Vi behöver HJÄLP - syskonbråk

[Mindy]

Hej igen!

Jag vill först tipsa om AW:s underbara svar i denna länk. I all sin enkelhet - och svårighet...
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

Eftersom AW är inne på lite underliggande trots, vad det nu beror på, så läs på om trotsbarnet i Barnaboken!
Observera också "centrum i rörelse" (förälder på väg från sandlådan t ex) och läs om det. Jag hinner tyvärr inte skriva av boken nu.

Någonstans på vägen har det gått fel eftersom han tolkar sen och strax som NEJ. Kanske för att det aldrig har betytt det ni säger....? Kanske har jag fel?

Kram

[lillith]

Usch vad hemskt. JAG HAR FATTAT. Jag hara varit uppe sedan 03:00 inatt och funderat, tampats, läst era inlägg, grinat, funderat - och helt plötsligt trillade poletten ned. Vi har haft en underbar morgon tillsammans idag, storebror, lillebror och jag. Inga utbrott. Inte ett enda. Inga utfall mot lillebror. Tårarna forsar medan jag skriver. Hu vad hemskt det har varit under hela året - jag har inte förstått, vetat hur jag ska göra. Jag är alldeles trasig inombords av förtvivlan över hur det har varit.
- Jag skapade två separata barnvärldar.
- Jag har varit hård, arg och oförstående mot storebror. Ibland förebrående. Ibland hårdhänt.
- Jag har underskattat hur mycket storebror förstår bara för att han inte själv pratar.
- Jag har inte låtit storebror varit delaktig nog.
- Jag har inte vetat hur jag ska bryta vanmakten tydligt nog.

Nu imorse funkade helt plötsligt "sen" och "snart" alldeles utmärkt. Alla "nej" åtföljdes av "gör så här" - inga problem. Jag har tidigare gjort teknikerna utan att fatta, utan den rätta känslan bakom. Nu när jag vet vad i h-e jag håller på med blir det mer en följsamhet och inte en massa mekaniska upprepningar av saker som inte passar för stunden.

Mer rapport följer ikväll efter att ha övat mer under dagen.


Kramar så länge,
Lillith

[miar70]

Vi har haft en underbar morgon tillsammans idag, storebror, lillebror och jag. Inga utbrott. Inte ett enda. Inga utfall mot lillebror. Tårarna forsar medan jag skriver.

Vad underbart! Inte att du gråter, men att du HITTAT VÄGEN UT Käraste lillith, se nu inte bakåt, blicka framåt, och betänk att den perfekta föräldern FINNS INTE
Nu har du verktygen, du ser att det fungerar, så nu är det bara att fortsätta leva efter det, tillsammans med dina pojkar
Det är ALDRIG för sent att rätta till saker och ting, jag önskar er ALl lycka
Kram Mia

[Fjällfolket]

åh lillith!
Vilka svar du fått, vilka insikter du gjort...

Jag rörs till tårar och en innerlig värme sprider sig i hjärtat
=D>

TACK!
/Fjällmor

[annawahlgren]

Ingenting kunde göra mig gladare än det du skrev nu.

Nu ser också du vägen ut. Och du får genast hjälp, av lilla barnet självt. Det är ett mirakel man gudskelov aldrig vänjer sig vid

[Gäst]

Jag har tidigare gjort teknikerna utan att fatta, utan den rätta känslan bakom. Nu när jag vet vad i h-e jag håller på med blir det mer en följsamhet och inte en massa mekaniska upprepningar av saker som inte passar för stunden.

Lillith - precis det här handlar det om. Som du märker. Som jag märkte. Och du på egen hand kom fram till - bra gjort

Jag brukar säga att grunden för att få samarbetet med barnen att fungera är en ärlig och uppriktig ambition att förstå barnet och en äkta vilja att vägleda det rätt. Då fungerar "teknikerna" - för människan är skapt för det samarbete som "teknikernas" förhållningssätt leder till. Men om man istället (oftast omedvetet) använder "teknikerna" för att, faktiskt, manupilativt få barnet dit man vill - ja, då funkar det inte. För människor som känner sig kränkta samarbetar inte...

Och varför känner de sig kränkta av "teknikerna"? Jo, man kan säga en sak men utstråla en annan. Vänliga ord förslår ingenting när de kommer från en person med ett förhållningssätt som förebrår och manipulerar. Hur vet man det? Jo, på barnets reaktion. Barnet svarar i handling på den underliggande handling (bakom de polerade orden) det just upplevt. Kroppspråk och röstläge talar långt mycket mer än orden - "teknikerna". Och det kan man aldrig gömma undan för barnen. Eller någon annan människa!

När jag får liknande reaktioner från mina egna barn (eller omgivning ) och jag bara inte kan BEGRIPA varför det beteer sig så som de gör - då går jag till spegelen. Sedan säger jag samma sak som jag sagt till barnen och ser mig själv i spegeln. Ofta blir jag mäkta förvånad för jag känner inte igen personen i spegeln... . Jag kan säga typ "Ska du ta på jackan eller skorna först ?" En sk "teknik".... Personen i spegeln säger dessa ord med utstrålar "Ta på dig nu för ! Vi har bråttom och det ju själva att det ska ta sådan tid att komma iväg så fort vi ska någonstans!" Vid sådana tillfällen är det bara att backa bandet och hitta tillbaka till det förhållningssätt som får både mig själv och mina barn att fungera - och att fungera tillsammans. Det är det vi vinner på i längden och det är där vi växer och blir starka - tillsammans !

Stort lycka till och jag vet att du kan om du bara ger dig möjligheten!

