Det är inget kul att höra saker som man uppfattar som negativa om sitt barn - jag borde verkligen veta

(se min signatur). Personligen tror jag att man skall försöka undvika att bli arg. Naturligtvis får folk inte sätta sig på en, men de flesta människor har inte den ambitionen! Känner man sig inte helt i balans är det bättre att vänta med samtalet, be om lite betänketid helt enkelt!
Jag tycker det låter jättebra att få ett extra samtal, och jättebra att ta med Mormor som ett par extra öron. Försök att hålla samtalet på en lugn och balanserad nivå och fråga

vad som gör att de betraktar honom som "socialt hämmad"?

på vilket sätt de tror att det kan påverka hans skolgång?

om de tror att de (eller ni i familjen) kan hjälpa honom med det eller om det är något som finns i hans personlighet (i så fall är det bara att acceptera att det finns där - behöver ju inte heller vara något negativt alltid!)
Fråga också

Hur går vi vidare härifrån?
Lägg alltså bollen hos dem, eftersom det är dessa människor som uppmärksammat "problemet"..
Min egen erfarenhet är att dagispersonal inte alltid har koll på hur skolan fungerar

. Och jag vet, också av egen erfarenhet, att det går utmärkt att gå i skolan utan att vara socialt överkompetent....

8)
NÄR skall folk börja acceptera att alla inte är lika?!
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!