldrig fel. Gör något annat och bättre än att irritera er på en sällskapssjuk liten unge som bara behöver lära sig att social är man på dagen, inte på natten

Och det är ni, de ömma, som ska lära honom den saken Enkelt, sakligt och kärleksfullt. I en Attityd av Självklarhet.

[Jennieli]

Tack snälla du! Jag blir så full i skratt för visst har du så rätt... Han är sällskapssjuk och vi springer där ut och in och försöker vara förnuftiga med honom... Mozart tror jag dock inte på i detta läget- han älskar att dansa och tycker att det mest naturliga att göra till Mozart är att dansa disco - helst med lillebror som åskådare

Som det är nu så lägger vi lillebror 18.45 och storebror 19 - är det bättre att lägga dem samtidigt? Skall vi ramsa vid varje hojtande eller skall vi bara köra ramsan och sedan låta honom vara?

[annawahlgren]

Ramsa vid varje hojtande låter som en heltidssysselsättning, höll jag på att säga. Det är klart ni inte kan - då går det inflation i den och han lyssnar inte.

Det gäller alltså att se till att han lyssnar, att den når honom. Därför kör man x4 eller x6 eller rentav x8, i ett svep, vänligt men synnerligen bestämt och punktsättande (vilket inte hindrar att den kan vara både glad och käckt hurtig, vilket också effektivt mördar eventuell irritation).

Sedan håller man truten, på ren svenska. Och gör andra ljud i huset.

NÄr man känner att man själv fått nog, så att säga, verkligen nog à la NU FÅR DET VARA TYST kan man ge en ännu mer punktsättande ramsa som verkligen avslutar (den ensidiga) konversationen.

Inte mer än så.

Och så beväpnar man sig med tålamod, håller målet för ögonen och inbillar sig inte att Rom byggdes på en dag

[Jennieli]

Vi gjorde så igår att vi lade dem samma tid under pompa och ståt. Vi ramsade x4 när vi gick ut (som vanligt). Lillebror somnade direkt trots hojtande från storebror (så det satt nog mer i mitt huvud). Därefter gjordes ingenting förrän efter typ 20 minuter, då jag ramsade en gång x4 lite hurtigt men bestämt och därefter somnade han. . Lilleman sov hela tiden som en stock.

Ibland kan det vara bra att du inte hinner svara direkt, så att man måste ta lite egna beslut... Då inser man ju att det kräver sin tid att ramsa vid varje hojtande . Och sedan känns det ju skönt att det var "rätt"
Tack snälla för hjälpen!

[Jennieli]

Jag har precis suttit och läst kapitlet om trots i Barnaboken och trots ( ) att den store killen inte är i åldern för trots så beter han sig i vissa stycken som om han vore det. Exemplet om tricksaren som inte somnar är t ex slående likt min ovanstående fråga. (Han har ju inte talet riktigt ännu, men det känns som om frågorna är samma som om han hade kunnat tala, dvs: "Är det verkligen meningen att jag skall sova nu?" etc och ramsan då blir som ett svar - "ja -nu skall du sova".

Kan jag redan nu använda mig av knepen? Annas exempel översatta till vår vardag är t ex att han inte vill ta på sig jackan. Jag har försökt leka på den (är det en mössa? Var är jackan? etc) vilket har uppskattats men inte resulterat i att jackan tagits på (JAAA, jackan är en mössa och så har den suttit på huvudet... ) Jag har också provat att vänta ut, men det har aldrig lyckats eftersom lillebror har behövt komma hem för att äta el dyl. Jag undrar om jag i dessa fall kan använda mig av "att förbjuda det barnet vägrar" - dvs "Då får du inte ha jackan" och ut i kalla luften. Detta kan ju innebära att han kommer fram till att det är kallt och att jackan är ganska bra att ha eller innebära att vi får gå hem med jackan bredvid. Eller är detta att ge för fria tyglar och lägga beslutet på honom?

[annawahlgren]

Nja, nu ska vi inte ha så bråttom här Han kommer inte i trotsåldern förrän om bortåt ett år. Det här (jackan) skulle möjligen kunna vara ett utslag av förtrots, då man har kommit på att man kan säga NEJ - se tråden om förtrots.

Så jag föreslår att du än så länge spar på orden och motståndet, framför allt, och nöjer dig med ett "Oj då" - och stänger lilla truten (din alltså) och ser vad som händer.

