Krångligt värre det här...

[Nancy]

*Nancy kommer och lägger näsan i blöt*

Ok, jag vet att frågan om magläge eller ej inte var trådens syfte men jag kunde faktiskt inte låta bli att berätta vår "historia" oavsett TS skäl att ha lillan på rygg. Kanske kan den inspirera (avskräcka ) någon läsare på forumet. Om jag är totalt ute och cyklar som lägger detta inlägg på aktuellt forum ber jag om ursäkt

Jag skulle gett mycket för att någon hade talat om för mig att Leia skulle ligga på mage Då hade jag rutit ifrån redan på Neonatal där de lade det lilla mjuka huvudet åt sidan. Oftast åt höger för sonden genom näsan satt fasttejpad på vänster kind. Det där vändningsschemat för huvudet slarvades konstant med att fyllas i

Sen hade jag gärna tagit en veritabel utskällning så att jag inte fortsatt att lägga dottern på rygg nattetid. Trots uppallring med kuddar föredrog hon alltid sin favoritsida precis som om sonden fortfarande satt kvar...

Hade välkomnat en rak höger om syftet varit att få mig att avstå från att vidare på dagtid "förvara" lillan i babysitter eller sprattlandes på rygg i "babygym".

Min vackra lilla dotter är idag platt på ena sidan av bakhuvudet. Trots att Leia numera tillbringar både dag- och nattetid på mage kan inget magläge i världen råda bot eftersom skadan permanentades under hennes första månader.

Har träffat flera barnläkare vars enda ord har varit "men det syns ju inte när hon får hår "

Ja, det kanske ligger nåt i det men JAG vet och jag kommer alltid att ångra mig. Vad det konstanta ryggläget även gjort för att förhindra den motoriska utvecklingen är nog en annan tråd...

Så, nu skall jag inte lägga mig i mer

Vänliga hälsningar,
Nancy

[annawahlgren]

Tack, Nancy och en varm kram också

Tack, alla för kloka, sansade, vackra, kärleksfulla inlägg

Och därmed ber jag dig om ursäkt, Caroline, för att jag inte höll den ton som i högsta grad hör hemma på det här forumet och som jag ju strängt taget faktiskt själv har initierat och hela tiden försökt upprätthålla.

Jag ber om ursäkt. Det sista jag menade var att stöta bort dig. Någon annan förklaring till min - ja, irritation har jag inte än att magläget är en hjärtefråga för mig när det gäller späda barns väl. Och det gör det ju

Men bara för att det ena eller andra är både självklart och nödvändigt i mina ögon, betyder det inte att man inte kan uttrycka sig som folk.

Än en gång - förlåt mig, om du kan. Känn dig alltid välkommen här

[CarolineW]

Hej igen alla!

Jag håller med om att "raka puckar" (som jag tror att någon uttryckte sig) är väldigt bra. Jag blev ledsen för att min egentliga fråga inte bemöttes alls, utan jag blev enbart kritiserad för att jag gör vad jag tror är bäst för min lilla tjej.

Inte vill väl någon bli pådyvlad en åsikt? Jag väljer att inte kritisera någon alls som låter sitt barn sova på mage utan tycker det är toppen om man förälder har en övertygelse att man gör sitt barn gott, oavsett om det innebär mag- eller ryggläge.

[miar70]

Va bra att du är kvar!
Men du, din EGENTLIGA fråga (nu kan jag tyvärr inte quota ), var den inte "någon mederfarenhet av detta?" efter att du berättat om Klara och kiropraktikern, magsovning etc Eller är det jag som missat något :?:Det var åtminstone det jag svarade på...

Och frågar man något måstemanju förvänta sig ett svar, även om det kanske inte är det man förväntar sig

Jag tänker och vill inte tvinga på någon en åsikt, men... läs om magsovare, och fundera åtminstone på det och det är BAAARA väldigt välment
Jag provade ryggläge till min äldste, så då kan väl du prova magläge

Nu hoppas jag du förstår hur tonen kan vara här, aldrig elak, men klar! Å välkommen in i gänget - igen
Kram Mia

[CarolineW]

Hej igen Mia och ni andra!

Javisst tycker jag att man ska ha åsikter och även informera om dem! Det är ju alldeles förträffligt att man vill dela med sig av sina kunskaper. Information är en sak - oönskade övertalningsförsök något annat. Men det var ingen kritik riktat till dig Mia.

Såhär är det: Jag är livrädd för att Klara skall dö. Det är jag säker på att alla mammor är. Efter att ha tagit reda på fakta lät jag Klara ligga på rygg och sova redan från början. Magläge med larm tror jag är bra om föräldern tycker att det är bra. Då är alla nöjda.

