Frågor om kurat barn

[Elliabel]

Här skriver en oerhört trött arbetande mamma.
Vår son är nu 17 månader och varit kurad i 11 månader. Senaste tre månaderna har han sovit såå dåligt pga en hel del tandsprickning och många förkylningar. Detta väldigt lägligt med att jag börjat jobba.
Vaaaaarför kan han inte lära sig att sova? Vi har alltid hållt hårt på rutinerna, aldrig plockat upp honom. Men han sover inte på nätterna ändå. I skrivandets stund har han skrikit i en timma. Tredje uppvaket i natt. Jag vet snart unte vad jag ska ta mig till.
Ska upp tidigt och jobba dessutom.
Jag kommer aaaldrig mer vilja ha fler barn. Kommer aldrig orka gå igenom det här igen.

[mumintrollet]

Hej och välkommen tillbaka

Första tanken jag får är att det har krupit in lite förtrots i smaband med förändrade omständigheter. Förstod jag rätt att du nyligen börjat jobba igen?
Hur ser hans dagar ut?? Hur bemöts hans beteende dagtid? Och vad gör ni nattetid då han vaknar?
Du skriver att han varit förkyld o fått tänder. Kanske har det varit mycket trafik i rummet vid sjukdom (förståeligt och nödvändigt) men nu är det dags att komma på banan igen!
Ni har säkert uteslutit öroninflammation efter förkylningen?

Har du barnaboken?? Läs lite på om förtrotsaren där eller här på forumet så förstår du bättre hans själsliv

En massa följdfrågor för att kunna kartlägga var det är skon klämmer. Han skriker ju inte utan en orsak eller för att vara jobbig med avsikt- han ställer frågor och avreagerar sig på något, nu skall vi klura ut vad!!

Barn kommer ju att vakna trots SHN men med hjälp av verktygen o med rätt attityd från föräldrarna kommer man på rätt köl igen ganska fort!

[Elliabel]

åååh vad det känns härligt med de varma svar man får av er! Det är så oerhört uppskattat att känna att ni bryr er

Ja den oroliga sömnen började väl egentligen så smått när vi flyttade till ny stad. Sen började jag jobba tre veckor senare och N började hos dagmamma. Där finns tre andra barn och N är bara där tre dagar i veckan, 4 h per gång. Inskolningen har varit otroligt lyckad och han är alltid så glad både när vi lämnar, under dagen och när vi hämtar. Men så klart ändå en stor omställning.

Han har haft ordentliga vredesutbrott då och då, som jag antar är typiskt för åldern.
Äter sämre gör han också, ibland ingenting på hela dagen. Matrutinerna är dock svårare att hålla på då de skiljer sig hos dagmamman, men vi håller dem så gott vi kan.
Sovrutinerna är vi hårda på. Dock kanske vi borde väcka honom dagtid. Han sover hur länge han vill, men max 3 h. Kanske dags att ändra på det nu när han är så stor?

Jag trafiken ja. Senaste tre månaderna har vi trafikerat mer än vad vi gjort förr, men han har ju aldrig varit förkyld förr. Så nu har det ju krävts ompyssling. Plus att han ibland skriker så hysteriskt att mitt hjärta nästan går itu, jag bara måste få gå in och lugna honom. Men bara en gång. Han brukar skrika när jag går ut men tystnar fort. Som en sista protest.

I natt dock, han lyssnade på ramsan första uppvaken. Men vid 03-uppvaket skrek han fortfarande efter tre ramsor. När jag gick in till slut och lade honom tillrätta sa han muuuu! Krakra! Djurljud. Mitt i natten. Jag sa att vi leker imorgon och så gick jag ut med ramsan. Jättearg, men tystnade och somnade. Men det följde två uppvak till innan god morgon.

Tre hörntänder är på väg igenom så vet inte hur mycket av det som spelar in. Han har alltid lidit av tandsprickning.

Kanske tid att jag skaffar barnboken nu!

[mumintrollet]

Hej!

Jo barnaboken är en guldgruva och reser med dig tills barnet är 16 o lite till

Strikta rutiner dagtid får hans lilla gungiga tillvaro lite tryggare - så ja jag skulle absolut väcka efter max 2h dagsvila!!

Så kan ni ju se över schemat lite så att mattiderna också är samma de dagar han är hos dagmamman som hemma.

Jag har märkt att nattliga uppvak sedan dottern var i förtrotsen motades bäst med att jag gick in direkt för att se var skon klämde, stoppade om, ordnade täcke och kuddar medan hon lite lugnade sig o gick ut med en varm och glad ramsa. Blev hon sedan upprörd skötte jag diskussionen med ramsa utanför och gick inte in igen eftersom jag visste att allt var i sin ordning där inne. Ibland hade hon fastnat i spjälorna eller låg avigt så att hon inte hittade sin snutet eller liknande. Då skulle ramsan endast gjort henne förbannad med all rätt.
Ramsar du innan du går in desarmerar du dess kraft och har svårare att få sista ordet med ramsan - hänger du med?

