Nu är ju min pojke större, han var ca 3 år när jag införde leken "gå till tandläkare Renée". Men kanske detta kan vara ett tips till någon vars barn har lite svårt med koncentrationen vid tandborstningen. En kväll berättade jag för sonen med inlevelse att vi skulle leka "gå till tandläkaren" eftersom han i verkligheten snart skulle på besök till riktiga tandläkaren.

Mamma förvandlades till tandläkare med helt annan dialekt/kroppsspråk än mamma

. Hon säger "Heeeej Otto, vad TREVLIGT att du kommer till mig idag. NU ska vi titta lite på dina fina tänder!"

Sonen placerades i mitt knä och fick luta sig mot min vänsterarm som förvandlades till stolsryggstöd som fälldes ner med ett surrande ljud; "Zzzzzzshck!" (sonen låg andäktigt och stilla i min famn och väntade med spänning på vad som skulle hända härnäst). Man kommer till lättare när barnet ligger i ens knä, rekommenderas! - funkar faktiskt även på min långe, store 3,5-åring

Tandläkaren (som har MYCKET bättre attityd av självklarhet än mamma, ska tilläggas) förklarar för sonen att man hos tandläkaren måste gapa stort och fint (han har aldrig gapat så stort och fint och "tandläkare Renée" är mäkta imponerad över hans tjusiga tänder som hon ju aldrig förr har sett

. Hon fortsätter förklara att man hos tandläkaren tittar på tänderna, räknar och känner på dom med mera och NU ska vi avsluta med att borsta dom noggrannt, för om man inte borstar noga kan dom få hål och det vill vi inte ha. (Denna förklaring/genomgång kör vi såklart inte numera, bara första ggn. Kanske en påminnelse då och då om hur viktigt det är borsta varje morgon och kväll)

Tandläkaren borstar och berömmer sonen för att han gapar så stort och bra - nu kan jag borsta bättre och tänderna blir sååå fina och glada.

"Stolen" fälls upp igen (nu får sonen hjälpa till att trycka på den påhittade knappen som fäller upp stolen) med samma surrande ljud och tandläkaren tackar för besöket och säger "hej då, vi ses i morgon!"

Sonen tycker fortfarande detta är lika spännande varje gång efter ca ett halvårs teater och pratar med "tandläkaren" som om hon verkligen VAR en annan än vanliga mamma. De dagar jag inte orkar spela glad och käck tandläkare förklarar jag att hon är på semester, till sonens besvikelse. Han får ändå sitta/ligga i "tandläkarstolen" men ligger och tittar sig omkring, glömmer hålla munnen öppen osv, mao inte alls lika koncentrerad och lättborstad som när jag spelar tandläkare
