på vissa somliga som möjligen känner sig träffade och har en benägenhet att beklaga sig över de små barnen. Som inte har bett om att få ställa till ett helvete för sina dagars ömma upphov!Jag blir inte glad när det gnälls över små barn. Jag blir tvärförbannad. Se gärna mina forumintroduktioner
JAG VILL INTE HA GNÄLL HÄR Jag vill ha vägen ut, vägen fram, vägen vidare, ljus och ledning, starkare, gladare, friare, lyckligare barn!DET är vad alla som söker sig hit och arbetar för här ska hålla för ögonen.
Små barn växer. Deras värld växer. Underhand kommer nya frågor, som det är vår vuxna uppgift att i handling besvara. Det är en klart hjärnstimulerande utmaning. Och den pågår hela tiden, så länge man lever med små barn.
Det duger inte att klaga
"Vad har det tagit åt honom/henne? Iiiiingenting funkar ju! Livet med barn är så svååårt!" Det som duger är att lära sig, lära sig, lära sig. Inte minst om sig själv 
Och att handla, genomtänkt. Och att vara sitt lilla barns allra bästa vän. Du köper större kläder allteftersom barnet växer, eller hur? De små plaggen från förut funkar inte längre!
Så sätt dig ner och tänk efter, du som tror att det är synd om dig, som har en så joooobbig unge. Lyssna till ditt sunda förnuft och till din egen inre övertygelses röst
Ditt lilla barn är gjort av exakt detsamma som du själv. Är det så svårt att förstå 
Skulle inte du själv vilja ha hjälp och ledning och tilltro och glädje och lugn från folk du är beroende av i stället för gnäll och gnöl och suck och stön över hur joooobbig du är?! Offentligen, dessutom?!Det här är inte rätta stället för beklaganden sida upp och sida ner eller för tröstande "styrkekramar" – inget forum här är någon klagomur. Det här är ett rätt krävande men ganska underbart ställe där man ska få lust och vilja, inte Kleenex. Här ska man kunna ställa frågor som drivs av god vilja och som kan få goda, lika välvilliga svar. Kräkas över små barn får man göra på annat håll!
I Barnaboken finner du - förhopppningsvis - ett sant inspirerande förhållningssätt till ditt lilla barn och till föräldraskapet i sig. Men även här och på själva hemsidan står massor att läsa som peppar och lär. Så svälj gnället och öppna ögonen
Läs och lär, läs och lyssna! Lyssna som du skulle önska att ditt lilla barn gjorde men kanske inte gör?! Har det slagit dig varför?! Låt det annars slå dig!Och ni, kära forumister, ska ju heller inte beklaga
Ni ska hjälpa, tipsa, stödja konstruktivt, konkret och praktiskt. Ni ska visa på vägen framåt. Det kan ni, med er stadigt växande, alltmer massiva erfarenhet. Det kan ni och gör ni och ska ni göra. Det tackar jag er för innerligen I de små barnens namn.Glöm inte allt det uppbyggliga, upplyftande, vackra och så lärorika ni kan berätta på Våra Barnaboksbarn-forumet också!
Det talas alldeles för lite om glädjen med barn. Men här gör vi det
TACK till er alla och uppmuntrande kramar (och lite krävande också
) från er Anna.
). De får vara med och hjälpa till i vår vardag och VIPS har man mer "harmoniska" barn. Det säger sig självt. Tänk att hela tiden bli bemött med misstro och att bli frånryckt det man undersöker ; "nämen DU KAN INTE, jag gör det där", "FATTAR DU INTE vad jag säger, lägg av nu", eller "nu gör DU som JAG säger, annars blablabla". Det är ju sånt som folk anmäler som psykisk misshadel när det utövas mot annan vuxen. Jag frågar mig igen; förstår de inte att det är TASKIGT? 
Mamma till tv? gulliga ungar; Ebba, f?dd i juni -00 och Jack, f?dd i april -03. 