Bra, då behöver vi inte vara rädda att säga vad vi tycker då
Min bästa väninnas barn, min guddotter, är sex år nu. Hon är född med dysmeli, vilket innebär att kroppsdelar saknas. För hennes del är det ett ben, några fingrar och tår som är borta. Samt att hon var sned, dvs huvudet var snett, hon hade nästan ingen haka vid födseln. En stor sorg, som ganska snart förbyttes i glädje över denna underbara, starka lilla tjej!
Ganska snart efter hennes födelse, började de på sjukgymnastik med henne, för att få henne rak. De slutade snart, det mesta klarade föräldrarna själva hemma. Det var massage, för att hålla henne mjuk, varma bad, lek och lock

Gradvis blev hon bättre, och när hon var nio månader var hon helt rak, och hakan hade kommit fram

Idag tänker vi aldrig på att hon är handikappad, hon är som en virvelvind
Dock - hon har alltid varit magsovare, efter inrådan av sjukgymnast... Trots allt så spenderar (förhoppningsvis...) bebisar mest tid sovande, och även då tränar de, vrider huvudet, kravlar, gnuggar näsan... Samtidigt är de avslappnade och mjukare i sina muskler.
Såklart älskar du din dotter

Och hon dig

Om du skulle försöka vända henne när hon somnat, och lägga henne på mage? När du har larm såklart... För det är precis som LO skriver, att barnet ligger på rygg ger inga garantier på att hålla spädbarndöden borta - tyvärr

Jag är säker på att lilla Klara kommer at bli rak, för som sned och vind som min guddotter var, trodde jag ALDRIG att hon kunde bli bra, vicken tur jag hade fel
Kram Mia