
Hej kära Vera
Snyggt och prydligt vänder han på dygnet nu, inte helt men tillräckligt för att han ska dra på sig såväl sömnrubbningar som aptitrubbningar. Vem som helst som regelbundet äter på nätterna får sämre aptit på dagarna, och i längden är det inte alls bra för lilla magen (eller stora). Samma sak med regelbundna nattuppvak. Gör man någonting av dem - som att äta, exempelvis, eller bara "gå upp" varje natt ett par gånger - lär sig kroppen snart att så ska det vara (även om den inte alls är gjord för det och inte blir glad i längden

), och den sammanhängande nattsömnen uteblir för all överskådlig framtid.
Han löser alltså inte det här av sig själv. Han är för gammal för det

Han är i full färd med att upprätta och vidmakthålla status quo i alla möjliga sammanhang nu. Alla små barn är vanedjur, men 4-månadersbebisen är det alldeles kolossalt - och för första gången i sitt lilla liv. Det är nu han verkligen eftersträvar ordning och reda, torsdag på fredag
Du kan läsa om fyramånadersbarnet - vanedjuret - i både
Internationella Sova hela natten och i
Barnaboken.
Så ta ledningen

Han behöver din hjälp. Det vet han inte, men det gör han, och han kommer att tacka och ta emot genom att snabbt -
på tre dygn, är mitt heta tips - glömma det som varit och tro att det "nya" alltid varit så.
Inför alltså förändringen radikalt och rakt av! Livet blir betydligt enklare så för er bägge två. Dra inte ut på det [-X

Lägg honom på mage (på plant underlag, även under ansiktet/huvudet - gärna ett trevikt extralakan som du stoppar ner slätt om madrassidorna; det förblir slätt när han vänder på huvudet). Han protesterade när du försökte - blev osäker och lite rädd - för att han var alldeles ovan och frågande. ("Är det här farligt

Kommer vargen och tar mig nu

") Det gör han inte igen, vågar jag påstå.
Koppla på Attityden av Självklarhet! Den ger det tillfredsställande svaret på de allra flesta frågor små barn kan ställa här i världen =D>

Lägg tillrätta, i tre distinkta steg, alla med ett litet parkerande eftertryck: armarna upp - han kommer snart att hitta ena handen när han sover; det är trevligt - benen ut (ta tag i de små knäskålarna och räta ut) och huvudet åt sidan, bort från dig.
Så bryter du kontakten mellan er och överlämnar honom åt sömnen, som är hans egen. (Vilket håll det blir är alltså inte så noga - bara det blir bort från dig.) Fatta runt huvudet med båda händerna, lyft och lägg ner det tydligt på sidan.
Parkera sedan hela härligheten med ett lätt solfjäderstryck med båda dina utbredda händer och lägg snabbt på filt eller täcke.

Han drar säkert ner armarna, upp benen och vänder på huvudet eller lyfter det innan du hinner räta upp dig själv, nästan

men det tar vi inget extra för!
Tillrättaläggandet görs bara en gång (per vakenperiod) och är till
för att signalera till lilla barnahjärnan att nu är det dags att sova, för nu ligger man ner så platt och icke-aktivt som bara går. ("Jaha", tycker hjärnan, "så vi sover alltså redan, tydligen?") Därför är det viktigt att de olika stegen i tillrättaläggandet verkligen är
lugna, tydliga och distinkta - det får
inte finnas något prövande, testande, brådskande hafs över dem - och att "parkeringen" vid varje steg samt efteråt över hela lilla paketet talar samma distinkta och avslutande språk. Så får lilla barnahjärnan en chans att hänga med och uppfatta budskapet
Vänta inte på att barnet ska skrika upp sig utan "haffa" vagnen direkt du hör honom (vid de nu inarbetade, nattliga klockslagen).
Vagningsträsket vill du inte gå ner dig i, så här kommer min i detalj utarbetade och välbeprövade antiträsklathund

