Vad härligt med 12-timmarsnätter!! För oss hägrar de nånstans i fjärran därborta...
Jag är ju en sån som nattmatar vid 04 istället för 22 (har provat 22 men det resulterar alltid i tidiga uppvak sen) och det känns väldigt frestande att slippa de där nattliga aktiviteterna.
SaraMilana skrev:
Båda mina barn visar väldigt tydligt när något är fel. Sigrid blir jättegnällig när hon blir trött. Inget funkar liksom. Och så ser jag fullt med barn runtomkring som både sover och äter betydligt sämre som alltid verkar så nöjda. Varför är det så?
Jag har inget svar på det, har själv undrat ibland när jag ser såna bebisar. Ibland har jag tänkt att det är övertrötthet som gör dem så lugna och passiva.
Men också att många av oss SM-mammor och pappor kanske utmanar barnen mer - med magläge, att vänta på maten och sömnen osv, för att styra upp tillvaron. Ser så många bebisar som snuttäter och sitter i knät/babysitter hela tiden, så då känns det egentligen mer som om de bara är passiva än nöjda.
Sen är det nog faktiskt en personlighetsfråga också faktiskt....
Mina barn är oerhört olika, för Irma satte sig schemat snabbt som ögat vid 2 mån och hon somnade lugnt och sov utan uppvak väldigt tidigt. Sen vi började med riktig mat så har hon alltid ätit som en häst och älskar all mat.
Dock skulle jag absolut inte beskriva henne som en nöjd person....hon har alltid velat framåt och strävat mot nästa steg. Först tänkte vi att när hon lär sig åla blir det bättre, men icke, då ville hon resa sig. Sen när hon lärde sig gå var det andra frustrationer osv... Först nu när hon pratar upplever jag att hon har landat mer faktiskt, men att hon fortfarande har ett sjujäkla driv - som jag kopplar ihop med hennes "missnöjdhet" som bebis.
Olof å sin sida (som visserligen bara är tre månader ung än, så kanske inte personligheten har blommat ut fullt än) är lugn, nöjd och glad i de flesta situationer. Han kan ligga läääänge på mage och ta sig tid att vila och lägga ner huvudet, som jag nämnde. Ibland glömmer jag nästan bort honom, så lite väsen gör han, och när jag sen tittar till honom så kan han ligga och skratta och konversera med taklampan.
Å andra sidan har det tagit mycket längre tid för honom att sätta schemat, och han svär ofta länge vid läggning och har många uppvak.
Ingen aning om det har nåt samband, men man kan ju inte låta bli att jämföra knattarna.....
