"Socialt hämmad"...

*frieda* · Inlägg av ***frieda*** » ons 29 nov 2006, 22:31

Hette det att min son var idag på utv. samtal på dagis

Pojken är stor i intellektet men liten i sociala sammanhang. "Han leker fortfarnade paralellt" menade man och "Det är kanske oklart om han klarar av att börja i skolan till hösten"

Jag har aldrig hört talats om att man inte bör börja i skolan om man är svag på det sociala. Jag är väldigt förvirrad, dessutom har hans påstådda sociala svaghet inte diskuterats innan, så jag var faktiskt helt novis i omständigheterna.

Han är ensam barn och jag har varken släkt eller vänner med jämnåriga barn. Vad göra

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » ons 29 nov 2006, 22:39

Det var det....-igaste

Börja med att ifrågasätta vad de menar. Så får det inte gå till!

/Fjällmor (fd. förskolepersonal)

*frieda* · Inlägg av ***frieda*** » ons 29 nov 2006, 22:44

Naturligtvis kommer det aldrig på frågan att ungen skall vänta ett år p.g.a. ett påstått problem som jag själv aldrig märkt av

Det kommer ö.v.h. inte alls på fråga

Men jag blev så j-vla chockad och förolämpad så jag satt där och började att tjuta med magen i vädret

ulrikaj · Inlägg av **ulrikaj** » ons 29 nov 2006, 22:46

hej frieda!!

jag har inget svar på din fråga, utan jag blir bara så ARG!!!

dom kräver så enormt mycket av barnen nu verkar det och skiljer man det minsta lilla från fyrkanten dom lever i så är det genast något som är fel.
(jag skriver dom för det är allt från psykologer till förskollärare)hur ska detta sluta

kram ulrika

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » ons 29 nov 2006, 22:58

hej frieda!

Jag förstår dig

Om du orkar, fråga dem vad de menade, och på vilka grunder de säger det...

Vi finns här

/Fjällmor

marie-d · Inlägg av **marie-d** » tor 30 nov 2006, 09:42

Alla barn är olika och låt dem vara det. Låt dem växa för den dom är och tvinga inte in dem att vara på ett visst sätt för att "passa in i mallen"
Som lärare har jag haft ett antal oroliga föräldrar som inte tycker deras barn är tillräckligt "sociala". I de flesta fall har oron varit helt obefogad. Barnen har trivts och utvecklas men kanske inte haft det där stora sociala behovet men varit glada och nöjda ändå. Gör vi vuxna det till ett problem tror snart barnen att det är det.
Du ska absolut fråga vad de menar och varför de tycker att det hänger ihop med skolstart. Jag skulle inte släppa det där. De ska stå till svars vad dem menar. Tycker inte det är okej att slänga ur sig något sådant, speciellt inte på ett utvecklingssamtal. Ni behöver ha ett nytt möte, inte fel om förskolechefen är med.
Hur upplever du din son själv?
Själv kan jag bli förbannad när man har möten om elever på jobbet och alla barns personlighet är "fel". Den är för blyg, den är för framåt o.s.v.

ulrikaj · Inlägg av **ulrikaj** » tor 30 nov 2006, 11:29

hej!
ville bara skriva att tänk om fler lärare vore som marie-d och såg barnen istället för att leta fel om det inte finns några.vad tråkigt om alla vore lika med samma personligheter och samma smak.vilket enormt tråkigt samhälle vi skulle leva i då!har själv jobbiga erfarenheter vad gäller förskollärare,psykologer och pedagoger vad gäller jacob.därför blir jag så upprörd när jag hör eller läser sånt här.alla är väll olika sociala, gamla som unga och periodvis i sina liv.
kram på dig frieda och stå på dig!

Inlägg av **annawahlgren** » tor 30 nov 2006, 16:06

Returnera, när du gaskat upp dig. "Var det inte här han skulle få social träning

Har ni alltså misslyckats

"

Spänn ögonen i dem och låt dem förklara sig. Om de kan.

DU ska inte gå i försvar.

Och DE ska ge f-n i att leta fel hos barnet, ursäkta. De ska leta fel hos sig själva och sin såkallade pedagogiska verksamhet.

