![Laughing :D](./images/smilies/icon/lol.gif)
Det blir absolut ordning på det här torpet. Det har redan blivit det. Jag är så stolt över dig. Pris och beröm =D>
![:heart:](//cdn.jsdelivr.net/gh/twitter/twemoji@latest/assets/svg/2764.svg)
=D>
Du mötte lillebrors förvirring strålande. Med en fungerande hjärna: Mozart
![Idea :idea:](./images/smilies/icon/idea.gif)
Storebrors förvirring bemötte du också elegant - han som gladde sig åt att få in lillebror i rummet och inte förstod vad som var problemet
Det var det ju inte heller - särskilt länge. Tack vare dig!
Vill passa på och påpeka att det där med att bevaka revir, med ty åtföljande svartsjuka, är en naturvidrig uppfinning när det gäller små barn - en i mitt tycke riktigt sjuk västerländsk kulturuppfattning
Små barn sysslar inte med att bevaka revir. Små syskon VILL dela både rum och saker (gärna säng också, om så skulle vara), och
de äldre tar hand om de yngre. Det ligger i människans natur. Allt annat lär de sig - lär vi dem - senare.
Därför ställde storebror frågor. Han var enligt sin medfödda beskyddarnatur laddad att (äntligen få lov att) ta hand om sin lillebror. Som skulle sova så gott inne hos honom. Ut med lampan! Nu var han stor och stark. Ingen rädder för vargen här! Och så blir lillebror "hysterisk" och KRÄKS, och hans ögon blir stora som tefat. Han tillkallar dig - överbeskyddaren, själva "vakten". Och du vet på råd. Det var vad som behövdes. Du tog ledningen övergripande och det lugnade bägge två, till ackompanjemang av Mozart. Se så vackert små barn fungerar
![Razz :P](./images/smilies/icon/razz.gif)
=D>
Storebror behöver nu ett par dagar - nätter - på sig att få in i skalle och beskyddarhjärta att någon, enkannerligen de ömma föräldrarna, håller vakt över lillebror på nätterna så att inte Vargen - faran - kan komma och ta honom. Då kan han slappna av. Då kommer inte lillebror att kunna väcka honom hur mycket han än möjligen vrålar, om han inte vill vakna själv. Då sover han vidare med sin beskyddarinstinkt i ro.
Jag har skrivit om det bland annat i kapitlet Frågor och svar i SHN-boken. Och
i Barnaboken står det mycket om små barns fantastiska beskyddarinstinkt! Som man naturligtvis ska "utnyttja", dvs appellera till. Den finns där ju medfödd.
Ingen blir gladare än en liten unge som kan - och får
![Exclamation :!:](./images/smilies/icon/exclaim.gif)
- hjälpa en annan, ännu mindre liten unge. Helst förstås ett syskon, men det går bra med andra små Skräp också. Som är ÄNNU mer hjälplösa, "svaga", än man själv; det är det som räknas.
"Han kan inte. Jag måste hjälpa honom." Då blir man nämligen stor och stark också och inte minst i sina egna ögon, och det bekommer varenda barnunge väl. (Det bekommer de flesta människor i de flesta format väldigt väl
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
)
Aningens tidig kanske du var med ett flytta ihop dem men DET GICK JU BRA och kommer att FORTSÄTTA GÅ BRA
![Razz :P](./images/smilies/icon/razz.gif)
=D>
Annars brukar man räkna med att det tar en månad inalles innan man har en Säker Sovare efter kurens första fyra dagar och sedan uppföljningsveckan (då de små brukar BÖRJA sova hel natt, vilket alltså inte betyder att de gör det på räls varenda natt därefter; det brukar bli något saftigt bakslag först).
Sedan är det alltid - nästan alltid - något som småkrånglar ett par veckor efter själva kuren. Det kan vara lite för tidiga morgnar. Det kan vara en lur. Ofta blir man - kurbarnet - också sjuk, nu när man tack vare mycket mer sömn och därmed krafter har "råd" att ta hand om gamla krämpor som legat latent.
