BF om en vecka och jag har fortfarande inte " gått hem" från jobbet. Alla på jobbet klappar mig på ryggen och säger "vad duktig du är", "att du orkar" etc. etc.
Är jag konstig, eller får jag vara kvar på jobbet utan att man tittar snett på mig?Min situation (sedd ur mitt perspektiv): jag har ett sitt-jobb framför datorn. Krävs ingen direkt energi att knappa på tangenterna. Hemma väntar desto mer att göra (ta hand om en 1½ åring, laga mat, städa etc. , som pappan - by the way - utför bra!
). Jag arbetar 70%.Förra graviditeten blev jag mer eller mindre tvingad att gå hem, då alla på jobbet, vänner och familj tjatade så på mig. Satt då hemma, gick över tiden 8 dagar och höll på att dö av tristess. Blev uppstressad då jag satt mest och funderade över hur förlossningen skulle bli.
Jag vägrar att se mig själv som ett offer och anser inte att graviditet är en sjukdom, för JAG mår ju bra. Visst känner jag mig något tröttare då och då, men det hade jag nog gjort ändå med tanke på det fina höstvädret
.Igår fick min man ett utbrott (han var på dåligt humör) och sa bla. att han kommer hålla mig ansvarig om det blir komplikationer runt förlossningen pga att jag "inte orkar".
Snälla kom med råd, är det så att jag tar mig vatten över huvudet, eller skall jag lyssna på vad alla andra säger. Är jag självisk
för att jag inte ligger hemma och slöar i sängen och samlar kraft? Är det så att jag INTE ser någonting, som alla andra ser?Trevlig helg på er.
född 050406
Jag planerar att arbeta fram till julledigheten, bf är 6 januari.
Säkert i all välmening, men det är lite jobbigt att höra när man jobbar 50 % och har ett relativt stillasittande arbete. Vidare har jag ju en sambo som är hemma på halvtid och som tar ansvar för hemmet de dagar han är hemma.
innan det var dags. Jag orkade med jobbet bra, mådde bra om man bortser från förskräkliga foglossningar som gjorde att jag knappt kunde gå. Men på jobbet gick mina kollegor ut med mina fyra hundar på lunchen så de var rastade och glada utan att jag behövde röra mig en meter. 
Tror inte att saker och ting är jobbiga utan att man själv vet om det. 
) krystade som man skulle och kl:16:15, efter tre krystningar, föddes en fin flicka på 3,8 kg. 