Det kan hända att han drömt något läskigt eller så är han en sk. nattrotsare som tar ut sina frågor nattetid - likväl måste han få trygga och konsekventa svar och känna att ni bevakar hans intressen. En otäck dröm kan gott kräva att du går in med lite ledljus från hallen stoppar om och bryter det otäcka. (det måste man själv också göra om man vaknar ur en mardröm). Jag har också märkt att det hjälper om jag ändrar ställning på dottern. Så att kroppen kommer in i en ny tanke liksom Ligger hon på höger sida tar jag och vänder henne i samband med att jag stoppar om. Inget prat, inget hysshande som om hon var i livsfara utan endast lugnt och glatt med en självklar lätt stämning i rörelserna. Så går man ut lätt till sinnes och till stegen med en lugn ramsa
De snappar så otroligt lätt upp våra sinnesstämningar så är man själv uppjagad och orolig för att "ungen skriker nu igen vad är det för fel" tror ju de stackars små att något faktiskt är fel o så är vargen inne i sovkammaren direkt!

Så lite justering av schema och sovtider i samband med hur ni bemöter hans beteende dagtid kan göra susen!

Läs gärna här på forumet om förtrotsaren.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=13298
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =40&t=5797

[Elliabel]

Tack vilket oerhört hjälpsamt svar!

[Elliabel]

Och förresten, ja jag brukar börja med ramsa, men som också min smabo säger, att ibland kan man nästan höra på skriket, att här kommer inte ramsan att bita. Så sen går vi ju in och då har vi ju förstört den. Kanske bättre att gå in först de gånger.

Han drömmer nog en del för ett bra tag nu så skriker han till flera gånger per natt, men somnar om snabbt utan ramsa.

Men på det allra senaste har det ju varit mer skrik som har krävt mer, han har inte blivit lugn förrän vi har kommit in. Men det kanske bara är det han behöver. Lite närhet, en glad ramsa och thats it.

Ska ta och skriva upp schemat och sätta på kylskåpet så som vi gjorde i början. Bara för att bli bättre på att hålla dem på minuten.

Tänkte på en annan sak. Förr var vi alltid noga med att han åt alla måltider i sin stol. Frukost, lunch, mellanmål, middag i sin matstol.
Han har inte velat sitta i sin matstol senaste tiden, sparkar och skriker, kastar mat. Så han har fått äta vart han vill. Ibland sitter han på diskbänken och äter medans jag lagar mat. Ibland står han och äter från soffbordet. Mellanmål får han på flaska och då går han omkring.
Är det tryggare för dem att det alltid ser likadant ut också, vid varje måltid, än vid olika platser som vi gör nu? Blir det rörigt för honom? Även om tiderna är desamma?

[Manfred10]

Hej!

Strålande svarat av mumin! =D> =D> =D>

Jag fyller på lite och betonar oxå uppstyrning av dagschemat, max 2 h sömn.

När mellanbror förtrotsade vaknade han oxå ofta på natten ställde sig upp och skrek. För oss räckte det med att gå in och stoppa om ganska omgående så var han nöjd sen, jag lärde mig rätt snabbt att höra skillnad på, "sömnskrik" och "jag har fastnat eller tappatbortsnutten/täcket"-skriken.

Angående förkylning och sjukdom tror jag på att göra så mycket förbyggande som möjligt innan sänggående, duschat/badat i rejält ångfullt badrum, nässprej, nysnuten näsa, höjd huvudända, druckit vatten ev alvedon osv. När våra små varit sjuka blir de oftast bara förbannade av allt spring och så har de ännu svårare att somna sen. I krisfall när näsan varit riktigt täppt har jag suttit med barnet upprätt i famnen en stund i mörkret för att slemhinnorna ska återfå fasonen igen och sen lagt barnet att sova med lite mer lättandad näsa och det brukar funka. Vid sjukdom är det ju oftast föräldrarnas vargar som behöver stillas, gör man det mesta i förväg och ev snabbt kollar läget vd uppvak (som mumin nämnde) så brukar man ta vargarna med sig därifrån och barnet kan somna om själv. Sätt på dammsugaren utanför en stund eller spela lite musik så får liten något annat att fundera på och somnar om. Är min erfarenhet... 8)

Och förresten, ja jag brukar börja med ramsa, men som också min smabo säger, att ibland kan man nästan höra på skriket, att här kommer inte ramsan att bita. Så sen går vi ju in och då har vi ju förstört den. Kanske bättre att gå in först de gånger.

Absolut! Och tänker ni, det här kommer inte att funka, gör det inte det heller...