Hege · Inlägg av **Hege** » tor 30 nov 2006, 18:24

Min helt personlige erfaring har lärt mig två saker:

1)
Det er mycket man kan observera på ett dagis som man inte kan se hemma. Hur ens barn beter sig i en grupp av barn kan vara helt annorlunda än hur han beter sig hemma. Är det så att han inte förstår de sociala koderna, så kan man se det mycket tydlig i en barngrupp. Är det så att han störs av alla ljud, så kan man också se dette mycket tydligare på dagis än hemma. Mitt omedelbara råd är att straks ge dig av till dagis för att se själv. Vara lite "fluga på väggen", och be personalen peka ut när de ser det beteendet som de menar inte är som det ska. Den personliga uppfatningen du då bildar dig kommer att vara mycket viktig. Oavsett vilket håll det svänger.

2)
Även om de är (ska vara iallafall) tränad för det, så ska det MYCKET till innan dagispersonal vågar att säga från när de ser ett barn som inte utvecklas, bland annat socialt, efter normen. Det är ett problem att de säger från för sällan, inte för ofta. Tyvärr. Så personal som säger till ska man vara rädd om, de gör det i gott syfte. De gör sitt jobb, helt enkelt. Man stigmatiserar inte barnet på något sätt, men man peker på ett möjlig behov just detta barnet kan ha för hjälp och stöd när han ska börja i skolan. För skolan är en HELT annan sak än dagis. Barnet kan klara sig gott på dagis, för så att ramla helt av lasset när det kommer i skolan. Dessa barn behöver hjälp och stöd, och med riktig sådan, så kan de klara sig utmärkt.

Jag hoppas ju av hela mitt hjärta att personalen har fel, men låt inte denna chansen att ta reda på hur det är fatt gå i från dig. Det är nemligen en annan erfarenhet jag har, en bitter én, det att vända det döva öret till, därför att jag inte ville/vågade se att mitt barn hade problem. Två år fick skura och gå innan jag "vaknade".

Kram till dig.

syren · Inlägg av **syren** » fre 01 dec 2006, 13:57

Hej,

jag förstår verkligen din ledsnad och oro för ditt barn. Men, spontant undrar jag: har skolan inträdeskrav på att man skall vara "social" på ngt sätt? Och, om barnet skulle vänta ett år med skolan, vad säger att han då skulle ha blivit "bättre"? Nej, fråga personalen omedelbart vad de menar och att de pekar ut och beskriver situationer som inte fungerar enligt ddem. Då kan du bilda dig en egen uppfattning och ta ställning till hur du vill göra. Eller, som ngn här sa, bege dig till dagis och observera själv!
Jag har själv barn, ssk storasyster, som alltid varit försiktig socialt. Men, det är hennes natur. Hon har alltid velat observera, se in alla och allt innan hon beger sig in i ngn lek. Detta såg man redan när hon var bebis, och, lillpojken (8 mån. ) uppvisar nu samma personlighetsdrag. Lyckligtvis hade storasyster underbar personal som förstod henne och "lärde" henne strategier för att i vissa situationer övervinna sin försiktighet. Men, det tog tid och det fick ta sin tid! Nu, har hon börjat 6-årsverksamhet. Vi har haft första utv.samtalet, där det gamla vanliga togs upp, hennes sociala försiktighet. På rasterna leker hon just ibland "bredvid" innan ngn frågar henne om hon vill vara med eller till dess att hon själv vågar ta initiativ till lek. Och, det gör hon! Så, frågan är hur de situationer din personal talar om ser ut? Kanske behöver ditt barn endast tid. Underligt att detta inte nämnts tidigare!? Mkt märkligt tycker jag. Och, som Anna säger: är det inte på dagis barn skall tränas socialt? Nej, återvänd till förskolan och be om ett nytt samtal och förklaringar. Kanske finns mer personal som du kanfråga tillråds? Den kanske har en annan uppfattning?
Lycka till!
Varma Hälsningar,
Syrén, mamma till två flickor (00, 01) och en pojke (06)

Diana · Inlägg av **Diana** » fre 01 dec 2006, 14:48

Hej Frieda!

