SM med Lillebror från start

[Frida K]

Hej!

Då var jag här igen! Storasyster, idag 5,5 år, kurades med väldigt bra resultat när hon var 6 mån. Det blev min, hennes och familjens räddning efter en kaosartad start med kolik, förlossningsdepression och sönderhackad sömn. Tack för att ni finns!

Nu har Lillebror kommit. Han är två veckor imorgon. Jag försöker hålla överkoncentrationen och oron borta, han är ju så liten, men naturligtvis har jag förberett mig och läst Barnaboken med SM i sikte.

Dagtid kör vi SM fullt ut och det går bra. Han klarar ofta att vara vaken 60-90 min då han äter i mängder i flera omgångar och därefter sover han 2-2,5 timma. Vi hinner med 4 mål på dagen. Nattetid har han hittills ätit två gånger.

Några frågor redan nu:
1. Kan jag väcka honom när han har sovit 2 timmar i syfte att hamna någorlunda rätt inför kvällen? Igår sov han T.ex. sista passet så pass sent att läggning för natten blev strax efter 23. Jag ser gärna att natt tas kring 22. Så kan jag väcka för att komma rätt eller ska jag go with the flow några veckor till?

2. Natten - vid nattmålen har han svårt att komma till ro och det tar snarare 1 timma, ibland mer, än 20 min. Första passet sover han i sin egen säng, magläge med larm, men de andra orkar jag inte upprätthålla det för det tar för lång tid att få honom att komma till ro i sin säng och jag har prioriterat att få sova på ett eller annat sätt. Hur ser ni på det? Kan jag tänka så fram tills månadsgränsen eller saboterar jag ngt framåt?

Tack!

[Ylvispylvis]

Hej och varmt välkommen hit!

Stort Grattis till lillebror!!

Nu under smekmånaden (eller iaf innan den egentliga födelsen som brukar ske runt 3 veckors ålder) är det myspys för hela slanten som gäller. Barnet bestämmer MEN självklart kan du väcka honom så att det inte går för lång tid mellan målen, det tycker minsann BVC också så det är inget kontroversiellt ens... Nätterna kan du göra som du känner med än så länge men var på din vakt vid den egentliga födelsen, då är det dags att lära sig somna själv i sin egen säng och det klarar han lätt! Grymtar och knorrar han så du inte kan sova efter nattmålen eller är det regelrätta skrik? Jag stod inte heller ut med min sons knorrande efter nattmålen...har för mig att jag vagnade honom till sömns när han ätit klart (om jag inte somnat ifrån dvs...vilket hände väldigt ofta).

Nattmålen tar för de flesta mycket längre tid den första månaden innan barnet lär sig äta effektivt, här tog de minst en timme men ibland två! Det ger sig med tiden. Glöm inte rapa!!

Natt vid 23 låter väldigt sent, jag skulle absolut se till att det blev tidigare, bra tänkt!

Du verkar ju ha stenkoll, det här kommer gå strålande! Glöm bara inte att njuta så mycket du orkar och kan så här i "paketperioden", den går så otroligt fort!! Lätt att säga, men jag kan inte låta bli...

Kram!

/Ylva

[Frida K]

Tack!

Nattmålen är en salig blandning av allt; knorr, skrik, svårt att rapa, bajs i blöjan, kommer inte till ro, vill inte ta bröstet.

Den här natten var bra snurrig. Dels sov han inte ens 2 timmar vid något av passen, tidigare har det legat närmare tre, dels hade han väldigt svårt att komma till ro och det slutade med att han sov ett helt pass på mitt eller pappas bröst. Men jag kanske får gilla läget under smekmånaden helt enkelt.

[Frida K]

...och fint att man för
en gångs skulle har samsyn med BVC

[Frida K]

Hej!

Jag har lite frågor när vi nu precis gått in i tredje veckan

SM dagtid har gått väldigt bra de två första veckorna men jag tycker det går åt fel håll nu. Jacob krånglar vid bröstet, vänder och vrider på huvudet och skriker ibland upp sig. Det gäller egentligen alla måltider men mer på kvällen. Han tenderar att vara vaken kortare pass än tidigare, sällan mer än en timma. Jag blir jättenervös med tanke på att vårt första barn skrek hejdlöst i flera månader (fast hos Jacob är det inte sånt hysteriskt skrik när han skriker upp sig). Jag behöver lite pepp här; hur ska jag tänka?

