Behöver hjälp att schasa den här vargflocken!

[Mindy]

Viktor har varit och är en liten matkrånglare vilket gjort att vi varit utanför banan de senaste 10 dagarna. Nu undrar jag om vi måste göra baksteg eller om vi bör göra framsteg... Intuitionen och magkänslan säger baksteg men jag kanske är lurad av vargen?

Kort bakgrund:
Jag har inte sett skogen för alla träden typ. Jag som predikar för alla "mat, mat och mera mat". Viktor har varit besvärlig vid bröstet trots att han har fint tag och trots att det finns mjölk i överflöd. Tror också att han till viss del stämmer in på beskrivningen i Barnaboken "Om den lilla vägrar äta". Han har inte kopplat ihop maten med överlevnaden och har upplevt obehag och fått panik vid bröstet och av bröstet och mjölken som kommer för fort (oavsett "bröststatus", fulla eller ej). Utdrivningen har alltså varit ett problem men nog inte hela sanningen. Vissa mål går det dock hur bra som helst . Allting kan man inte begripa antar jag men uppenbart har han "valt" att bara äta så pass att han mår skapligt, dock inte blivit proppmätt.
Eftersom han i sanning sett äcklad ut när jag trugat och trugat så har jag trott att han inte velat ha mer/varit mätt men det har han inte för nu när vi börjat servera urpumpad bröstmjölk alternativt ersättning i flaska så kan det gå ned 60 ml till EFTER att han trugats och sett proppmätt ut - bara han slipper själva bröstet.
Överkurs eller talanglös mamma.... , jag vet inte.

Han har inte varit skrikig men gnölig och småmissnöjd och har ofta befunnit sig i dvala-tillståndet mellan sömn och vakenhet trots idogt arbete från vår sida. Igår när vi matade mestadels med flaska (blandat ersättning och bröstmjölk) så var det en helt annan kille! Nöjd och glad, tillfreds och socialt delaktig på ett annat sätt. Han rapade också som den värsta tonåring vilket förstås också bidrog extra till välmåendet.

MEN...sömnen finns det övrigt att önska kring! Han har innan 3-veckorsgränsen som längst sovit 5,5 timme natt och oftast minst 4 timmar första passet. Bra alltså. NU sover han inte mer än 2-3 timmar i sträck på natten, vaknar ofta varannan, och på dagtid är det ett jäkla vagnande sedan ett par dagar tillbaka.

Frågor:
1. Det hade ju inte varit några problem att hantera nätterna med större attityd om det inte varit för detta matkrångel och insikten om att han faktiskt INTE varit riktigt mätt efter "den egentliga födelsen".

Hur ska jag göra

Nu har jag haft "3-timmarssmärtgräns" för maten och vagnat om han vaknat innan. I natt t ex åt han rejält vid kvällsmålet (efter en socialt full dag) både bröstmjölk och sedan så mkt ersättning han tog emot med start 19.00, sedan fick han nattslurk i sömnen 23.30 (åt 40 ml urpumpad), vaknade 02 och vagnades (till och från) till 02.30 (åt 80 ml urpumpad). Vaknade 04.40, vagnade (till och från) till 05.15 då jag fick ta till marginalkvarten (åt 60 ml urpumpad).
Sov sedan till 06.30, vagnades (till och från) till 07.15 (inga 3 timmar alltså) och påbörjade dagens första MÅL. Åt då 120 ml urpumpad mjölk + 25 ml ersättning under 1,5 tim.

