Viktor har varit och är en liten matkrånglare vilket gjort att vi varit utanför banan de senaste 10 dagarna.

Nu undrar jag om vi måste göra baksteg eller om vi bör göra framsteg...

Intuitionen och magkänslan säger baksteg men jag kanske är lurad av vargen?
Kort bakgrund:
Jag har inte sett skogen för alla träden typ.

Jag som predikar för alla "mat, mat och mera mat". Viktor har varit besvärlig vid bröstet trots att han har fint tag och trots att det finns mjölk i överflöd. Tror också att han till viss del stämmer in på beskrivningen i Barnaboken "Om den lilla vägrar äta". Han har inte kopplat ihop maten med överlevnaden och har upplevt obehag och fått panik vid bröstet och av bröstet och mjölken som kommer för fort (oavsett "bröststatus", fulla eller ej). Utdrivningen har alltså varit ett problem men nog inte hela sanningen. Vissa mål går det dock hur bra som helst

. Allting kan man inte begripa antar jag men uppenbart har han "valt" att bara äta så pass att han mår skapligt, dock inte blivit proppmätt.
Eftersom han i sanning sett äcklad ut när jag trugat och trugat så har jag trott att han inte velat ha mer/varit mätt men det har han inte för nu när vi börjat servera urpumpad bröstmjölk alternativt ersättning i flaska så kan det gå ned 60 ml till EFTER att han trugats och sett proppmätt ut - bara han slipper själva bröstet.
Överkurs eller talanglös mamma....

, jag vet inte.
Han har inte varit skrikig men gnölig och småmissnöjd och har ofta befunnit sig i dvala-tillståndet mellan sömn och vakenhet trots idogt arbete från vår sida.

Igår när vi matade mestadels med flaska (blandat ersättning och bröstmjölk) så var det en helt annan kille!

Nöjd och glad, tillfreds och socialt delaktig på ett annat sätt. Han rapade också som den värsta tonåring vilket förstås också bidrog extra till välmåendet.
MEN...sömnen finns det övrigt att önska kring! Han har innan 3-veckorsgränsen som längst sovit 5,5 timme natt och oftast minst 4 timmar första passet. Bra alltså. NU sover han inte mer än 2-3 timmar i sträck på natten, vaknar ofta varannan, och på dagtid är det ett jäkla vagnande sedan ett par dagar tillbaka.
Frågor:
1. Det hade ju inte varit några problem att hantera nätterna med större attityd om det inte varit för detta matkrångel och insikten om att han faktiskt INTE varit riktigt mätt efter "den egentliga födelsen".
Hur ska jag göra

Nu har jag haft "3-timmarssmärtgräns" för maten och vagnat om han vaknat innan. I natt t ex åt han rejält vid kvällsmålet (efter en socialt full dag) både bröstmjölk och sedan så mkt ersättning han tog emot med start 19.00, sedan fick han nattslurk i sömnen 23.30 (åt 40 ml urpumpad), vaknade 02 och vagnades (till och från) till 02.30 (åt 80 ml urpumpad). Vaknade 04.40, vagnade (till och från) till 05.15 då jag fick ta till marginalkvarten (åt 60 ml urpumpad).
Sov sedan till 06.30, vagnades (till och från) till 07.15 (inga 3 timmar alltså) och påbörjade dagens första MÅL. Åt då 120 ml urpumpad mjölk + 25 ml ersättning under 1,5 tim.

Ska vi återgå till att mata vid första pipet som en minikur för att ge honom tillbaka förtroendet för överlevnaden? Eller odlar vi ett trist mönster då och förstärker nattklubben? Jag känner inget självförtroende och attityd på nätterna så länge som inte matningarna fungerar bättre på dagtid - tyvärr. Och i FLERA dagar. Jag måste VETA att han verkligen inte är hungrig

Och det måste väl han också bli övertygad om. Hur många dagar ska jag avsätta för det om han nu fortsätter att äta lika bra ur flaskan?
Där känns det ju som viss ljusning efter igår i alla fall.

Tycker NI fö att hans beteende (mtp mängden nattamat etc) verkar hungrigt
(Han somnar bra själv på natten)
2. Dagens sömn har varit katastrofal

Första luren, efter att ha varit vaken 1,5 timme, var det tänkt att han skulle ha sovit 1,5 timme. Det tog 1 timme för honom att somna och sedan vaknade han hungrig eftersom han verkar ha ställt in sig på att äta var tredje timme.
Före den egentliga födelsen (och ökningen av mjölken?) så fixade han ofta 2+2. Nu tror jag att det är ganska omöjligt att få honom att äta mer sällan än var tredje timme på dagtid och det är okej för mig om det sträcks ut successivt mot t ex 2+2.
Men sömnen...

han ligger och gruffar och bökar och jag låter honom vara. Vagnar när han ber om hjälp och först när han ber på allvar. (Har INTE tid att överkoncentrera kan jag meddela

). Tror inte heller att det är fel på vagningstekniken heller för han blir lugn på 1-2 drag och sedan står jag där med en kisande kille som ligger så stilla men inte sover.
Går därifrån och då kan det gå ca 10 minuter , ibland 5 och ibland 15-20 innan han ber om hjälp igen. Under tiden har han ofta bökat och gruffat antar jag

. Har en hyggligt selektiv walkie-talkie så jag hör inte sånt.
Samma blev det på lur nummer 2 idag.

Resultat = inte nöjd idag. Lite besvärliga rapar också.
Hur ska jag göra för att få honom att komma till ro och sova sina pass? Det här funkar ju inte men det känns också som uppenbar risk för vagningsträsk att stå där och vagna en (då) rätt nöjd kille. Han kan ju inte bara sova 30 minuter varje pass

Även om jag har erbjudit alla förutsättningar så har jag lite svårt att köpa det på en sån här liten. Han blir ju utbränd om detta fortsätter.
Jag har nog fler frågor men kommer inte på just nu.
Tar TACKSAMT emot hjälp!