Allt det där har jag skrivit om i SHN-boken - men det är lätt att missa sådant som man tycker inte känns aktuellt, och så glömmer man bort det om man alls sett det. Därför är det så bra att fortsätta läsa, att läsa om och om igen, under arbetets gång. Och även efteråt
Jag är full av beundran inför jobbet du gjort =D> Nu ska du börja tänka på dig själv. Nu ska du tillåta dig att vara så trött som du är och börja vila. Nu går du in i zombieperioden, så fort du kan koppla av "kur-tänkandet" i vetskapen att du så framgångsrikt
HJÄLPT (sic!) båda dina små barn. Nu kan du äntligen och till slut räkna med att barnen sover på nätterna - båda barnen, tillsammans, hela nätter från och med NU
Ifrågasätter inte du (eller barnafadern) den goda sömnen, sammanhängande, tillräcklig, säker, lugn, nöjd och deras egen, gör inte de små barnen det heller.
Och Mozart
![Exclamation :!:](./images/smilies/icon/exclaim.gif)
Ingen träskvarning där [-X Sämre gudagåvor finns att få med sig med modersmjölken
![Heart Beating :heart:](./images/smilies/romance/heartbeating.gif)
Införskaffa bara mer, introducera symfonierna, operorna... Skämt (?) åsido,
med Mozart kan man inte slösa för mycket!
![Arrow :arrow:](./images/smilies/icon/arrow.gif)
Måste få berätta om min äldsta, första barnet, bara för det - hon som nu blivit utnämnd till Svenska Akademiens Ständiga Sekreterare (tillträde 1 juni), vad nu det har med saken att göra
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
Henne föste jag lite väl brutalt in i den klassiska musikens värld
![Shocked :shock:](./images/smilies/icon/eek.gif)
(jag har berättat historien i Barnaboken):
Hennes far hade just införskaffat en förnämlig musikanläggning, när hon föddes på våren 1962. Högtalarna stod på golvet i varsitt hörn av rummet och var enorma, mer än meterhöga. När jag ammat och skött om den lilla bebisen la jag henne att sova i barnvagnen, och den ställde jag undan lite mot väggen i vardagsrummet. Sedan la jag på en LP-skiva - själva skivspelaren stod mitt i rummet - och satte på riktigt hög volym. Jag ville ju kunna höra den fantastiska konserten eller vad det nu var ut i köket, där jag tog hand om disken sedan. Och det funkade finfint. Det var som att diska mitt inne i Konserthuset
Så där höll jag på, vecka ut och månad in.
Så kom då dagen då jag fick mig en smärre chock. Jag gick för att ta upp barnet och ge henne mat - då blicken föll på den monstruösa högtalaren, som tronade precis intill barnvagnen där i hörnet. Jag hade inte tänkt på var det var jag brukade placera barnvagnen
![Exclamation :!:](./images/smilies/icon/exclaim.gif)
Alltid på samma ställe, alldeles intill ena högtalaren
![Exclamation :!:](./images/smilies/icon/exclaim.gif)
Jag hade bokstavligen bombarderat barnet med klassisk musik, enkannerligen Mozart, på högsta volym
Hade hon blivit hörselskadad för livet hade jag begripit varför
Det blev hon nu inte. Och inte blev hon allergisk mot Mozart heller
![Mr. Green :mrgreen:](./images/smilies/icon/mrgreen.gif)
Tvärtom, får man säga. Vilket skulle bevisas
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
Egenmäktigt citerar jag här min stora flicka ur ett mail jag fick igår (Leo är hennes tonårige son, mitt barnbarn):
"Nu är det lördag eftermiddag och solen har kommit fram och om ett litet tag ska Leo och jag gå på konsert på Konserthuset och lyssna på bl a Mozarts Jupitersymfoni."
O:)
Till alla med tack på förhand: Skrammelbössan kvider 8-[ Det kostar att driva ett reklamfritt föräldraforum. Bidra gärna med en liten peng! PG 59 65 80-1