LYCKA TILL

(På tredje dagen kommer aptiten.)
ANNAS ANTITRÄSK-LATHUND
1. Vagna med beslutsamma, kraftfulla, klart rytmiska tag. Tänk LUGNA, inte trösta. Skjut vagnen ifrån dig och dra tillbaks med en liten knyck, skjut iväg den igen och dra tillbaks den, SJU GÅNGER. Räkna högt för dig själv: ETT - skjut ifrån. Å - dra tillbaks. TVÅ - skjut ifrån. Å - dra tillbaks. TRE - skjut ifrån. Å - dra tillbaks. Och så vidare, till och med SJU. Stopp.
2. "Slå ner" på handtaget så det hörs, även för barnet, och skaka det från sida till sida SJU GÅNGER. Låt "slaget" höras inför varje skak. Rörelserna är rejäla, inte vädjande försiktiga. Tänk BESKED. Tänk svar, inte frågor (från dig själv)! Räkna högt också nu. Här går det förstås snabbare än när du vagnade: ETT, å TVÅ, å TRE, å FYR, å FEM, å SEX, å SJU! Stopp.
3. Vänd och gå, genast, gärna till intilliggande rum. Ställ dig där och gör om proceduren exakt likadant, fast med imaginär barnvagn. Skjut ifrån, dra tillbaks, räkna högt under tiden: ETT, å TVÅ... hela vägen till SJU. Stopp. Slå ner det inbillade handtaget sedan och ge det sju snabba, rejäla skak från sida till sida medan du räknar högt, igen: ETT å TVÅ å TRE... osv, till SJU. Stopp.
4. Titta på sekundvisaren före och efter. Hur lång tid tog det? Mig tar det exakt 30 sekunder att vagna så här (inklusive efterföljande skak). Vad tog det för dig Detta är psykologiskt viktigt att veta. Barnet kanske skriker som en stucken gris borta i vagnen, nämligen. En halv minuts skrikande går dock att leva med! För er båda. En halv minuts skrikande är inte detsamma som en halvtimmes hysteri, även om det kan kännas så för ett blödande modershjärta
5. Gå nu tillbaka och vagna en omgång till, precis likadant. (Vi förutsätter alltså att lilla älsklingen verkligen skriker igen.) Räkna till SJU igen, gånger två. Sedan stopp, vänd och gå. Hur många sekunder tror du att du tar på dig för att gå ut ur rummet, in i nästa och påbörja din 30-sekunders imaginära vagningssession, med armen och handen arbetande i luften medan du räknar högt för dig själv? Fem? Tio? Låt säga sju-åtta. Lika lång tid behöver du på dig för att gå tillbaks till vagnen och påbörja nästa vagningsomgång. Sammanlagt är du då borta från vagnen i 45 sekunder. Inte heller det är någon särskilt lång tid, även om barnet skulle skrika hela den tiden. Vi kan till och med "bjuda" på en hel minut, även om jag personligen helst inte går med på det.
6. Nu har du börjat BACKA. Du har nämligen INTE vagnat längre än du vagnade. Är du med

Du vagnade med skak i 30 sekunder (säger vi). Du var borta från vagnen i 45 (säger vi). Det betyder att du inte vagnade under längre tid än du vagnade, även om det bara är frågan om 15 sekunder. De sekunderna räddar dig från vagningsträsket
7. Och de räddar lilla barnet från detsamma. Blixtsnabbt lär sig nämligen den lilla eller lille att LUGNANDET, dvs vagningen - som inte är kopplad till person - kommer tillbaka, och tillbaka, och tillbaka, så länge som det behövs. Det vill säga tills lilla älsklingen verkligen är lugn och i allsköns ro kan somna själv. I stillastående vagn eller rörlig vagn. Bådadera blir alldeles i sin ordning, och man - barnet - behöver inte vakna till så fort vagnen står stilla och tro att - undra/fråga om - något är farligt eller fel. Vilket det ju inte är =D>

Bra att veta och förstå: Principen för vagningen är densamma som för ramsan. Lugnandet får sista ordet, hur lång tid det nu än tar, hur många omgångar man än får vagna/ramsa, och det tar aldrig mer lika lång tid som allra första gången.

Barnet lämnas ALDRIG att skrika sig till sömns. Lugnandet får ALLTID sista "ordet" - utan ord för de små Skräpen (vagnandet), med ord för de något äldre kollegerna (ramsandet).

Principen är övergripande densamma för SHN, Sova hela natten-kuren: MAN LUGNAR BARNET DÄR DET LIGGER.
O:)
8-[
Skrammelbössan kvider! Det kostar att driva ett reklamfritt föräldraforum. Bidra gärna med en liten peng! Tack - PG 59 65 80-1