Läste Mia75-tråden om morgonhålligång, och hänger på temat, men döper min tråd till kvällshålligång...
Clara (blir 4 år i maj) sover middag 13-14.30, ute i vagn. Somnar och sover "som en gris", jag får alltid väcka henne när hon ska upp.
Det verkar som hon BEHÖVER sova ett tag till.
Ida (blir 2 år i april) sover middag 13-16, även hon sover hårt och bra, men (jag vet
Vi lägger dom 20.30, och dagen börjar 8.00.
Dom vaknar 8.00, på minuten
Men dom somnar INTE 20.30.
Det är fullt partaj där uppe (dom delar rum). Dom sjunger, leker tittut, tjattrar och har hur skoj som helst...
Jag har tyckt det låter riktigt mysigt när man lyssnar i "barnvakten".
Men nu har det ballat ur rejält...Innan har dom hållt igång 1 timme efter läggning innan dom somnar, men nu har det senaste dagarna dragit iväg till 1,5-2 timmar...
Och Ida har utvecklat "sporten" att klä av sig pyjamas inkl. blöja och hoppa naken i sin spjälsäng. Hon kastar ur docka och gosefilt, och Clara hämtar upp det...
Nu har jag haft några allvarliga snack med Clara om hur man gör när man ska sova. Att hon INTE ska hämta det Ida slänger ur, och INTE ska ropa på mamma och pappa när Ida tagit av sig naken.
Vi har avvaktat tills Ida "ber om hjälp" och låter ledsen, DÅ har vi gått in och tagit på henne och rättat till allt.
Jag vet inte hur vi ska lösa detta riktigt...Visst, dom har ju CHANSEN att sova o.s.v, men att dom håller varandra vakna i 2 timmar känns ju inte o.k.
Har börjat förbereda Clara att "-På SÖNDAG, då kommer lampan utanför rummet att vara släkt, så det blir helt mörkt i rummet."
Misstänker att dom ser varandra för bra, som läget är nu.
Jag vill verkligen inte att dom ska ha varsitt rum.
Stämmer min misstanke att dom kanske inte längre behöver sova middag så länge? Kan det vara därför dom tar sådan tid på sig att somna?
Tacksam för bollplank!
kram anna