Ska vi återgå till att mata vid första pipet som en minikur för att ge honom tillbaka förtroendet för överlevnaden? Eller odlar vi ett trist mönster då och förstärker nattklubben? Jag känner inget självförtroende och attityd på nätterna så länge som inte matningarna fungerar bättre på dagtid - tyvärr. Och i FLERA dagar. Jag måste VETA att han verkligen inte är hungrig Och det måste väl han också bli övertygad om. Hur många dagar ska jag avsätta för det om han nu fortsätter att äta lika bra ur flaskan?
Där känns det ju som viss ljusning efter igår i alla fall.
Tycker NI fö att hans beteende (mtp mängden nattamat etc) verkar hungrigt
(Han somnar bra själv på natten)

2. Dagens sömn har varit katastrofal Första luren, efter att ha varit vaken 1,5 timme, var det tänkt att han skulle ha sovit 1,5 timme. Det tog 1 timme för honom att somna och sedan vaknade han hungrig eftersom han verkar ha ställt in sig på att äta var tredje timme.
Före den egentliga födelsen (och ökningen av mjölken?) så fixade han ofta 2+2. Nu tror jag att det är ganska omöjligt att få honom att äta mer sällan än var tredje timme på dagtid och det är okej för mig om det sträcks ut successivt mot t ex 2+2.

Men sömnen... han ligger och gruffar och bökar och jag låter honom vara. Vagnar när han ber om hjälp och först när han ber på allvar. (Har INTE tid att överkoncentrera kan jag meddela ). Tror inte heller att det är fel på vagningstekniken heller för han blir lugn på 1-2 drag och sedan står jag där med en kisande kille som ligger så stilla men inte sover.
Går därifrån och då kan det gå ca 10 minuter , ibland 5 och ibland 15-20 innan han ber om hjälp igen. Under tiden har han ofta bökat och gruffat antar jag . Har en hyggligt selektiv walkie-talkie så jag hör inte sånt.
Samma blev det på lur nummer 2 idag. Resultat = inte nöjd idag. Lite besvärliga rapar också.
Hur ska jag göra för att få honom att komma till ro och sova sina pass? Det här funkar ju inte men det känns också som uppenbar risk för vagningsträsk att stå där och vagna en (då) rätt nöjd kille. Han kan ju inte bara sova 30 minuter varje pass Även om jag har erbjudit alla förutsättningar så har jag lite svårt att köpa det på en sån här liten. Han blir ju utbränd om detta fortsätter.

Jag har nog fler frågor men kommer inte på just nu.
Tar TACKSAMT emot hjälp!

[Lena]

Hej Mindy!

Vet inte om jag kan hjälpa dig att schasa bort vargflocken, har inga konkreta svar på dina frågor, men vill bara i all hast (snart vaknar nog min lilla) säga att jag tycker du ska vara försiktig med att ha fasta tider, det låter lite på ditt inlägg som att du har klockslag som du siktar på. Låt istället barnet vara klockan. Din uppgift är att som ledsagare styra upp tillvaron med standardmodellen som hjälp men utan för hård styrning, ja det vet du ju redan, men ibland är det bra att påminna sig Vänta med fasta tider tills tvåmånadersdagen, typ, tycker jag.

Om du har en känsla av att grabben nånstans passar in på beskrivningen om barn som vägrar äta så skulle jag läsa det kapitlet noga flera gånger och sedan verkligen köra på det som står där, tuta i så mkt mat det bara går.

När min lilla Myra var nyfödd märkte jag att hon passade in en del på beskrivningen för barn som vägrar sova, det var som om hon inte vågade sova länge alls utan hela tiden ville äta och förvissa sig om att det fanns mkt mat (hon åt så ofta att hon t o m gick upp i vikt de tre första dagarna på Patienthotellet ), och jag såg inte mkt av den där medvetslösa sömnen första veckan. Jag följde råden i det för mig aktuella kapitlet och körde på oförtrutet i flera dagar under första veckan, trodde aldrig det var möjligt att hon skulle kunna äta så mkt, att hon skulle kunna påbörja ett helt nytt mål efter mindre än en timmes sömn, men det gjorde hon. Och inte bara en gång, utan mål efter mål efter mål i flera dagar. Sen kom den ljuvliga belöningen att hon självmant släppte tutten vid amning, att hon vågade sova i egen säng utan min tutte bredvid, och att hon äntligen vågade sova längre pass. Vad jag vill säga med detta är att inte ge upp en sån satsning efter ett par eller några mål utan att verkligen köra på några dagar fastän det kan kännas ovisst när man är mitt uppe i det.

