Förlossningen var en fantastisk upplevelse tack vare profylaxandningen! Sigrid hade bråttom ut precis som storasyster, det tog mindre än tre timmar från det att jag bestämt nig för att det nog var på riktigt tills hon var ute. Det var kaos på förlossningen och de skickade folk över halva Mellansverige, men de gjorde plats åt oss när de insåg hur fort det gick.
Lilla stora tjejen vägde 3,9 kg när hon föddes och var hungrig från start. Jag kämpade som en galning med amningen när storasyster var liten och jag hade bestämt mig för att inte låta det gå överstyr den här gången. Jag gav amningen en ärlig chans de första dagarna, men jag led av satt se överlevnadsångesten slita i den lilla kroppen, så ganska snart började vi fylla på med ersättning efter amningen vid varje mål. Så fort den lilla började få rejäla portioner mat slappnade hon av och började sova som en liten gris.
Sigrid är nu en lugn och harmonisk bebis som sällan är särskilt missnöjd. Hon är vaken 1,5-2 timmar i taget och sover sen 2-2,5 timmar på det. Ibland har hon lite svårt att komma till ro trots att hon är proppmätt och grinar illa åt maten. Ofta löser det sig efter en rap eller en laddning i blöjan. Men de andra gångerna? Är det läge att skaffa en napp tro? Eller behöver hon helt enkelt lite mer vakentid de här gångerna?
BVC-sköterskan var här i veckan. Hon lyckades pricka in en vakenperiod så jag slapp demonstrera hur gott Sigrid sover på mage (och förmaningarna detta säkert skulle medföra). Men hon var mäkta imponerad över hur stark hon är i nacken.
Den här gången njuter jag för fullt av den första tiden. Jag är så tacksam över att ha Barnaboken och detta fantastiska forum att luta mig mot. Jag är säker på att vägen kommer vara långt ifrån rak, men den här gången vet jag vart vi är på väg och jag har verktygen som kommer ta oss dit så småningom.