Om han vaknar tex efter 30 min redan (hände inte en enda gång första veckorna men har gjort det några gånger nu) och börjar gny, inte skrika; ska jag försöka vagna så han somnar om eller ta upp och mata vidare. Om jag tar upp och matar vidare, ska jag då se det som en ny SM-omgång eller fortsättning på den förra?

Phu, det är helt enkelt så svårt att veta om han får i sig tillräckligt med mat. Om han är nöjd eller om jag ska truga vidare.

Tacksam för lite input!

[mamaA]

Hej!
Jag skulle tippa att det är den egentliga födseln som inträffat, då blir sömnen ofta inte lika djup som hos ett helt nyfött barn. Jag har själv haft strul med amningen med båda mina pojkar,det började vid 8 veckor med första barnet och 3 veckor med andra. Det blev då plötsligt skrik och ovilja att äta längre stunder. Jag började då ge ersättning efter amningen och gick ganska snabbt helt över till flaska då de då ratade amningen mer och mer. Jag trivdes inte heller själv med att amma så det var rätt lösning för oss. Min minsting som vaknat flera gånger per lur sov då längre sammanhängande pass. Vill man verkligen att amningen ska fungera kan man säkert få hjälp på någon amningsmottagning med olika grepp o.s.v. Jag använde amningsnapp ett tag och upplevde att det funkade lite bättre.

Vaknar han redan efter 30 min skulle jag tippa på att han inte är mätt :-k , om det är skarvning så brukar de vänta tills den klassiska 45 min skarven . Du kan visst vagna, funkar det så är det inte maten, annars är det nog hunger som spökar.

Jag har för mig att man kan räkna uppvak inom 1,5 timme som samma mål och efter 1,5 timme som nytt sm-mål men sömntiden brukar ju bli förskjuten så kvällen kan bli senare så ibland får man väcka t.ex på näst sista eller sista sömnpasset så det blir någorlunda.

Kram

[Frida K]

Tack för svar!

Ja, när du säger det kan det nog vara så att det är den riktiga födelsen (redan...hade föreställt mig att det skulle ta ngn vecka till). Han är mer allert och med, men däremot klarar han inte av att vara vaken några längre pass. Fortfarande är det i regel en timma, sen är han helt slut.

Jag kämpar på ngn vecka till med att helamma, sen hade vi tänkt komplettera med ersättning också som du beskrev. Imorgon ska vi väga honom och då får jag väl svar på om han får i sig nog med mat, annars dundrar vi på med ersättning innan.

Tack för värdefull input kring hur man ska göra med avbrutna lurar, det tar jag med mig!

Några frågor till:

Nu är det ju läge, om jag förstått det rätt, att lära Jacob att somna själv, inte vid bröstet. Dagtid känns enklare, för då sover han i inomhusvagn. Jag vagnar lite och husdjudar som tusan. Men natten är ju svårare. Jag skulle ju kunna låta honom sova i vagnen då också, men är det inte lätt att man då fastnar i nattvagnande? Jag vill ju att han ska sova i sängen på natten egentligen, inte vagnen. Dessutom tänker jag att vaggande på natten mer ska användas vid speciella insatser, tex när första nattmålet ska vänjas av. Men då återstår ju å andra sidan inte så mkt att göra nu, mer än att stå ut med knorrande och låta honom vara. För i nuläget är han väl för liten för bluffande? Detta har jag inte lyckats läsa mig till i BB, men å andra sidan är jag ju lätt amningsdimmig Tacksam för era tankar där!

[Ylvispylvis]

Hej!