Du har fått många bra synpunkter på ditt bekymmer. jag vill bara tillägga att tänk på att vi nu har december! Dagis har en hel termin kvar att göra något för att hjälpa honom om det nu verkligen är så att han är "socialt hämmad".
(Men vem av oss är på topp inom alla områden alltid?!?)
Du kan ju t.ex. föreslå att ni tillsammans gör upp en plan för hur de på dagis ska stöda hans sociala utveckling. Man ska väl börja där man står och inte ifrågasätta skolstart nu, när det är nästan ett år (nåja, nio månader) kvar till den dagen?!

Lycka till!

Diana

*frieda* · Inlägg av ***frieda*** » mån 04 dec 2006, 21:55

Tack ulrikaj

Fjällmor

marie-d

Anna (du har så rätt!)

Hege

Syren

och Diana

Den 24:e januari är det ett extrainsatt utvecklingssamtal planerat. Då kommer jag att ha min mamma med mig, som har varit med om liknande ”kvartsamtal”, som det hette på den tiden, med alla sina barn.

Jag håller fullt med om att det är för mycket av varan "leta fel" i den pedagogiska verksamheten. Det här är en montessoriverksamhet som jag har valt med omsorg, just därför att min son tidigt har visat på en väl utvecklad logisk intelligens. Han är alltså mycket begåvad på det mattematiska och abstrakta planet. Men inte bara där, han kunde alfabetet när han var två år och har kunnat läsa från fyra års ålder. Han är även mycket intresserad av geografi.

Hege: Den sociala reservationen, som jag inte kände till att min son har, hade jag även själv som barn - och då ännu mer utpräglad. Dessutom har flertalet av mina syskon samma tendenser - arv eller miljö? Det är fullständigt ovidkommande vad som är vidkommande är att vi är fullständigt fungerande samhällsmedborgare av idag. I från mitt perspektiv är detta något som snarast alltid har retat framförallt pedagoger, som på ett välvilligt men fruktlöst sätt har tvingat in mig/oss in i sociala sammanhang och forma oss efter en "normativ mall". Samtliga av oss syskon har haft "snille-tendenser" på vissa plan, för mig har inriktningen varit humanistisk/estetisk, men dessa tendenser har man tagit svag notis om då man snarast ojat sig över "social svaghet" eller dålig grovmotorik.

Att stanna kvar på dagis ett år är enligt min uppfattning inte en god lösnig. Han kommer att utmärka sig alldeles för mycket, inte minst för att han är över ett huvud längre än barnen i kullen under honom. Jag refererar till min syster "Det handlar om intresse! Är man inte intresserad av att storskaligt umgås med andra barn så gör man inte det. Vare sig man är 5 eller 12 år!" Träffande, precis så jag känner igen mig själv! Däremot leder en särbehandling av enskilda barn ofta till mobbning av det enskilda barnet, eftersom övriga barn reagerar på att personal agerar annorlunda inför det särbehandlade barnet. Tro mig! Jag och mina syskon har varit där! Att låta ett barn stanna ett år på dagis (ett barn som dessutom inte avviker så avsevärt mycket) det är särbehandling!

Kram på er alla!

Inlägg av **annawahlgren** » tis 05 dec 2006, 01:40

Ser fram emot rappport sedan!

syren · Inlägg av **syren** » tis 05 dec 2006, 21:05

Lycka till med den nya utvecklingsamtalet!

Kram från Mamma Syrén

Hege · Inlägg av **Hege** » tis 05 dec 2006, 22:20

Ja, om de menar socialt reserverad när de säger socialt hämmad, då håller jag med dig. Då är det ju ett valg han tar själv, att hålla sig i bakgrunden.

I min erfaring var socialt hämmad något min dotter inte valde själv. Hon ville gärna, med förmådde inte. Hennes utveckling följde inte de andre barnens, med den konsekvens att hon fallt utanför. Det fick hon hjälp och stöd för. Och det har betytt mycket för både henne och oss föräldrar. (Det här måste vara den sämsta svenskan jag någonsin skrivit...)