Vet inte om dessa rader hjälper

[Mindy]

Tack Lena!
Visst har jag längtan efter schema och när det såg så fint ut med 2+2 (självvalt av honom) där ett tag så tänkte jag att det nog går att ordna schema snabbare än jag kunnat tro.
Sen strulet infann sig så har jag släppt det, vad jag har fokuserat på är det där nattmålet som ska bort vid månadsgränsen. DÄRFÖR har jag haft min lilla 3-timmarsregel på natten.

Min lille åt fantastiskt bra redan från början och hade gått upp i vikt redan innan vi lämnade BB. De två första veckorna var MYCKET harmoniska, han åt och sov men hade (för mig) förvånande långa vakenpass (2-3 tim). Det var väl det enda som var lite "avvikande", men sedan infann sig problemen i samband med matstrulet och ytsömnen som kommer vid 3 v.
Nu ska jag läsa kapitlet noga igen.

[Mindy]

2. Dagens sömn har varit katastrofal Första luren, efter att ha varit vaken 1,5 timme, var det tänkt att han skulle ha sovit 1,5 timme. Det tog 1 timme för honom att somna och sedan vaknade han hungrig eftersom han verkar ha ställt in sig på att äta var tredje timme.

Jag ser ju att detta gör att jag ser schemafixerad ut (bland annat) men det är just det här med att jag vet att han HELT SJÄLVVALT vaknar (om han sovit ) för att äta var 3:e timme som gör att jag blir lite stressad över att han inte "hinner" sova innan nästa mål.

[AnnaO]

Hej!


Jag har inga konkreta råd att ge dig, för även om jag haft standardmodellen som riktlinje för alla tre mina, (för mig betyder den mat, mat och massor av mat)så har jag nog inte haft regelrätta scheman innan 2 månader.

Vad jag sett på de mina så är det svårt innan 2 månader att exakt veta vad de tänker ha för sig . Det BEHÖVER inte betyda att de aldrig kommer få någon rutin...
För MIG har det viktigaste, absolut viktigaste, varit att amma och inte ge ersättning, och då har jag hellre tagit detta att ibland behöva maratonamma en hel kväll t.ex. Då har jag ibland tänkt att: hjälp, vad är detta, nu har hon vant sig vid att tutta!!!!!!!!!!! Dagen efter är allt HELT normalt!!

Vad jag menar är att ibland går det inte att spika allt så perfekt från början.

Jag kan berätta t ex om min första, praktiskt taget ammade hon dygnet runt
Jag hade läst Barnaboken från pärm till pärm innan....Jag fattade ingenting, vadå 2 tjugominuterspass per natt??? Hon ammade 1 1/2- 2 timmar och på det sov ungen 1 1/2 timme I en månad!!! Jag såg ingen ljusning.

Andra månaden såg jag hur hon började sova någon timme längre. När hon var 2 månader och 3 veckor sov hon 12 natt utan att vakna, och det gör hon fortfarande Hon är 7 nu.

Jag försökte komma ihåg detta med de som följde och före 2 månader gör jag faktiskt ingenting åt detta utan tar det med ro. Efter det kan det vara dax att ta tag i saker o ting men jag tycker att det t o m går lite av sig självt då också.

Om man nu VILL styra lite mer än vad jag gjort så är ju det jättebra, men som sagt för mig personligen går amnningen före scheman. Och då kommer man inte ifrån det här med att mjölken ibland måste sugas fram lite oftare än man kanske önskar...

Vill bara med detta säga att du inte behöver ha dåligt samvete över att saker inte går som på räls ibland

Stor kram och lycka till!!