Men på det allra senaste har det ju varit mer skrik som har krävt mer, han har inte blivit lugn förrän vi har kommit in. Men det kanske bara är det han behöver. Lite närhet, en glad ramsa och thats it.

Kanske det räcker med lite stamp och has utanför hans rum, spola i kranen, toaletten, harkla sig lite grann för att höra att ni är där?

Ska ta och skriva upp schemat och sätta på kylskåpet så som vi gjorde i början. Bara för att bli bättre på att hålla dem på minuten.


Bra idé! :thumbsup:

Tänkte på en annan sak. Förr var vi alltid noga med att han åt alla måltider i sin stol. Frukost, lunch, mellanmål, middag i sin matstol.
Han har inte velat sitta i sin matstol senaste tiden, sparkar och skriker, kastar mat. Så han har fått äta vart han vill. Ibland sitter han på diskbänken och äter medans jag lagar mat. Ibland står han och äter från soffbordet. Mellanmål får han på flaska och då går han omkring.
Är det tryggare för dem att det alltid ser likadant ut också, vid varje måltid, än vid olika platser som vi gör nu? Blir det rörigt för honom? Även om tiderna är desamma?

Jag tycker att ni ska återgå till stolen och i så stor utsträckning som möjligt GEMENSAMMA måltider. Är stolen för trång? Kan han sitta på en vanlig stol, med utan bygel? Visa honom stolen på nytt, kanske köpa en ny fin pipmugg, tallrik, bestick, hakklapp (etc)? som han få välja ut själv, det här ska du ha när du äter i din stol, där sitter man när man äter osv. Sitt med honom vid måltiderna. Kastar han mat frågar man helt enkelt om han har ätit färdigt och sen plockar man bort maten och tackar så mycket för den i hans ställe om han inte vill själv. Sparkar och slåss, ta undan tallriken men låt honom sitta i stolen en stund, för NU ÄTER VI. När ni tycker att han suttit en liten kort gemensam stund tackar ni för maten och så får han gå. Förmodligen inser han rätt snart att det är lika bra att äta när man ändå sitter där. Självklart hjälper han sen till att duka av och sen bjuds det inget mer förrän nästa måltid (enligt schemat).

Allt det här står i barnaboken.

Jenny

[Elliabel]

Tack igen för bra svar!

Faktiskt så brukar det funka att vi harklar oss eller bankar lite i nattduksbordet, men det är vid de där gnälliga uppvaken. När han vaknar i ett vrålskrik direkt behöver vi gå in. Och det är där jag inte ska testa med att ramsa först hädanefter.

Ja matstolen ska vi införa igen! Han blev vansinnig i morse när han fick sitta i stolen. Började veva med armar och ben direkt. Men hungrig som han var tystnade han fort och åt upp all mat.

Tyvärr glömde jag bort mig vid lunchlagningen och han fick äta på diskbänken igen. Skärpning!
Gemensamma måltider är svårt då hans måltider inte passar in med när vi ska äta. Vi kommer hem vid 18 från jobbet båda två och ger honom mat direkt, rester. Sen lagar vi mat åt oss. Tyvärr så får han ingen middag hos dagmamman. Väldigt dumt och han blir ur balans av att få middag så sent. Han äter normalt 17.30. Men det är ju inget vi kan göra något åt.
Men ska försöka anstränga mig när det kommer till frukost och mellanmål. Är bara själv så van att äta framför tvn så det är en helt nu rutin för mig själv också! Men kanske en nödvändig en.

[Manfred10]

När han vaknar i ett vrålskrik direkt behöver vi gå in. Och det är där jag inte ska testa med att ramsa först hädanefter.

Bra! du hör skillnad. Gå in stoppa om igen och "du drömde, nu ska du sova, god natt... osv gå ut igen ganska omgående.

Ja matstolen ska vi införa igen! Han blev vansinnig i morse när han fick sitta i stolen. Började veva med armar och ben direkt. Men hungrig som han var tystnade han fort och åt upp all mat.

Han testade! Men du höll dig till matstolen! Förhoppningsvis behöver han inte testa så många gånger till. I matstolen sitter man när man äter.

Tyvärr glömde jag bort mig vid lunchlagningen och han fick äta på diskbänken igen. Skärpning!

[-X 8)

Gemensamma måltider är svårt då hans måltider inte passar in med när vi ska äta. Vi kommer hem vid 18 från jobbet båda två och ger honom mat direkt, rester. Sen lagar vi mat åt oss.

Vore trevligt om ni sitter med honom vid bordet i alla fall, så blir det som en gemensam stund. Annars kan ni ju äta rester tillsammans...

Men ska försöka anstränga mig när det kommer till frukost och mellanmål. Är bara själv så van att äta framför tvn så det är en helt nu rutin för mig själv också! Men kanske en nödvändig en.

Det tror jag!