Klara var en väldigt stor (liten) spädgris, så när hon väl plockades ut med akut kejsarsnitt - även det med svårighet - hade hon haft både sin lilla fot samt huvudet i kläm. Hon hade helt enkelt haft ovanligt trångt i min mage. Vi besökte därför sjukgymnast redan från början och har alltså låtit henne ligga på mage och tränat sen hon var nyföding. Klara lägger inte ner huvudet och vilar som andra bebisar. Hon har lagt ner huvudet en enda gång när jag fick henne att göra det i ungefär 15 sekunder. Klara är 4 1/2 månad. Vi har gjort allt (ALLT) för att få henne att vrida huvudet åt vänster istället för bara åt höger. Vi har i 4 1/2 månad lockat och pockat, burit henne i vissa lägen för att uppmuntra vridning, möblerat om i sovrummet för att ljuset skall locka henne att vrida huvudet, jag ammar från båda brösten men bara från ena hållet så hon skall ha huvudet i rätt (för henne fel) läge och så vidare.

Då räcker helt plötsligt inte lite "vanligt bonnförnuft" längre, som att lägga flickungen på mage så är det ur världen. Tror ni inte det är svårt att själv låta bli att grina när man ser sitt älskade barn där på mage, högröd i ansiktet med tårarna sprutandes, kämpa för att inte lägga ner huvudet och vila. Hon vet helt enkelt inte hur man gör. Hon blir förtvivlad av trötthet och ibland studsar lilla huvudet ner i filten med näsan före för att hon ska vila dom små armarna i ett par sekunder, och sedan upp igen, fortfarande med tårarna rinnandes.

Klara är i övrigt en frisk liten tjej och stark som en oxe och det är jag väldigt glad för.

Ja, det blev en lång utläggning om detta. Min undran var enbart om någon hade erfarenhet av detta - inte om någon har erfarenhet av platta skallar. Klaras något skeva skalle är ändå för mig vackrast av alla.

[/LO]

Hej igen.
Jag har ingen erfarenhet av det du frågar efter. Det finns ju några här som jobbar inom vården, så det kan vara någon som kan svara. Vill du vara mer säker på att få svar på din fråga, så kan du starta en ny tråd i ämnet under mat, mage och barnakropp.

Vill bara säga att larm inte är fel även om man väljer ryggläge, som ju inte är någon garanti för att barn inte dör.

Så skaffa larm ändå - tycker jag.

/LO

[SusanD]

Caroline,

jag har för mig att du skrev att Klara la ner huvudet en gång när du buffade henne, hm, måste kolla detta, ett ögonblick , ja nu hittade jag det. Hon la ner huvudet och vilade en pyttestund innan hon blev ledsen igen.

Kan det vara en bra träning för Klara om du, när hon ligger på mage under vakentiden, buffar henne så att hon får vila sitt lilla huvud. Ju mer hon kan göra det ju lättare kommer det bli för henne att göra det. Förstår du vad jag menar Hon ska inte somna, bara slappna av tillräckligt för att våga lägga ner lilla huvudet. När hon lägger ner huvudet så gäller det nog att locka med något roligt så att det inte går över i tårar utan att hon kanske kan ligga en liten stund.

Jag begriper ju att ni har gjort allt ni kan och mer därtill. Bra jobbat . Det här med lockande saker att titta på där man tar bort fokuset från att "du måste träna" annars får vi kära föräldrar panik är bra för annars kan man nog låsa sig i att man måste träna hela tiden. Om ni går ut i skogen, där det finns massor av roligt att upptäcka, kan ni bära henne och låta henne komma fram och pilla och känna på naturen. Man kan faktiskt ligga på mage i skogen också, i bokskogen går det utmärkt tycker Emil för där finns inga myror , och så finns det roliga små saker att pilla med som löv, pinnar och skalbaggar . Bara en liten tanke från mig.

Kram Susan

[CarolineW]

Hej Susan!!

Vi tänker nog väldigt lika. Har provat precis det du skrev - att buffa när hon ligger på mage för att få henne att vila. Jag blev ju så glad när det gick den där (enda) gången. Men jag ska fortsätta.

Och precis som du skriver är det lätt att man hamnar i träningsläge hela tiden, och inte njuter utan att det blir en börda. Min sambo och jag har pratat om det, och jag tycker vi har lyckats komma runt det ganska bra. Det blir naturligt till slut. Man har det liksom i bakhuvudet. Man bara gör.

Klara har varit ganska stadig sen hon var liten, och vill "sitta upp" när man bär henne och inte ligga ner i famnen som andra bebisar (lite tråkigt för mamma!!) så vi har burit henne både i sele och över axeln när vi promenerar och det älskar hon.

Skogen var ett bra tips! Jag ska erkänna att jag inte alltid hänger med Klara och Stefan när de går på prommis i skogen men jag ska nog lyda dig där...!!

