Hemska dagishämtningar!

[K-ina]

Jag kan verkligen inte begripa vad som skulle vara annorlunda med era killar?! Att de är verbala? I min värld är det något positivt och något man strävar efter! Och jag kanske inte har så rasande mycket erfarenhet men nog tycker jag att fyraåringar i allmänhet är ganska pratiga och verbala! De är ivriga och levnadsglada...

Jag fattar inte vad problemet egentligen är! Nu vill jag bara vända på steken till litet positivt tänkande angående verbala och argumenterande barn...

Behärskade språket gjorde min Axel också tidigt och det gör han än. Han argumenterade sig genom trotsåldern och "varför"-åldern... Jag försökte svara sanningsenligt på "varför-frågorna" och ibland backa för att låta honom spekulera och hitta sina egna svar. Axel är nu sex år och läser flytande ungefär som en nio-åring. Han älskar sitt uppslagsverk och föreläser mer än gärna om planeternas omloppsbanor... Han skriver manus till påhittade TV-shower... Han skriver dikter... Han skriver sin egen tidning... osv. Detta skulle ju kunna betecknas som annorlunda och kanske tom. extremt - vad vet jag? Men jag ser det - precis som ni ska betrakta era barn - som en del av hans personlighet. Med tiden har sonen lärt sig att kompisarna inte gillar planeternas omloppsbanor eller poesi. Han har ett fungerande socialt liv med kompisar som gillar fotboll och hockey!

Så: Råg i ryggen till er och uppmuntra de verbala talangerna! Men SJÄLVKLART ska de sociala koderna nötas in också! Man avbryter inte! Man måste låta andra prata till punkt" osv osv.

Och jag tror att jag skulle låtasas som om jag inte förstod när dagispersonalen antydde något. Har de problem då får de tala klarspråk!!! Och då tycker jag att Peas (AWs) svar - "Jaha, och vad har ni för strategi för att komma tillrätta med det här?" är lysande eller varför inte en annan Wahlgren-klassiker: "Det ska jag verkligen tänka på!"

[Fjällfolket]

Fullkomligt lysande K-ina!

=D> =D> =D>

/Fjällmor

[Gäst]

Tack K-ina!!!! Jag tror inte du förstår hur mycket ditt svar betydde för mig just ikväll.

När jag hämtade sonen på dagis idag gick en av fröknarna som vanligt igång på "tråkigheter" som inträffat under dagen. När hon var klar ställde jag frågan: "Är min son ett väldigt jobbigt barn?". Fröken såg ut som hon ville dö på fläcken. "Nä, det är han inte, men.... bla, bla, bla." Det hela kokade ner till att han nog visst var ett rätt jobbigt barn i deras värld (även om hon inte ville använda det ordet förstås) för att han vill ha mycket uppmärksamhet/tar mycket utrymme och det sker på bekostnad av de andra barnen. Dessutom tror jag, även om hon inte sa det just idag, att de tycker att det är skitjobbigt att de måste argumentera med honom hela tiden. Att han inte köper deras auktoritet rakt av.

Så nu sitter jag här och är superledsen. Min son är ett "jobbigt" barn. När jag lämnar honom på dagis och tänker att det är ett privilegium för dem att de får låna min fantastiska unge så tänker de: "puh, nu kommer den där jobbiga ungen idag".

Hon bad faktiskt också om ursäkt för att de så ofta berättar negativa episoder. "Men det blir liksom så att man berättar det som man bäst minns från dagen." Jaha, det kändes ju genast mycket bättre...

Det hela slutade med att vi bestämde att vi skulle träffas och prata. Det känns ganska nödvändigt just nu. Jag är så ledsen för att det krupit in en liten, liten tagg i mitt bröst. Den gnager och gnager. Min underbara lilla kille - en jobbig kille? Jag har så svårt att förstå det. Han är annorlunda och ställer stora krav på en - man måste "vara med" hela tiden. Men det är ju det som är så fantastiskt!! Han är en helt underbar samtalspartner och vän om man bara tar sig tid att lyssna på honom och försöker sätta sig in i hur han tänker och känner. Tyvärr tror jag att det är där det brister! Jag tänker på vad en fröken berättade som en rolig anekdot om sonen: När han inte ville göra som hon sa, så hade hon sagt till honom: "Måste du alltid vara så envis?" Då hade han svarat: "Måste DU alltid vara så envis?" Det tyckte hon var roligt och lite gulligt. Jag tyckte det var rätt hemskt, för det är ju så han ser det! Varför får inte han hävda sin uppfattning när fröknarna envist hävdar sin?

