Min lille son börjar bli stor (11 veckor) och nattsömnen tar sig.
Han läggs vid 19 och får mat vid 2.30-3-tiden, dvs i stort sett 8 timmars natt. Han sover inte alltid de 8 timmmarna i ett sträck utan hjälp men det känns ändå som om det går framåt till min stora glädje . Men sedan börjar krånglet. Ibland somnar han om direkt efter nattmålet men inte alltid utan behöver hjälp. Och det kan ju vara ok. Men sedan brukar han vakna vid 4.30-5 tiden och ligga och gruffa högt och vill komma upp för dagen verkar det som. Detta får han inte utan jag vill att dagen ska börja 6.30 som i övriga familjen. Detta gör 11.5 timmars nattsömn med ett nattmål.
Men, det känns inte bra att han ständigt vaknar på morgonkvisten. Han behöver ju sova. Har han varit mycket vaken slocknar han ganska snabbt efter morgonmålet (orkar kanske bara en timmes vakentid).
Vad ska jag göra? Någon som har liknande erfarenheter eller kan ge råd vad jag ska göra? Jag har funderat på om nattpasset blir för långt i förhållande till de sömntimmar jag har kvar att fördela på dagen. Enligt BB behöver han 16 timmar totalt. Kvar blir alltså 4.5 timmar att fördela och han sover mer på dagen - ca 5-5.5 timmar. Kan det vara dagslurarna som ställer till det? Är det för tidigt att låta sonen ha 11-12 timmars nattpass om de totala dagslurarna blir för långa?
Jag vill gärna ha kvar att natten börjar kl 19 som storebrors, men samtidigt ogärna kliva upp halv fem på morgonen.
Bör jag omfördela natttimmar till dag och summera till exakt 16 timmar eller kan det vara så att sonen ska lära sig att sova på morgonkvisten så att jag bör fortsätta att hjälpa honom att somna om tills han fattar galoppen? Sömnen på morgonkvisten har krånglat i stort sett sedan han föddes med undantag för några dagar.Tacksam för svar.
Tina