Dottern har trätt in i den berömda trotsåldern helt enligt Barnabokens alla regler. Trotset på dagen känner vi oss trygga i att bemöta men vid läggdags har vi kört fast i en snabbt accelererande utförsbacke.
Vi kör samma rutiner som alltid och själva läggningen fungerar fint men några minuter efter det vi lämnar rummet börjar hon säga att hon är kissnödig, bajsnödig, ska dricka etc. En liten tricksare!
Vi ser till att dricka och gå på toa minuten innan hon lägger sig så vi vet att det inte ligger ngt verkligt behov bakom orden. Vi bemöter hennes frågor med ramsan. Vi har prövat både att ramsa direkt som svar eller att avvakta rejält länge och sedan klämma dit en tydlig ramsa x 4.
Någonstans går det snett eftersom hon skriker sig själv till hysteri. Det tar mellan 10-30 minuter. Ramsan biter inte!
Då får vi gå in och böja oss ner och krama om henne hårt och lugna ner henne i sängen. Slutligen avtar gråten och ersätts av darrande hickningar. Vi sjunger en sång och går ut igen med ramsan. Har vi otur börjar allt om igen och har vi tur blir det ytterligare protester men ingen hysteri. Vissa kvällar har läggningen tagit 2-3 timmar!
Vi har varit konsekventa i två veckors tid men ser ingen förbättring. Det är tungt att se henne hysterisk och jag känner att vi någonstans gör fel eftersom hon inte ska tillåtas bli hysterisk.
Många nätter vid jobbiga läggningar vaknar hon en eller flera ggr under natten och pratar om lejon och att hon är rädd.
Vad ska vi göra? ](*,)