Japp! Egentliga födelsen brukar snarare ligga runt tre veckor än en månad, tyvärr... . Det är även första stora ökningsperioden och det märks på hungriga/gnälliga em och kvällar men det går strax över! Jag vill tipsa om att dricka MASSOR med vatten, äta FET mat och även köpa hem Luzern-te (finns på nätet) för att få mer mjölk. Luzernte körde jag med den här gången (inte slutat amma än men passerat "ökningsperioderna") och det var verkligen effektivt tyckte jag. Jag har helammat mina till 3 mån iaf och båda har krånglat av och till men vill du verkligen få det att funka så kämpa på!! På em och kväll har jag fått amma tätare i början (första mån iaf), mjölken är lite blaskigare då. Ett superbra tips (om man orkar ) är att pumpa ur morgonmjölk och ge extra i flaska på kvällen, den är fetare och mättar bättre. Kolla gärna Acnaibs tråd här också för bra tips.

Angående vagning/buffning så är det olika vad man gillar bäst (och gör bäst kanske framför allt). Jag vet att MamaA kört buffning från start men här har vi kört vagning ända fram till egen spjälsäng... Haft en innevagn att sova i. Att liten redan känner till vagningen är inget problem, risken är bara att man hamnar i vagningsträsk, men det kan man göra med ALLT så det är hugget som stucket. Men han är inte för liten för buffning om du skulle föredra det. Vagning brukar dock vara väldigt effektivt när de är så små.

När det gäller amningsproblem finns det också många tips på amningshjälpen.se, där kan du läsa och försöka felsöka lite (kommer mjölken för fort, för långsamt osv.). De flesta problem går att lösa bara man vet vad det beror på. Sedan tar jag de där tipsen om att samsova, snuttamma i sjal osv. med tre skopor salt (jag lyssnar helt enkelt inte på det örat) men t.ex. utdrivningsreflex, barnets tag etc. finns det bra tips om.

Njut av din lilla älskling och fortsätt leda så fint!

Kram!

/Ylva

[Frida K]

Tack!!

Ylva, förlåt om jag är lite slow här, men vad menar du med att ni kört vagning ända fram
till egen spjälsäng? Att bebis sover hela nätterna i vagn tills den somnar bra själv?För ni lägger inte över till spjälsäng när hen somnat?

[Frida K]

Hej!

Här kommer ett panikartat inlägg, jag behöver verkligen stöttning för det känns som om allt brakar ihop:

Första två veckorna SM-måltider som följdes av långa stabila sovpass.

Sen 3-4 dgr har läget ändrats och det gäller maten. Jacob började strula vid amningen, hacka med huvudet, vrida och vända, inte ta tag ordentligt. Jag trugade och trugade och han blev mer och mer frustrerad. Trodde först att jag inte hade tillräckligt med mjölk men insåg sen att det är precis tvärtom. Det bara forsar ut. Ett vakenpass kan nu se ut såhär:

Jacob vaknar och, till skillnad från tidigare, är skriket när han vaknar mkt mer desperat. Jag tar upp direkt och lägger vid bröstet. Han hackar lite och tar sen tag och sväljer och sväljer och får knappast luft. Sen släpper han och skriker. Sen börjar det om. Efter ett tag lugnar han ner sig vid bröstet och äter. När han är klar och släpper ligger han lugn en stund men sen börjar han skrika. Han fiser och hickar och rapar och bajsar och man hör hur hela hans kropp försöker ta sig an all mjölk han fått i sig. Han får i sig massa mat, vi var och vägde honom igår och han har gått upp 500 g på en vecka.

I nuläget finns det ingen vakentid där han är tillfreds. Social delaktighet känns avlägset, jag kan inte lägga ifrån mig honom en minut och han roas inte av något, möjligtvis en väldigt kort stund om man försöker umgås och snacka med honom, men sen börjar han vrida och vända. Det går nu ut på att lugna honom och sen däckar ha av utmattning. Jag har ju läst på väl och vill absolut inte att all vakentid ska gå och till att lugna honom och så att han sen somnar, men just nu vet jag inte vad jag har för val.

Angående amningen så testar jag att bara amma på ett bröst per tillfälle. Nappen använder vi jättemycket, den tuttar han på mest hela tiden när han är vaken. Nappen ska ju helst bara användas vid insomningstillfället, men den hjälper till att få honom lugn.

Just nu känns det helt hopplöst. Det spelar ingen roll att jag läst BB massvis, det känns så avlägset att få det att funka och jag vet inte vilken ände jag ska börja i. Var kommer magont i in SM? Varje skrik är en fråga och ett barn kan inte få för mkt mat...nä, men om barnet håller på att storkna då?

