Nu hamnar vi lite ur spår men det är ju i alla fall på Kackelforum
Mamasamueli: jag har läst din blogg och funderat mycket på den. Jag kan inte svara där eftersom de inte tillåter anonyma kommentarer. Därför en liten kortis här:
Jag tycker att man ska vara lite försiktig med vad som är/har varit "naturligt". Det har varit extremt olika under olika tidsperioder och också beroende på var i världen man befinner sig. Det "naturliga" ute på fältet har varit att bära eller att lämna barnen kvar med en amma. Det "naturliga" i vissa delar av det kalla norden har varit att dra barnet bakom sig i en akkja när man förflyttade sig. Det "naturliga" för den mamma som hade innejobb i grotta eller senare långhus var kanske att lägga barnet bredvid sig. Vad som anses naturligt är alltså beroende av tid och plats.
Om man ändå ska våga sig på någon minsta gemensamma nämnare över tid och plats så är det: barnet inlemmas i den verklighet som gäller för föräldern, oavsett om det är arbete på risfält eller nomadliv i kalla Norden. Först med industrialismen har barnen hamnat utanför samhället. Därför tror jag att det är som Anna W säger: barn mår dåligt av dagens direktiv att det är barnet självt som ska bestämma när det ska äta, sova o.s.v.
Därmed inte sagt att man inte ska bära sitt barn! Närhet är jätteviktigt, liksom rörelsefrihet, sömn, mat, frisk luft, skratt...
Kram från Lua.
Jag blir så rörd... jag har ju bara skrivit två inlägg där ju! 
Nu får jag lite press på mig att skriva kloka läsvärda grejer. 