Ledsen att det här blev så osammanhängande. Jag är inte så fokuserad ikväll.

Kram Pea

[K-ina]

Kramar till dig i kväll!!!

"Måste DU alltid vara så envis!" Hade jag varit fröken så hade jag nog garvat en del!

Axel sa härom kvällen: Mamma! Nästa gång du frågar mig en fråga som man kan svara Ja eller Nej på! Då MÅSTE du vara beredd på ett NEJ!

De är så kloka de små barnen. Stackars, stackars fröken som inte orkar lyssna!

[Gäst]

Axel sa härom kvällen: Mamma! Nästa gång du frågar mig en fråga som man kan svara Ja eller Nej på! Då MÅSTE du vara beredd på ett NEJ!

Shit, vad roligt!!!! Nu fick jag i alla fall avsluta kvällen med ett garv!

Kram P

[Gablex]

Pea, jag känner verkligen med dig! Jag har en son som har betecknats som "jobbig" (se min signatur) sedan han första gången kom i kontakt med barnomsorgen vid 3 års ålder. Vi har fått höra & svälja både det ena och det andra, kan jag säga, och varje gång blir man lika ledsen.

När Storprinsen började skolan var det en i personalen i hans klass som var helt gräslig, tyckte jag. Det gick inte en enda dag utan att hon tog upp en massa saker som hade hänt (ofta bagateller, men som bara spädde på "jobbigheten") och hade teorier och synpunkter som hon gärna förmedlade till mig - oftast gick de ut på att sonen var fel person på fel plats s.a.s. Till slut hade jag ont i magen varje gång jag skulle gå och hämta honom. Och då bestämde jag mig - NEJ! Jag accepterar inte detta! Jag kan inte ha det så här!

Jag bad om ett samtal med personen i fråga och var riktigt övertydlig:
jag accepterar inte att du talar om min son på det viset
slutar du inte kommer jag att ta upp det med din chef
lägg energin på att hitta lösningar istället för problem

Samtalet var jobbigt men gick bra till slut och kontentan blev att hon förstod hur illa hon gjorde mig när hon pratade om Prinsen. Samtidigt gör det mig lite mörkrädd, för det visar lite hur hon pratade med sina kollegor, tror jag. Hon finns nu inte alls i hans närhet längre. Prinsen har en helt annan, BRA, situation i skolan i dag och vi mår alla bra.

Så bra att ni skall ha ett samtal. Ta tillfället i akt och berätta hur DU ser på din son och hur det känns för dig att höra alla negativa saker. Fråga hur de vill vända på situationen och gör klart för dem att det inte är OK att bara lyfta fram det negativa hela tiden. Nästa gång du får höra något tråkigt, lyssna färdigt och fråga sedan "Och vad har varit bra i dag?".

Tänker på dig! Hoppas att det blir bättre snart!

[Gäst]

Hej Gablex,

stort tack för dina mycket tänkvärda tips inför samtalet, som vi har bokat till på måndag!!! Och ditt sista tips: "vad har varit bra idag?" skall jag verkligen ta med mig! Ser riktigt fram emot att få säga det . Från och med nu tänker jag inte acceptera fler beskrivningar av "problemet". Nu vill jag ha rapporter om hur de arbetar för att komma till rätta med det och vilka framsteg som görs!

Kram Pea

[Fjällfolket]

Hej Pea!

Jag har grubblat så på detta, klurat på vad jag ska skriva... men banne mig jag blir bara så arg
Under alla mina år som personal på förskola har jag aldrig varit med om att dylika uttalanden fått förekomma
Under alla mina år som förälder har jag aldrig varit med om att någon ska få höra dylika uttalanden om ett barn

Jag är fortfarande så upprörd att orden stockar sig
men jag vill du ska veta att jag är med dig
i tanken

/Fjällmor

[Gäst]

Nu vill jag ha rapporter om hur de arbetar för att komma till rätta med det och vilka framsteg som görs!