[Elliabel]

Åååh vad det är svåårt.. Antar att vi har gett honom dåliga vanor, men vi har tänkt, bättre att han äter än vart han äter. Så när han börjde krångla i stolen så ställde jag maten på soffbordet istället så fick han alltid i sig en del till slut. Men nu har han väl vant sig vid det.

Ikväll åt jag tillsammans med honom vid matbordet. Tog inte lång tid förrän han började kasta maten. Jag ställde undan den, han blev arg och ville ha den tillbaka. Han fick den, men vände upp och ned på tallriken. Tack och hej med dig, ut ur stolen. Vansinnig unge.

Så resultatet blev att han somnade på tom mage, jag fick äta kall mat och fick en hel massa städning.

Men antar att det bara är att fortsätta så att han förstår att de gamla reglerna gäller igen. Och att han inte får mer mat än den som serveras i stolen. I nuläget vet han ju att han får det.

[Manfred10]

Åååh vad det är svåårt.. Antar att vi har gett honom dåliga vanor, men vi har tänkt, bättre att han äter än vart han äter. Så när han börjde krångla i stolen så ställde jag maten på soffbordet istället så fick han alltid i sig en del till slut. Men nu har han väl vant sig vid det.

Just så brukar det vara. Bara han äter någonting... å så kanske det blir bullar och kakor till slut... Inget barn svälter sig medvetet. Han kommer att äta. När du tackar för maten åt honom så ska du låta helt naturlig på rösten inte vara arg, möjligen beklaga lite"vad synd att du inte vill ha mer mat, vi som hade så trevligt vid bordet osv"

Får han någon nattslurk eller är middagen sista målet? Å när äter han sista målet hos dagmamman?

Tror att du skulle kunna lägga ut dina frågor kring just maten i barnafostran också, de kanske skulle kunna ge dig svar utifrån förtrotsen.

[Elliabel]

Helt glömt att kika efter sista svaret här. Ja jag kände att vi gled mer över i barnuppfortrans-frågor här ett tag istället för sömn som var det jag egentligen började med.

Kan bara säga så här, att det var verkligen bara en period. Fick faktiskt veta att han var mitt i ett utveckingssprång och de har alltid varit jobbiga för honom. Men efter året är det svårt att finna information om dem, så jag har inte haft så stor koll.

Plötsligt en dag var allt bara över. Han åt igen, sov hela nätter (13 h till och med) och är på ett strålande humör. Ingen trots.
Vad märkligt det kan vara.
Hela familjen är återhämtad och vi njuter av allt är är i ro.

Måste tacka tusen gånger för tipset om att gå in direkt när han vaknar i ett skrik, stoppa om, ut med glad ramsa.
Inte ett knyst efter det.
Vi brukade som sagt börja med ramsa, in och bli ståendes tills han somnade, protester när vi gick ut, eller när han vaknade efter en stund.
Trodde aldrig att en så liten och enkel justering kunde göra sån skillnad!

Ni är underbara här på forumet! \:D/

[Manfred10]

Kan bara säga så här, att det var verkligen bara en period. Fick faktiskt veta att han var mitt i ett utveckingssprång och de har alltid varit jobbiga för honom. Men efter året är det svårt att finna information om dem, så jag har inte haft så stor koll.

Plötsligt en dag var allt bara över. Han åt igen, sov hela nätter (13 h till och med) och är på ett strålande humör. Ingen trots.
Vad märkligt det kan vara.
Hela familjen är återhämtad och vi njuter av allt är är i ro.

Härligt att läsa!

Vi är nog uppe i en utvecklingsfas här oxå för här har lillebror lite hyss för sig nattetid... 8)

[Elliabel]

Men det är så skönt att veta att det bara är en fas

[Elliabel]

Hej igen! Nu står jag med ett nytt "problem" och vänder mig så klart till dem som alltid ger mig bäst råd.

Min lille fyllde två är förra veckan och sover så gott om natten fortfarande. Men, korta nätter. Han vaknar omkring 07, sover lunch 12.30-14 och vi lägger honom 20.00. Men han kan inte somna. Han är så glad och spudlande på kvällen och visar inte minsta trötthetstecken. I sängen kan han ligga och babbla i 2 h innan han somnar.

Detta resulterar ju i väldigt korta nätter. I värsta fall bara 9 h. I vanligaste fallen 10 h.

Slopar vi lunchluren, som han klarar alldeles utmärkt, så somnar han som en stock vid 19 och sover 12-13 h.

Jag vet att många säger att det är dåligt för så små barn att inte få sova på dagen. Men jag undrar då, är en slopad lunchlur sämre än färre sovtimmar per dygn?

Ett dygn med lunchlur, ca 10,5-11,5 h.
Ett dygn utan lunchlur ca 12-13 h.

Vad bör jag göra? Det är så tråkigt med de långa nattningarna och de korta nätterna som gör honom helt i obalans.