Ska det inte tas på jacka, kan man ju i lugn och ro ta på sin egen, ta jacka (och skor t o m) i hampan, öppna dörren och gå ut, varpå man vänder sig om och tittar intresserat på barnet, "Kommer du?" Och låta honom komma. Barfota och halvnaken. Och iaktta honom i ögonvrån. Man ser när det börjar bli lite kallt Och då sätter man bara fram skorna framför fötterna och håller upp jackan för arm-istickande utan att göra något väsen av saken.

Det är svårt att alltid fatta poängen med att ha på sig ytterkläder och varma saker när man står mitt i värmen, om man säger. Barns värld är konkret. Det som går att ta på, här och nu, med diverse sinnen, är det som gäller här och nu, och det som gäller nu är det som gäller.

Ute, barfota och halvnaken, gäller plötsligt något annat :-& Då märker man att det är kallt

Och det kan man gott få lov att märka. Själv

Efter ett par, tre upprepningar av denna högst personligen tillskansade erfarenhet brukar den sätta sig och bli en vetskap: barnet har förstått ett samband mellan det som är och det som inte är, men som kan bli.

Stor sak i det

Det är alltså inte motstånd du ska bjuda honom nu. Det ber han inte om och skulle inte förstå alls. Han tror - och ska få tro - att han vet "allting". Måste han så att säga skriva om sin karta, eller göra den större, kan man också säga - då ska han få upptäcka det själv och införliva sina nyförvärvade kunskaper (erfarenheter som han gör själv) i sitt "allting".

Förstår du

[Jennieli]

Jag testade din metod fullt ut idag (det var kallt idag...) och efter en stund åkte mössan på och efter ytterligare en stund åkte jackan på utan några kommentarer (av vare sig honom eller mig) Du är klok som en bok! Han använder inte direkt NEJ, men däremot "inte haaaaa" och så upp med lilla handen som ett stopptecken inklusive lite lidande min som om det är det värsta som kunde hända att få jacka när det är 10 minus.

Det är så lätt att falla in i "NEJ, inte upp på bordet - på bordet äter man" när han gått upp på soffbordet för X:e gången... , men tråden om förtrots gav mycket - det är i mycket samma exempel som vi ser här hemma. Tänk - man tycker att ens barn är så unikt och så är det samtidigt så mycket som är samma mellan alla barn

Nattningen har gått bättre idag, efter ett litet bakslag igår (jag vet - jag försöker bygga Rom på en dag ) Idag - nästan inget hojtande.

[annawahlgren]

Nu är du både klok, duktig, klarsynt och vansinnigt snäll

Tack, tack säger jag å både egna och lilla barnets vägnar

[Sagalinda]

Jennieli, kan du ge mig länken till den där tråden om förtrots? Känner liksom alltför väl igen mig i det där "NEJ på bordet äter man inte sitter"...

[Jennieli]

Jag vet inte hur man gör Men den ligger under Forumindex - Barnafostran och där finns den klistrad som en tråd "förtrots". Hoppas du hittar den...

[Citymamma]

Hej!

Jag knyter an till sömnen även om biffen verkar vara fixad. Jag har barn i samma ålder och måste bara säga att jag tycker att det är väldigt bra att lägga dem samtidigt (kl 19). Visst gråts det och låter men jag tror att de verkligen gillar att det är läggdags och samma villkor för BÅDA.

Jag har verkligen intrycket av att de blir mindre störda av varandra när de läggs samtidigt än när vi delar upp det för då väcks de mycket oftare av varandra.

I kväll var vi med om det sötaste: lillasyster hade lite svårt att somna, och vad hör vi från storebror i den andra spjälsängen om inte en ramsa... "gonatt gonatt soooov så gott"!!!

[annawahlgren]

[Sagalinda]

Jag glömde att tacka dig jennieli jag hittade nog tråden! Så tack!

[Jennieli]

Tack för tipset med gemensam läggning! Vi började göra det för några dagar och det fungerar mycket bättre! Dock är lillebror så trött från 18.45 att han knappt vet vad han heter, så det krävs lite aktivitet för att hålla uppe skrattet till gonatt... Men de sover väldigt bra nu - det har i det närmaste slutat att hojtas och de sover till väckarklockan ringer (ett helt _fantastiskt_ tips Anna!)
Hoppas att du Sagalinda har hittat hjälp i "förtrots"-tråden!