=D> =D> =D>
Heja Pea!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, att våra killar liknar varandra en hel del!! Och vi vet ju bägge två att våra killar är fantastiska, eller hur!? Små vetenskapsmän, forskare, funderare, filurare....

Inte heller jag kan annat än förbluffas över personalens oproffsighet Jag tror att ni haft otur, och inget annat. Att komma till en förälder dag efter dag med problem- alltså vad ÄR det för nåt? Det säger mycket mycket mer om deras brist på insikt, tid och barnaglädje än om din son. På dagis är alla "problem" deras, inte ditt. Det är ju toppen att ni flyttar snart, vad skönt för er alla att kunna få en nystart på ett annat ställe!

kram från Åsa

[Gäst]

Tack Fjällmor! Jag är också urförbannad, mer det än ledsen nu. Ilska är faktiskt en bättre ochh lättare känsla tycker jag...

Tack Åsa! Ja, våra storkillar är nog verkligen lika - och så underbara! Jag skall försöka ta med honom nästa gång vi träffas, vore lite kul att se om de funkar ihop, tycker jag!

Tack också alla andra som svarat i den här tråden! Det är så fantastiskt att få skriva av sig här och att det finns människor som ni, som läser och bryr sig!

Kram Pea

[Vivan]

Vi har en 4årig tjej! Hon började i december att skrika "dumma mamma" "jag hann inte leka" (trots att hon varit där alldeles för länge, eller just därför?) när jag kom för att hämta. Den ena fröken förberedde innan och då gick det ofta bra, men den andra fröken var lite mer "betraktande", vilket förde med sig en osäkerhet och rädsla för ett skrikande barn hos mig (förstod jag i efterhand) vilket mitt mycket smarta barn kände och reagerade mot. För att bryta ett tråkigt mönster gjorde vi ett "schema" med 5 rutor där man fick sätta ett kryss för varje lyckad hämtning, efter en vecka var schemat ifyllt och den utlovade presenten kunde mottas. Måndagen veckan därpå kom ett återfall och ett samtal med dottern genomfördes där vi kom överrens om att en hämtande föräldern sätter in huvet och meddelar att Han/hon ska hämta lillasyster på grannavdelningen. Utan problem avslutas då aktiviteten och ytterkläder tas på innan förälder och syster kommer tillbaka. Utan att ha diskuterat detta med personalen har jag alltså fört över ansvaret för att avsluta dagen på dem, vilket har visat sig passa just den dottern bäst. Nu kan vi med glädje åka hem och tillsammans ta hand om matlagning och övriga sysslor.
Tyvärr hamnar man nog lätt i en ond cirkel av negativa tankar, det får förskolepersonal INTE göra. De har skylighet att leta efter positiva sidor av barnen, även i beteenden som stör andra barn ska de försöka hitta positiva lösningar. Gör dom inte det så skulle jag byta förskola. Lycka till!

[Gäst]

Hej Vivan,

tack för ditt svar! Vad skönt att du kunnat föra över ansvaret för fungerande hämtningar på personalen. Det är ju liksom så man vill att det skall kunna fungera!

Vi skall faktiskt byta förskola om ett tag, för vi skall flytta. Håller tummarna för att det blir riktigt bra! Fram tills dess måste vi få det att funka här. Skall träffa ansvarig fröken i morgon för samtal. Håll tummarna!

Kram Pea

[Fjällfolket]

Lycka till imorgon Pea

U go girl!

/Fjällmor

[Gablex]

Heja Pea - that's the spirit! =D>
Berätta hur mötet gick - vi håller tummarna för att det blir konstruktivt & bra!

Här kommer några smileys att ta till om de börjar tragga tråkigheter:

[-X [-( =; :-# :-k :-$

Fast jag hoppas att det snarare kommer att bli
\:D/ !!!

Kram!

[Gablex]

Hur gick det Pea? Vi håller fortfarande tummarna!