Anna, festligt det där med Clara. Att du alltid önskat en Clara, och så tyckte han det! Lika festligt är att jag sedan länge alltid velat ha en liten Emma med mörk page och lugg som studsar omkring. Det har jag givetvis övergett nu när namnet är så vanligt (vanligast sedan flera år tillbaka). Vad ville min karl att Jasmine skulle heta innan hon fick sitt namn??? Jo, Emma!!!
Samma sak med Oliver. Jag träffade en schweizare (charmig fotomodell) för flera år sedan vid namn Oliver. Vilket himla ballt namn, tänkte jag. Om jag någon gång får en son, så vill jag att han ska heta Oliver.
Vad blev det? Jo, Oliver. Den gången var Micke och jag helt eniga. Fast vi hade två förstahandsnamn. Micke tyckte Rasmus och jag tyckte en Ludde (alltså Ludvig), men sedan enades vi lätt om Oliver. Vi trodde vi var helt ensamma om det namnet!!
Vi kollade aldrig namnstatistiken..Hej hopp
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken.
Dom döpte sina ungar till Dan, Nan och Ann.... Gissa om dom har att hålla reda på nu när föräldrar och morföräldrar börjar bli äldre! 
( ...hur många blir det?)
) Vi kollade listor, almanackor you name it, innan vi kom på namnet! Först var vi inne p åatt ge sonen farfars andranamn ( vilket han verkade ha räknat med) men det var så vanligt just då!! Till slut blev det ett ganska vanligt namn, som vi trodde ingen i släkten hade! Men det visade sig vara farfars brors andranamn!! Kan säga att farfar blev lite sur (han har alltid varit lite småavis på sin mkt framgångsrika bror): JAg skojade med svärfar och sa att det var för att fjäska med släktens miljonär!!
Hanna är ju jättevanligt nu men så finns ju också Hilda, Hulda, Hanne, Hildur, Halle, Hilma