vad är det som händer?? Känner inte igen honom!!!?

Frågor och svar om att kura lite äldre barn
Skriv svar
arvids mamma

vad är det som händer?? Känner inte igen honom!!!?

Inlägg av arvids mamma »

Hej!
Nu var det ett tag sen jag var inne på den här sidan, för allt har funkat bra hemma. arvid har nu hunnit bli 1 1/2 år och går nu på dagis sen 4 veckor tillbaka på 50%... Han lägger sig kl 18.30 / 19.00 för natten och har alltid , mer eller mindre, sovit hela nätterna till ca 6.30 (har försökt förlänga men det går inte). På dagen sover han 12.00-13.30 ca.

Det som har hänt nu är att de senaste 4 dagarna har han vaknat till många gånger på natten och skrikit rejält, men somnat om själv. Igår vaknade han kl 21 och var helt förstörd. vi gick in och ungen var alldeles blöt av svett. så jag tog upp honom och tog av honom pyjamasen och bytte blöjor. Men han var helt hysterisk så för att försöka lugna honom så tog jag ner honom till undervåningen så han fick sitta lite i soffan hos mig...efter ett tag lugnade han ner sig, men så fort jag gick uppför trappan igen mot hans rum så började han igen. jag gick in och la honom i alla fall och ramsade ut, och arvid skrek argt/lesset i kanske några min innan han somnade. Men under nattens lopp så vaknade han säkert till minst 7 gånger och skrek men somnade snabbt om själv. Självklart jättetrött på morgonen men vaknar ändå kl 5.50...och skriker! så vi har fått tidiga mornar också!!! igår var det 5.30!!! :cry:
till saken är också att nu på lunch så blev han också arg/,lessen (?) när han skulle gå och lägga sig, så han skrek några min i sängen innan han somnade. Och det händer ALDRIG!!!!

Jag vet inte vad som händer och vet inte hur jag ska göra?! tror ni han blev rädd för sängen pga att jag tog upp honom? han kurades när han var 6 mån och sen har det funkat bra, så vi har inte behövt ramsat så mycket för han har somnat om själv. vi ramsar bara när vi lägger honom. Har vi blivit för slöa?

sen tycker jag att han har blivit så gnällig. Han drar i mig hela tiden. Gråter när jag hämtar honom från dagis, vill inte vara med pappa utan det är bara jag som duger. Dagis personalen kände inte igen honom för han är alltid så glad och positiv. Med mig tycker jag bara att han är gnällig!? Det känns inget roligt för det känns som om det kanske är JAG som gör fel???????????

Jag behöver tips och hjälp! Kännner mig som en urdålig mamma!!!
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Just vid 1,5 ligger ju ännu en separationsångestfas och om du minns hur Arvid var vid ca 8 mån (om ni då hade något liknande) så kanske du kan känna igen en del. Det står ju mycket bra att läsa om detta i BB, så läs där så förstår du vad han går igenom och vad du/ni kan göra för att hjälpa honom, är mitt råd.
Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
arvids mamma

Inlägg av arvids mamma »

Jag kommer ihåg,,,och jag försöker verkligen få honom delaktig i mina sysslor. Han hjälper till mycket hemma och vi gosar mycket och jag distraherar bort istället för att bli arg och skrika. Jag försöker visa att det är ok att bli arg. Men ibland är det så svårt att veta vilka gränser man kan dra vid den här åldern. slänger han tallriken i golvet , ska jag då ta bort maten och säga att nu har du ätit färdigt? Jag VET ju att han uppför sig på dagis!

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer???????????
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Självklart ska du inte bli arg. "Oj då, hamnade tallriken i golvet! Tokiga tallriken, då är det bäst vi städar upp!" Och så fortsätter man som om inget hänt. Kan ibland vara lättare sagt än gjort, men det lönar sig fasligt kan jag intyga! :wink:
Och det är ju inte trots din lille kille är inne i, för det är han alldeles för liten. Snarare undrar han nog över tillvaron, skulle jag tro. Nu säger jag något som du kanske inte vill höra, men under separationsångesten ska helst allt vara så stabilt och "som vanligt" som möjligt, så kanske är det nyordningen med dagis som skapat alla dessa frågor och spär på hans otrygghet? Har inte tid med längre svar nu för storfisen har vaknat, men försöker återkomma.
Läs mer i BB, är mitt tips!
Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Kort svar om sömnen också, när några minuter gives.
Att låta världen vara så oföränderlig som möjligt under separationsångesten gäller ju inte bara den dagliga tillvaron i stort, utan absolut sömnen. Så backa bandet och återgå till trygga, stabila svar om att "visst sover man på natten, nu också. Allt är som förut. Sov du bara på gott, för här vaktar vi mot vargen!" "En gång är ingen gång, 2 ggr är en dålig vana", känner du kanske igen från BB. Så svaren första natten, då han fick komma upp (och vargen släpptes in), kanske gav nya frågor nästa natt, men 2 nätter är ju inte någon lång vana, så se framåt och ge trygga svar i fortsättningen, för det är det han bäst behöver :wink: :D .
Skulle vilja vara mer utförlig men hinner inte just nu, men du får säkert fler svar här också!
Och du, du är inte en urdålig mamma, du har bara tappat attityden av självklarhet för stunden. Plocka fram den igen så ska du se att det går toppen! Du vill ju bara din killes bästa!
Lycka till :lol:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
arvids mamma

Inlägg av arvids mamma »

Tack så jätte mycket för dina svar!! Visst släppte jag in vargen igår natt, men hur lugnar man en hysterisk kille i sängen som bara vill klättra upp på mig? Gör man solfjädern även fast han är så gammal? Det var nästan lite läskigt för jag kom liksom inte igenom hans skrik...om du förstår vad jag menar? är det bättre att ramsa utanför och inte gå in, fast det känns hemskt för hela jag ville bara in och lugna honom och krama honom hårt.

kram!
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Nej, du gjorde inte fel. Du vet, en gång är ingen gång... Får de en riktigt ruggig natt så får man förstås gå in och se efter vad som står på. :shock: Men sen ska det helst lugnas på plats förstås.

