Hur hantera?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
hjhelena
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 13:33
Ort: Gbg

Hur hantera?

Inlägg av hjhelena »

Hej

Våra killar har sen de föddes haft en favorit av mig eller pappan. Första tiden var det mkt jag och Alex, och Joar och pappa, sen har det växlat några gånger. De har känts som de har behövt en förstaförälder och en andraförälder, en de går till först, men båda har gått bra och VI har funnits för båda lika mycket.

Nu är det bara pappa som gäller, för båda. Och det känns som trotsbeteende. Det har har varit så säkert en månad. När vi hämtar dem på morgonen, ska båda hämtas av pappa, båda ska ligga i pappas säng och dricka välling, pappa ska göra det, det och det. När pappa inte är hemma går det bra, men finns pappa och jag är det pappa som gäller. Jag har försökt att inte ta åt mig (vet att det inte betyder något), vi försöker att inte låta inte dem bestämma över oss, vem som ska hälla upp, hjälpa ta på, läsa saga etc. Men det är väldigt svårt. Och nu börjar jag ta åt mig och dra mig undan. Det tar på en att bli avvisad gång på gång, även om jag vet att det är fel och att de inte menar ngt.

Hur ska man hantera? Jag har tappat modet och behöver lite nytt. Vad är detta? Det som känns som värsta tonårsrevoltfrigörelsen, men det är väl lite tidigt :wink: ?
Skäll gärna på mig (det behövs!), imorse blev jag jättearg på dem när jag blev bortknuffad igen, fruktansvärt barnsligt :oops: , men hur ska jag hantera?

Kram H
Mamma till 2 tvillingkillar födda 2004
och till en lillebror född 2008
pia-lotta
Inlägg: 326
Blev medlem: tis 07 dec 2004, 15:41
Ort: Stockholm

Inlägg av pia-lotta »

Hej!

Har ej upplevt samma sak och kan därför inte ge dig råd.
Däremot så vet jag att det finns massor med trådar fast med det omvända problemet. Sök på mammig eller endast mamma duger så borde det dyka upp flera trådar.

Lycka till!
Pia-Lotta
Dotter f?dd 031101, Barnaboksbarn fr?n 2 m?n
Dotter f?dd 051225, Barnaboksbarn fr?n start
hjhelena
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 13:33
Ort: Gbg

Inlägg av hjhelena »

Tack! :D Jag hittar inget klockrent, kanske någon annan gör?

Exempel på funderingar jag har:
Om Alex bara vill att bara pappa ska göra. Är det pappa som ska "avvisa" och hänvisa till mamma "Jag kan inte just nu, men mamma hjälper!", eller är det jag som ska ta för mig? "Pappa kan inte just nu, men jag kan hjälpa." Vi har gjort både och tror jag, men just nu känner jag att jag inte riktigt orkar alt. 2 för jag känner mig som en superbov som tvingar mig på dem.
Jag kan säga t.ex. när de ska bli uppknäppta från bilstolen och de börjar storgråta "Paaaaapppaaaa" och typ sparka: "Vill du att jag ska hjälpa eller vill du sitta kvar?". Då får jag hjälpa efter en stund.
Jag har även struntat i det: "nähä, du ville inte ha mjölk!" när jag inte får hjälpa utan bara pappa och han skriker.

Jag har varit ganska duktig på att ta detta med gott mod, köra med tvåval, inte låta dem styra, men nu är jag bara ledsen och har tappat lusten och gnistan.. Typ då får väl pappa göra allt och jag pensionerar mig... (Moget? Nej... :oops: :cry: )

Skäll på mig eller ge mig råd. :wink:

Kram H
Mamma till 2 tvillingkillar födda 2004
och till en lillebror född 2008
Karin2
Inlägg: 35
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 19:58

Inlägg av Karin2 »

