Nu ska det bli ordning på sömnen en gång för alla!
Just nu är läget ohållbart. Jag el pappan får ligga tillsammans med henne på vår säng tills hon somnar (lilla damen är 1 år). Sedan lyfter jag över henne till spjälsängen. Hon vaknar OFTA och då upprepar vi proceduren tills vi själva går och lägger oss, då vaknar hon alltid o får sova i vår säng... Usch, jag mår dåligt bara jag tänker på denna tröttsamma "metod".
Det var inte alltid såhär. Från nyfödd lade vi henne i spjälsängen och hon sov där tryggt och lugnt. Hon gjorde detta upp till ca 9 månader, sedan började hon gråta så mycket när vi lade ner henne och det tyckte vi var jobbigt så då började med vår galna, ineffektiva metod. En gång försökte vi med fem-minutersmetoden men det var så hemskt att vi gav upp rätt snart... Har också försökt lägga henne några gånger till i sin säng men hon blir alldeles förtvivlad så fort hon inser att hon ska sova där och gråter okontrollerat. Eller förtvivlad förresten... kanske är hon arg men jag har hittills inte haft is i magen för att kunna fortsätta.
Men NU ska det ske. Busfröken ska få eget rum och vi ska hjälpa henne att sova i sin egen säng.
Några frågor..
Lilla damen studsar upp med en gång när man lägger ner henne. Ska man låta henne göra detta eller ska man hålla ner henne och i så fall hur länge är det ok att hålla ner henne? (Hon kommer att ligga på sidan, det är hennes favoritsovställning)
Dottern vill gärna hålla på med mitt hår när jag lägger henne. Ska jag nu ge henne ett gosedjur i sängen så att hon har något att hålla på med? Det ska tilläggas att när hon sov i sin säng tidigare hade hon aldrig något i sängen.
Ska man ha dörren på glänt under hela proceduren? När man står utanför och ramsar, ska hon kunna se mig? När stänger man dörren?
Om hon gråter förtvivlat så fort man är på väg ut, hur hanterar man detta? Går tillbaka och håller ner henne tills hon blir lugn eller går ut, lyssnar, samlar kraft och går in igen?
Tack!