Behöver verkligen en portion stöttning i detta. Någon som har samma erfarenhet?

Tack på förhand!

[mamaA]

Hej!
Japp, hade också mycket mat, samma där med att gå upp 500 g i veckan, men missnöjd bebis som inte gillade att äta från 3 veckor. Om du använder amningsnapp så kommer inte maten lika snabbt, det funkade några veckor för oss,kan vara värt att testa. Jag fick också gå över till att bara amma ett bröst per mål tills jag gav upp amningen som sagt. Fundera över hur viktigt det är för dig att amma, vill du verkligen så löser ni det. Är det viktigare för digatt bebis får mat och blir nöjd snabbare så ge flaska. Det finns inget rätt eller fel, det viktigaste är att ni båda mår bra.

Kram

[Frida K]

Tack mamaA för snabbt svar! Jag ska absolut testa amningsnapp. Det är inte alls viktigt för mig att amma, jag vill bara ha en bebis som är någorlunda nöjd med tillvaron.. Jag ger amningsnappen ett försök först. Får jag fråga om du började pumpa ut mjölk och gav flaskan eller gav ersättning?

En fråga till; känner du igen mönstret från vakentiden från din bebis som också fick i sig mat snabbt? Hur tycker du att jag ska tänka kring tröst/napp/lugna? Har jag ngt annat val i nuläget än att försöka lugna? Och jag kan väl inte gärna truga på med när han lugnat sig (såsom BB beskriver att man botar kolik) för då får han ju i sig hur mkt mat som helst...moment 22 tänker jag. Och social delaktighet...något knep från din motsvarande period.

Tack på förhand!

[mamaA]

Hej!

Jag fick nöja mig med att ge bröstet en gång tills han började skrika, ca 2-7 minuter och fyllde sen på med ersättning. I början fick han lite bröstmjölk för jag behövde pumpa lite för att lätta på trycket i brösten men sen när jag beslutade mig för att lägga ner amningen så fick han bara ersättning. Han var inte direkt skrikig men inte nöjd att ligga själv alls. Jag mådde bättre själv när jag slutade amma, mådde inte bra av alla amningshormonerna.

Kram

[Frida K]

Tack för svar! Är det ngn som kan ge mig lite pepp/tankar kring hans frustration/skrik och hur jag ska hantera det.

[Frida K]

Hej igen!

Nu är vi inne på lillebrors fjärde vecka. De två första gick jättebra, men förra veckan var jättejobbig (som jag skrivit om ovan). Jacob skrek upp sig hysteriskt vid bröstet och vakentiden gick åt till att lugna/mata/lugna/mata osv. det gick inte att lägga ifrån sig honom en minut, lurarna strulade, han sov hela pass i famnen osv. Vi kom helt ifrån SM-tänket eftersom allt gick ut på att lugna. Förstod att jag har väldigt mkt mjölk, så nu blockammar jag och vi har även börjat introducera flaska. Jag vill fasa ut amningen successivt, för det känns bara jobbigt och ångestladdat.

Jag vågar knappast skriva det, men vi ser en liten förbättring nu, inte lika mkt skrik. Jag vill hitta tillbaka till SM-modellen, men har en stor utmaning och det är lurarna. Dagtid ska jag kämpa på för att få honom att somna själv. Det är inte alls så lätt som i början, men jag kämpar på med vagning och husljud. Nätterna är en utmaning; de senaste nätterna har vi haft honom i sängen. Det har lett till längre sovpass (3,5 timmar ist för 2-2,5) och lättare att få honom att somna om efter amning. Jag vet att detta inte är att föredra och jag vill ju egentligen vara konsekvent och få honom att sova i egen säng eller vagn. Vi har bara så svårt att få honom att komma till ro där på natten och man är ju så galet trött. Hur ska jag tänka kring detta/hur har ni andra gjort? Några tips kring hur man gör för att få bebisen att somna om snabbare?

Tanken har ju varit att försöka få honom att sova över första nattmålen om några veckor, men det funkar ju inte om han sover i vår säng. Phu, jag vet varken ut eller in.

Tacksam för er input här!