Ja Anna, klart du får fråga varför storebror går på dagis när jag är hemma med lillebror. 
Kan knappt svara på det själv...........har skrivit om min vånda för ett par dryga veckor sen på forumet Barafostran 
. Läs gärna!Vi hoppade ju på "karusellen" och nu går han där. Har inte fällt en tår under inskolningen och är glad där. Mitt modershjärta säger dock nåt annat så nu i månadsskifte hoppar vi av det hela.
Eftersom det är ett kooperativ ställer vårat avhopp till med lite krångel för de andra- redan utdelade städveckor, ekonomi etcmen man måste få ångra sej. 
Min sambo som är en dagisfantast(egen erfarenhet) har lyssnat på mej när jag försökt förklara Barnabokens syn(och min ) och är nu med på att Samuel hoppar av dagis.
Kan du som är klok svara på hur det kan komma sej att varje morgon när vi ska till dagis säger han- nej mamma, jag hemma med mamma Olle men när vi väl åkt dit är han hur glad som helst och har knappt tid att vinka. Är det ett test för att se om det är OK att åka till dagis (2.5 år)eller? Dagispersonalen säger att han är "som gjord för att gå på dagis"han beter sej som om han skulle gått där länge fast det bara är nån vecka......glad, trygg och lugn.