Hej

Jag känner så väl igen mig!! Min äldsta son var pracis likadan mellan ca. 1½-2 år.
Jag fick inte göra ngonting när pappa var hemma men när vi var ensamma var allt hur bra som helst! Jag minns en gång när han hade öroninflammation och bara grät och grät, uppkrupen i pappas famn och blev helt vansinnig om jag bara närmade mig.. då gick jag in i köket och satt där och grät själv.. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde ta hand om min son. Jag reagerade precis som du och "gav upp", pappa får väl göra allt då! Jag blev väldigt sårad.
Men man fr helt enkelt härda i och bestämma sig för vilka fajter man ska ta. Ibland kanske pappa kan få göra vissa grejer, men ibland måste mamma lägga el ge vällingen. Då får pappa hitta något extremt viktigt att göra och jag sa alltid att " snälla, jag vill verkligen lägga dig idag jag har saknat dig så mycket" "Å jag tycker det är så roligt att få göra blabla med dig nu kan väl mamma få, snälla" Det fungerar inte alltid men då blir det lite possitivt.
Nu har vinden vänt ialla fall och mamma är nummer ett igen!!
Sen vet jag ju inte hur det är med två arga, har ju bara haft en..
Lycka till, va inte ledsen, det varar inte för alltid!!
KARIN mamma till Noa -0308 + Hugo -0511
hjhelena
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 13:33
Ort: Gbg

Inlägg av hjhelena »

Tack för svar! :D

Igår åkte pappa och handlade med Joar och jag var själv hemma med Alex (han som är "svårast" just nu). Vi skrattade badade med MASSA skum, gjorde välling ihop och hade jättemysigt. Joar hade det kanon med pappa i affären och pappa fick ovärderlig hjälp att hitta bland hyllorna och scanna varor. En bra kväll för oss alla och jag har samlat ny kraft för att hjälpa killarna i trotsens kval.

Vill gärna ha era tips och erfarenheter hur ni gör med mammighet/pappighet med barn i 2,5-3 årsåldern (trots).

Kram H
Mamma till 2 tvillingkillar födda 2004
och till en lillebror född 2008
Therese

Inlägg av Therese »

Hmmm... funderar på hur vi gör :?: :!:

Vi har en var kan man säga, den stora diggar mamma o mellan diggar pappa. Den lilla känns som mest min så länge jag ammar, så jag gottar mej i det tills vidare :heart: :D .

När vår stora var 1.5-2 så var det bara pappa som gällde, o efter ett par månader så tyckte jag det var nästa outhärdligt (gravid som jag var). Jag ringde en vän som gärna lyssnar o ger råd. Hon sa att vårt barn redan var färdig med testperioden av mamma o jag är godkännd, nu var det pappas tur att se vad han går för. Kommer han när jag ropar? Tar han på mej skorna om jag ber honom? Duger han helt enkelt?

Inte vet jag om det var så det var, men det hjälpte mej i alla fall. Jag såg mej som redan godkänd o blev lite mallig i det. Så visst kunde pappa få testas lite extra nu när jag visste att jag redan dög.

När det blir så här nu för tiden så får väl den hjälpa till som efterfrågas, annars är det den som efterfrågas som säger -Jag kan inte just nu men mamma/pappa hjälper dej. Blir det protest så blir det ett -Ojdå, hur gör vi då???
Jag har slutat att ta åt mej nu för tiden då jag vet att det inte innebär nåt regelrätt dissande av mej, men det var jobbigt med första.

Jag kan säga att det är skönt när jag hör 2,5-åringen komma tassandes till pappas sida på morgonkvisten då hon vill ha hjälp med blöjan som ALLTID läcker :evil: så dax.
Jag kan ju liksom sova JÄTTEHÅRT just då eftersom det inte är jag som efterfrågas :D .
Fast stora tjejen som ofta drömmer hemska drömmar kommer alltid till mej för att bli ledsagad tillbaka o omstoppad i egen säng.

Så ryck upp dej, du gör ett jättebra arbete och det kommer att löna sej TRO MEJ :!: :D
hjhelena
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 13:33
Ort: Gbg

Inlägg av hjhelena »

Tack för ditt svar som ger mig hopp och lite perspektiv. :D

I natt har Alex haft hemsk krupp och sökte pappa i första hand, men jag dög också att sitta i knät på bredvid ångande duschen etc. så vi kunde dela på jobbet.

Kram H
Mamma till 2 tvillingkillar födda 2004
och till en lillebror född 2008
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"