[Mindy]

Å vilken härlig läsning Lillith!
Jag som precis skulle gå in och skriva (lite stressigt i morse men jag har tänkt på dig under mina ärenden ) att du skulle läsa inläggen igen, låta det landa (ge dig själv den berömda TIDEN ) så kommer du att hitta KÄNSLAN, den äkta, ärliga och lojala.

Men så hade du ju redan gjort det
Skönt, och övning ger ju färdighet så det kommer bara att bli bättre. Att man sen får påminna sig själv, ta ett djupt andetag och verkligen ANSTRÄNGA sig dagligen är en annan sak. Annas OJ DÅ är verkligen utmärkt för att ge en tid och för att hitta känslan igen och kunna handla rätt med "barnets bästa vän" som ledord.

[AnnaO]

Mammut!

Jag vill vara du =D>

När kommer du till Stockholm och har kurs

På nåt sätt fattar jag bäst när du förklarar...

Miar 70 skrev att den perfekta föräldern inte finns, men du och AW är nog bra nära...

Lillith, du är jätteduktig som är ödmjuk och tar emot så bra råd som du har fått här, jag har fått jättemycket som jag kommer att använda också.

Kramar Anna

[br]

wow, trådar som den här borde ju sammanställas och bli en bok. Otroligt nyttigt och bra läsning ! Och jag har också fått lite tankeställare , vi har kommit lite ur fas pga en massa olika orsaker!!

Tack lillith och alla som svarat för den här tråden

[lillith]

Ja hörni, det var var en intensiv tråd! Nu ligger grabbarna och sover och vi har haft en bra dag.

Idyllen höll i sig till 17:00, sedan kom vi in från parken UTAN sammanbrott men storebror blev lite speedad istället och for runt och var lite hårdhänt mot lillebror och mig. Jag tror att han inte riktigt förstod vad som hänt när hans sedvanliga "komma-in-från-parken-anfall" helt uteblev! Efter ett par tillsägelser som inte hade någon effekt så hux flux förvisade jag honom - för första gången. Det var en förvånad unge! Men det kändes precis som det rätta att göra, till skillnad från när han haft sina fruktansvärda vanmaktsutbrott. Efter några minuter fick han komma ut och då var det inget mer bråk med lillebror. Efter middagen lugnade han ned sig och vi hade lugnt igen fram till läggning.

Jag inser att vi har arbete att göra nu, vi har varit på tok för hårda på vissa sätt men har också missat en del pga oklara gränser och hela förvirringen. Han behöver ju lite tid också att uppleva och smälta det nya.

Ett innerligt tack till alla för superbra tips och stöd precis när jag behövde det som mest - denna gång fick jag ovärderlig hjälp av forumet, Anna!

Kramar till er alla, lillith och grabbrna

[lillith]

PS - Jag menade naturligtvis: Efter ett par varningar som inte hade någon effekt så hux flux förvisade jag honom - för första gången. Inget mer ologiskt för storebror på ett bra tag, tack!

[annawahlgren]

Jättespännande att få följa den här processen - för en process är det ju.
Pris och beröm och varm uppmuntran

[Lillsprudlis]

Så underbar läsning Sitter och blir tårögd så kaffet har blivit salt Har redan kopierat tråden för ev. framtid. Men också bra att ha för den säger så mycket. Underbar dikt också.

Lycka till Lillith

[Gäst]

Anna O - tack för fina ord som beskriver det du känner! Att jag sedan inte vill sätta en bedömning på mitt föräldraskap är en annan . Jag tror inte på den perfekta föräldern eller den dåliga föräldern. Jag tror på föräldern - kort och gott! Så visst - jag är en förälder ! Och du också - uppvärdera dig själv! Du ÄR som jag - föräldrar är vi allihopa !

Vad vi sedan väljer att göra med föräldraegenskaperna - det är en annan! Och det enda vi kan bedöma är oss själva och fråga oss vad vi behöver för att nå dit vi vill med de möjligheter vi alla har. Därefter kommer valet - att välja att anta utmaningen och våga ta risken att tro på sig själv - och andra. I det sättet att tänka ligger en hel del självkännedom och att bli vän med sina mindre bra sidor. När man har bekantat sig med dem så är de kanske inte så farliga som man först trodde och när vi insett det kan vi förändra. Man kan bara förändra det vi erkänner. Se på Lillith i denna tråden! Hon hade målet, hon hade viljan och nu har hon även modet att se på sig själv och förändra! Det är STORT! Nästan lite... perfekt

8) Slut på föreläsningen....

Jag har som mål att få till något i Stockholm till våren - I´ll let you know !

[lillith]

Tack Mammmut för de värmande orden. Jag har känt mig som bajstunnans botten, att vara en dålig förälder känns så tabu! Men se så bra det blev!
Efter 36 timmars sörjande över hur nedrigt det är att jag inte varit bra nog för min son har jag ägnat dagen åt kreativa "Anti-Vanmaktslösningar" på varje konflikt. Utöver "sen", "snart", och paktande har det varit "bjuda på något roligare"= vill ej gå hem från parken = mamma "övertalar" enligt ovan MEN bjuder på raketresa hem på Kiddyboarden! I uppförsbacke - oj vad det gick! Mamma fick springa upp för hela backen! Och jag vände hem i god tid också så att storebror fick göra en massa roligt precis utanför porten i ca en kvart - titta i Sandlådan (med vägsand), lyfta på soptunnelocket xx gånger, och när nästa protestvåg var på g då var det social delaktighet - trycka portkod, öppna tunga porten, trycka ned hissen, öppna hissdörren, etc. Väl hemma sattes jag på prov när jag ville ta av honom skorna. Jag bad flera gånger men han skulle hålla på med någon leksak han just hade hittat. Jag väntade i en evighet medan han pillade in något i den, och precis när jag höll på att tappa fattningen så kom han, satte sig och tog av sig skorna... TID var det ja!
Ja, så kan det se ut!