Bra kämpat och skönt att det känns lite bättre! Jag känner igen mycket av det du skriver, jag har också en kraftig utdrivningsreflex och kommer ihåg hur ångestladdade de där dagarna var...hoppas du hittat ett sätt som funkar för dig/er. Amma/mata med bebis i mer upprätt position är bra, och att "spruta ur" en del mjölk innan du låter bebis suga. Men med maten verkar du ju redan ha funnit på råd. Att delamma är inte alls lika ångestladdat som att helamma, tycker jag, så kanske kan du köra en kombination.
Vi körde alltså med vagn som "säng" till äldste sonen ända tills nätterna var stabila. En tid innan bytet till spjälsäng stannade vi vagnen för gott och bytte till buffning. Han sov inte hela nätter av sig själv utan vi minikurade honom och lät ramsan ta över helt. Sedan blev det spjälsäng. Blev det klarare nu?
Mitt absolut bästa tips för att få bebis att somna om snabbare är (och det är ändå MYCKET bättre än att låta honom sova på er/i er säng) att vagna eller buffa till ro/sömntung eller ända in i sömnen om det är nödvändigt. Och att RAPA så sjukt noga, studsa barnet lite lätt på sitt knä eller gå runt med bebis på mage på armen i "flygplansposition" är det som funkat bäst här. För att få rätt teknik på vagning/buffning är filmklippen som finns i tråden här ovan, "Svar på vanliga frågor – läs här först", GULD värda (hela tråden är det iofs
Som sagt, jag känner sååå igen mig och särskilt med de galna kaosnätterna. Stackars dig, jag vet hur trött man är och jag somnade med sonen vid bröstet typ JÄMT ett tag, trodde aldrig jag skulle få ordning på det eftersom jag helt enkelt inte lyckades hålla mig vaken! Varje gång tänkte jag "nu ska jag INTE somna"...bara för att vakna 1,5 h senare...
Annars är det bäst att försöka mata i så mörkt rum som möjligt, vi hade en liten lampa med rött sken (väcker inte lika mycket som vanligt ljus) som vi dessutom täckte över för att få så lite ljus som möjligt, undvika ögonkontakt, inte prata osv. Inte truga för mycket nattetid utan tänk bara snabb påfyllning. Och vagna/buffa till ro om du inte står ut med stånkandet...det gjorde inte jag. MamaA har jag för mig körde öronproppar?
Jag vet att det känns hopplöst men jag kan nästan lova att du kommer att ångra om du låter honom sova i er säng...det är liksom inte hållbart i längden och ju äldre barnet blir, desto svårare blir det att få "ordning" på honom!
Kram så länge!
/Ylva