/Anna

[Mindy]

Det är verkligen inte så att jag har slutat amma för att få till ett schema. Har kämpat som ett djur för att få det här att funka och det har varit fruktansvärt att han varit så ledsen vid bröstet. Det är ju DET som har varit och är hela problemet - som har "aktiverat" hans överlevnadsångest. Tror jag åtminstone....
Det hjälper ju inte om jag ammar dygnet runt om han inte äter.
Lyckligtvis pumpar jag med lätthet ut 150 ml på mindre än 10 min så jag hoppas att det kommer att funka att blanda lite.

Fast givetvis har jag dåligt samvete för att jag försökt styra upp nätterna lite genom att tänka på att ett nattmål snart "ska" bort. Det har varit så självklart för mig eftersom jag gjorde så med den förra sonen. Allt enligt Barnaboken förstås.
Jag tror ju att HAN mår bra av att få mer sammanhängande sömn också, för att orka med att äta ordentligt på dagtid.

Känner att jag vill flytta trådens fokus från framtida (1-2 veckor eller 1 mån ) schematänk till att lösa den för oss akuta situationen med matvägran och överlevnadsångest. Utan att förlora koncepten helt = standardmodellen som mål för effektiv matning och för att överhuvudtaget slippa kura framgent. Tider NU är inte viktigt efter den situation som uppstått.

[AnnaO]

Halloj igen!!

Jag ber om ursäkt om det lät som om du inte kämpar med amningen!
Det var verkligen inte meningen alls ...

Det är bara att jag ofta läser här att man "ska"/ kan fylla på med ersättningen så att de små verkligen blir mätta, så att man kan fullfölja schema. Det var därför jag sa att för MIN del har det varit mindre viktigt med ersättning, och jag därför tuttat ibland "utanför schema" och det behöver inte betyda att man får en unge som inte har några rutiner.

Vad jag bara vill säga var att du inte behövde vara orolig för det. Det hela var menat som en uppmuntran!

Min son var en riktig matkrånglare i flera månader. Jag upptäckte dock att han inte skrek som en besatt vid bröstet om jag tog upp honom vid första uppvakgnöl, då åt han som i sömnen och då gick det bra. Hade han hunnit vakna och slå upp sina blå var det ett skrikande utan like. D å gick jag lite med honom med brösten i vädret och satte till det så fort han drog efter andan, typ.
Efter ett tag introducerade jag napp när han skulle somna eftersom han inte fick ro vid bröstet. Den slutade han med av sig själv när han var 4 månader.

Jag kan tillägga att han hade lite problem med gaser, det gjorde nog att han skrek oxå. Han har fortfarande ont i magen nästan varje dag och han blev 5 år för en månad sen...

Lillan har varit en blandning av de två syskonen, så man kan tydligen få lite av varje

Hoppas det går bra för er!

Kram
/Anna

[Mindy]

Förlåt, jag kanske överreagerar. Det har varit så jobbigt. Jag såg en del uppmuntran i ditt inlägg också.
För mig är det ingen prestige med själva amningen men jag tycker det är så otroligt praktiskt för ett bök är det ju att hålla på med flaskor, ersättning och pumpning.
Nu har jag inget val, vår situation blev ohållbar. Jag erbjuder bröstet först, ibland tar han det, särskilt det högra som inte flödar lika mycket och äter fint men jag har alltid en flaska redo för om det blir strul, antingen med urpumpad mjölk eller ersättning. Nu har jag lärt mig känna igen de små tecknen för att det inte är lönt med bröstet.

MEN; Senare när han blivit äldre så skulle nog jag också välja att mata med tillägg om det var så att amningen inte täckte behovet. Först och främst för att lillen ska bli mätt förstås och för det andra för att hålla schemat som jag DÅ tycker är både viktigt och underbart för hela familjen.
Där skiljer sig våra åsikter åt.