[Fjällfolket]

Hej CarolineW!

Jag måste bara hoppa in och hålla med SusanD.. 8)

INGET är som Moder Naturs famn när det gäller att "omedvetet" träna sina små Det vet jag av egen erfarenhet.
Ut och njut! \:D/ och få träningen på köpet...

/Fjällmor

[Nancy]

Ja, det blev en lång utläggning om detta. Min undran var enbart om någon hade erfarenhet av detta - inte om någon har erfarenhet av platta skallar. Klaras något skeva skalle är ändå för mig vackrast av alla.

Är det mig och min dotter du syftar på

JAG hade begränsad kunskap om er situation. DU hade desto mer bakgrund till vår. Jag bad om ursäkt för att jag ”lade mig i” men min adress var inte enbart till dig utan till alla läsare av tråden.

Du har från flera håll fått massvis med ursäkter, förklaringar och stöttande ord. Hur har du bemött dessa

Du vill ha förståelse och respekt men jag har svårt att se att du visar någon tillbaks.

Självklart är min dotter vackrast i världen för mig också , oavsett hur huvudet ser ut. Det som smärtar mig (och vilket jag trodde framkom tydligt i mitt inlägg) är att det är JAG som i min okunskap orsakat henne detta.

Hälsningar från Nancy

[CarolineW]

Hej igen!

Vad tråkigt att du trodde att det var kritik till dig Nancy! Givetvis inte! Jag ville belysa att det inte är Klaras skeva eller platta skalle jag ville rå på. Jag vill helt enkelt att hon ska kunna vrida huvudet åt båda håll, inte bara det ena.

Och jag är väldigt glad för de goda råd jag fått.

Den här tråden är visst fylld av missförstånd och det känns tråkigt.

Tack i alla fall för de jättefina råd jag har fått!

[SusanD]

Okej, då bestämmer vi att vi slutar missförstå varandra

Svårare än så behöver det ju inte vara. Eller hur

Kram till er alla från Susan

[miar70]

Bra, då behöver vi inte vara rädda att säga vad vi tycker då

Min bästa väninnas barn, min guddotter, är sex år nu. Hon är född med dysmeli, vilket innebär att kroppsdelar saknas. För hennes del är det ett ben, några fingrar och tår som är borta. Samt att hon var sned, dvs huvudet var snett, hon hade nästan ingen haka vid födseln. En stor sorg, som ganska snart förbyttes i glädje över denna underbara, starka lilla tjej!

Ganska snart efter hennes födelse, började de på sjukgymnastik med henne, för att få henne rak. De slutade snart, det mesta klarade föräldrarna själva hemma. Det var massage, för att hålla henne mjuk, varma bad, lek och lock Gradvis blev hon bättre, och när hon var nio månader var hon helt rak, och hakan hade kommit fram Idag tänker vi aldrig på att hon är handikappad, hon är som en virvelvind

Dock - hon har alltid varit magsovare, efter inrådan av sjukgymnast... Trots allt så spenderar (förhoppningsvis...) bebisar mest tid sovande, och även då tränar de, vrider huvudet, kravlar, gnuggar näsan... Samtidigt är de avslappnade och mjukare i sina muskler.

Såklart älskar du din dotter Och hon dig Om du skulle försöka vända henne när hon somnat, och lägga henne på mage? När du har larm såklart... För det är precis som LO skriver, att barnet ligger på rygg ger inga garantier på att hålla spädbarndöden borta - tyvärr Jag är säker på att lilla Klara kommer at bli rak, för som sned och vind som min guddotter var, trodde jag ALDRIG att hon kunde bli bra, vicken tur jag hade fel

Kram Mia

[CarolineW]

Tack Susan och tack Mia!

Låter som en underbar liten guddotter!!

Kramar

[Lollo0058]

Hej Carolin!
Vilka utläggningar om missförstånd och förståelse. Hoppas du ska känna dig välkommen ändå.

Jag tänkte bara svara på din fråga. Dvs det pyttelilla jag vet. Kompisar till mig har en, idag 2,5 åring, som föddes med försvagad nackmuskulatur på ena sidan. Det är tydligen inte helt ovanligt. Det visade sig på så sätt som du beskriver. Dem fick hjälp av sjukgymnast, hur vet jag inte. Det hela tog ganska lång tid att träna upp, men idag syns inget av detta. Föräldrarna själva kan se när han blir trött att han lutar sig åt en sida, men det är allt.

När han gjorde försök till krypning kunde man också se att han hellre tog i med den "starka" sidan. Det är det lilla jag vet om saken, men jag skulle kontakta en sjukgymnast igen. Det blir säkert rätsida ändå på det hela, men lite hjälp på traven skadar ju inte.

Kram/Lollo