Jag har också tagit upp Anton en gång när han var riktigt drömtokig, eller hur man nu ska beskriva det. Det tog lång tid innan han blev lugn igen och vi höll oss VID hans säng, dock inte I den, vilket vi kanske borde ha gjort förstås. Men jag solfjädrade och ramsade mig ut och det tog han. Men visst kan man hålla om även när de är i sängen och prata lite lugnande och säga att nu sover vi så gott igen och lägga tillrätta och solfjädra tills de blir helt lugna.

Om det däremot upprepas och blir till en ovana har man nog släppt in vargen och då bör man nog ramsa istället för att gå in. Och fortsätter morgonkonserten bör du nog vara benhård - absolut inte upp förrän det är dags för då blir det bara tidigare och tidigare. Där gäller det att ge tydliga och betryggande besked.

Det här klarar du/ni galant! :lol:
Kram
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
arvids mamma

Inlägg av arvids mamma »

Hej igen! Nu har det gått en vecka och jag tänkte bara skriva TACK! :D

Jag/vi har inte gått in något mer utan ramsat utanför och det har funkat, tom på morgonen! Puh! :wink:

Tar det även mer lugnt på dagarna de dagar då jag är ledig, så det är säkert det också som påverkat arvid....
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Härlig läsning och så skönt för er alla att ni är tillbaka där ni ska. Nu är vargen bortjagad! :thumbsup: =D> :D
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Zanna
Inlägg: 19
Blev medlem: mån 17 okt 2005, 16:03
Ort: Stockholm

Inlägg av Zanna »

Det är skönt att höra att vi inte är ensamna om detta :( . Jag känner igen precis allt som Arvids mamma skrev om. Vår son är 1 år o 8 månader o har gått en dryg månad på dagis. Allt funkar bra där nu det är här hemma som det börjat strula. Han är mycket arg ofta, kastar saker o skriker långa stunder så fort han inte får som han vill. Det har hänt två gånger på sistone att han vaknat mitt i natten o vrålat som om han hade ont någonstans, blivit helspänd i kroppen o varit otröstlig en lång stund. Vi ringde sjukvårdsupplysningen men kom efter det samtalet fram till att det inte kunde vara öronen, urinvägsinfektion eller magen. Han lugnade ner sej efter ett tag, då han fått välling. Kanske var han hungrig eftersom han den gången inte ätit middag, då han fått ett liknande utbrott o bara skrikit o varit det närmaste okontaktbar. Sen är allt bra igen, han är glad igen o allt är liksom glömt verkar det som. I morse vaknade han vid fyra-tiden först. Jag sa en ramsa o lät honom vara, o efter en stund somnade han om. Bara för att vakna en timme senare o vrålskrika o vägra somna om. Då hade han ätit bra dagen innan o varit jätteglad fram till läggdags då han började protestera mot att läggas, nåt som han aldrig gjort förut. Så vi har uppenbarligen gjort honom osäker. Som tur är är lillsyrran, två månader, väldigt van vid ljud o vaknar inte. Jag börjar bli riktigt nervös eftersom vi ska åka till Thailand om två ½ månad o ska vara där i tre månader. Ny omställning för stackars killen. Tänk flygresan på 15 timmar med detta illvrål. Det är dumt att oroa sig i förskott, förstås, men kan inte låta bli att göra det ändå. Ramsan tar inte när han är så där arg o ska sova. Vi vet inte vad vi ska göra, o kvällarna känns numera bara som en nervös väntan på när vrålet ska komma. :cry:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Det är mycket nytt i livet för din stora nu - både lillasyskon :lol: och börja på dagis. Du kopplar inte samman hans frågor med dessa förändringar alls? Jag är ingen anhängare av dagis för storasyskon, när man är hemma med nykomlingar - det ska jag villigt erkänna. Så jag säger inte att det ÄR så, men mina gissningar är att han kanske vill vara med och lära känna den nya familjemedlemmen och dela vardagen med er båda, istället för att hänvisas bort till en helt ny flock. :? Det var väl egentligen samma råd som jag gav Arvids mamma, men här kom de en gång till, eftersom du beskriver din situation lite liknande. :)
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Zanna
Inlägg: 19
Blev medlem: mån 17 okt 2005, 16:03
Ort: Stockholm

Inlägg av Zanna »

Självklart har jag kopplat ihop hans beteende med dagis o lillsyrran. Men vi har försökt att underlätta dessa förändringar så mycket vi har kunnat för honom. Han får alltid vara med o sköta lillsyrran, han vill inte alltid, men han får. Han får alltid hjälpa till med hushållsarbetet så att han ska känna sej behövd. Han trivs på dagis o detta har kommit under senaste veckan, men det är klart att han kanske protesterar på nåt sätt ändå. Att ta honom från dagis nu känns inte heller rätt, eftersom han faktiskt har roligt där o allt gått bra.

Jag känner mej bara så himla taskig o som en dålig förälder när han står o stampar i sängen o vrålar o inga ramsor hjälper, sparkar med benen när vi till sist tagit upp honom (o släppt in vargen - jag vet :oops: ...). Jag ska försöka mej på att vara störtsjälvsäker ikväll vid läggning o om o när han vaknar o vrålar. Nu är han glad o vi har lekt hela kvällen o han har hjälpt till med att sköta syrran. Tack för responsen o för en bra hemsida!
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn äldre än ett år "