[AnnaO]

Hej Mindy!

Jag tycker det är så lustigt att på detta forum verkar jag vara värsta schemaovän Du har kanske läst min tråd , måste man ha schema?
I vilket fall som helst så känner hela min bekantskapskrets mej som schemafreak: nej, Melanie måsta sova nu, nej det går inte för vid den tiden äter de lunch osv, osv,osv

Men i jämförelse med här på forumet är jag som en hippie...

Jag tycker det är jätteskönt med schema eftersom jag vet när jag är "ledig" för det jag vill göra etc.

Men, i vårt liv funkar inte total kontroll, eftersom vi är borta 2 kvällar i veckan till sent och lite andra aktiviteter som våra barn måste inlemmas i efersom det är vårt LIV. Det ser helt enkelt ut så. Det innebär lappande o lagande med sömnen o maten hela tiden, men som Mammut skrev i en annan tråd, vid månadens slut har de sovit lika mycket som "andra" . De äter med regelbundna mellanrum, inte fasta klockslag, frukost, lunch, mellanmål, middag, kvällsmat, och de sover när man lägger dem, med hjälp av attityden av självklarhet.
Det är därför det för oss är helt otänkbart att väcka dem när de sover.

Efter denna lååånga harang ska jag komma till punkten (jag är fullt medveten om att jag pratar om något som inte alls har med din ursprungliga fråga att göra jag vill bara berätta för dig...)

Poängen är:

De har det hur bra som helst, inget hippieliv alls

Jag var jätteorolig med första, men med andra barnet var det som att jag slappnade av, och se!, världen rasade inte.

Barnen vet exakt när de brukar sova, äta, etc. Utan att tänka på minutrar. Har vi varit uppe länge en kväll sover de längre på morgonen och lägger sig tidigare nästföljande kväll. Det går bra.

Detta har ju som sagt ingenting med din tråd att göra men jag ville bara berätta detta för dig. Och jag känner mig så laddad när man kommer till detta tema för mina kommentarer här låter väldigt hippielika, men det är inte menat så egentligen...

Förresten, skönt att ni hittat något som funkar för lillen, så han är nöjdare

Du får gärna kommentera om du orkar

(Mitt inlägg ser lite rörigt ut)

Kram
Anna

[Lena]

Hej igen!

Intressanta synvinklar om fasta tider eller icke, jag ska dock inte ge mig in i det ämnet här utan vill bara återknyta till mitt inlägg ovan om att mata, mata, mata. Kör full rulle enligt tipsen i Barnabokens kapitel för de små som vägrar äta, Mindy, eftersom det är vad din intuition verkade säga dig. Våga tro på det. Det här reder du ut. Inte hjälper kanske dessa rader, men försök ha tålamod och framhärda under flera dagar utan att misströsta. Som jag skrev ovan upplevde jag det svårt att tro att det skulle gå ner så mkt mat som det gjorde då jag första veckan behövde köra på enligt tipsen i ett annat kapitel (för de små liven som inte vågar sova)...

[Mindy]

:
Men i jämförelse med här på forumet är jag som en hippie...

Det mesta funkar ju med attityden av självklarhet. Och trivs hela familjen så är det ju kanon! Vi har inte precis jätteslaviskt schema med den stora heller. Numera tål han det utan att haverera.

Tack Lena!
Jag märker stora framsteg!
Så länge han håller sig till sin 3-timmarsregel så matar jag FÖRE pipet. Däremellan kan det bli någon miss men det får man ta. Vilken skillnad det är -att mata FÖRE pipet (obs ej skriket) eller EFTER pipet.

Nattslurk 23 (åt 225 ml sista målet!), sov till 3 - väckte och matade - sov till 6 och hann ändå före pipet.

[AnnaO]

Vad skönt!!!!!

Visst är det skillnad på att mata före pipet?!!!
Och vilken bra natt!

Lycka till nu

Kramar från hippien!!!