Planerat snitt om ett par dar!
-
Therese
-
Therese
Tack!
Hon heter Emilia. De stora tjejerna heter Filippa o Lovisa.
Visst känns det som en babyboom, jag tror det är det oxå. Vår bvcsköterska hade skrivit in 35 barn fram till april i år, som heltidsanställd får man ha som mest 55 barn. Känns som om de behöver anställa fler om inte de siffrorna ska överskridas.
Hon heter Emilia. De stora tjejerna heter Filippa o Lovisa.
Visst känns det som en babyboom, jag tror det är det oxå. Vår bvcsköterska hade skrivit in 35 barn fram till april i år, som heltidsanställd får man ha som mest 55 barn. Känns som om de behöver anställa fler om inte de siffrorna ska överskridas.
GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!
Till lilla prinsessan Emilia!
Jag tänkte på dej den 15e. Underbart att allt gick bra! Men visst var det nervöst
- jag var i upplösningstillstånd innan.
Njut nu av tiden för det gör jag.
Har du märkt nån svartsjuka hos de andra?
Min stora tonåring går det bra med men lillkillen på 2 år har det lite jobbigt tror jag- han vet inte riktigt hur han ska bete sej.
Ena stunden glad och som vanligt nästa stund arg, skriker och kastar saker nästa stund liten, gnällig och ledsen och vill bara vara hos mamma
. Dock jätterar mot lillebror. Pappa är hemma så han får jättemycket uppmärksamhet och vi tar honom i bruk så ofta det går.
Har nån erfarenhet av detta- det är lite svårt att bemöta tycker vi
, det är lätt hänt att man blir irriterad när han pendlar så i sitt humör och river ner och skriker. Hanr såklart inte så hela tiden utan oxå glad och solig. Vill bara hjälpa honom på bästa sätt- NÅGON++??
Har du märkt nån svartsjuka hos de andra?
Har nån erfarenhet av detta- det är lite svårt att bemöta tycker vi
-
Therese
Visst var det nervöst. Det är skillnad på när man är mitt i ett värkarbete o koncentrerar på en minut i taget. Vid ett planerat snitt är man så medveteten o kan tänka längre fram. För mej är ovissheten den absolut jobbigaste. Samtidigt är det skönt när personalen är så lugn o man vet att allt är noga förberett. Och det är ju en fördel att ha varit med om 2 akuta snitt, då vet man ju rutinerna.
Jodå, visst märks det att familjebilden har förändrats. Vår 4-åring märks det inget på, hon har sett fram emot o längtat så, sen älskar hon att vara hemma vilket vi är till största delen nu.
Vår 2-åring däremot har det lite kämpigt emellanåt. Hon ligger oxå inne med humörssvängningar o en tuff attityd.
En sak som kom som en bonus som jag inte räknat med är hur tajta de stora tjejerna blivit. De har alltid varit rätt goa kompisar o leker flera timmar varje dag med varandra. (Jodå de bråkar oxå). Men jag märker att 2-åringen finner ett enormt stöd i 4-åringen, o det är jätteskönt tycker jag.
Mitt största dilemma är att 2-åringen stundom är väldigt hårdhänt mot lilla lillasyster. Hon har fått en örfil, några nyp o ett o annat bett i fingrarna. Detta sker då vi sitter bredvid, o till en början klappar hon så fint sen plötsligt så bara klipper hon till, snabbt som attan.
Jag vet att hon vill testa o vi försöker att inte förstora upp det hela, utan hon får klappa fint som tröst när lillan gråter, sen är det annan aktivitet som gäller.
Vi hade aldrig de problemen med vår 4-åring när hon blev storasyster första gången, hon har aldrig brytt sej så mkt om bebisarna mer än en klapp o puss när hon gått förbi.
Detta är helt nytt för oss, o jag vet inte hur jag ska kunna hålla isär bebisen o 2-åringen på ett naturligt sätt. Det räcker ju med att man hjälper 4-åringen på toan så är 2-åringnen framme på nolltid.
Nåja, det brukar ju lösa sej o ska väl så göra även denna gång. Nu vill lillan ha min uppmärksamhet, så det är dax att sluta.
Jodå, visst märks det att familjebilden har förändrats. Vår 4-åring märks det inget på, hon har sett fram emot o längtat så, sen älskar hon att vara hemma vilket vi är till största delen nu.
Vår 2-åring däremot har det lite kämpigt emellanåt. Hon ligger oxå inne med humörssvängningar o en tuff attityd.
En sak som kom som en bonus som jag inte räknat med är hur tajta de stora tjejerna blivit. De har alltid varit rätt goa kompisar o leker flera timmar varje dag med varandra. (Jodå de bråkar oxå). Men jag märker att 2-åringen finner ett enormt stöd i 4-åringen, o det är jätteskönt tycker jag.
Mitt största dilemma är att 2-åringen stundom är väldigt hårdhänt mot lilla lillasyster. Hon har fått en örfil, några nyp o ett o annat bett i fingrarna. Detta sker då vi sitter bredvid, o till en början klappar hon så fint sen plötsligt så bara klipper hon till, snabbt som attan.
Jag vet att hon vill testa o vi försöker att inte förstora upp det hela, utan hon får klappa fint som tröst när lillan gråter, sen är det annan aktivitet som gäller.
Vi hade aldrig de problemen med vår 4-åring när hon blev storasyster första gången, hon har aldrig brytt sej så mkt om bebisarna mer än en klapp o puss när hon gått förbi.
Detta är helt nytt för oss, o jag vet inte hur jag ska kunna hålla isär bebisen o 2-åringen på ett naturligt sätt. Det räcker ju med att man hjälper 4-åringen på toan så är 2-åringnen framme på nolltid.
Nåja, det brukar ju lösa sej o ska väl så göra även denna gång. Nu vill lillan ha min uppmärksamhet, så det är dax att sluta.