SaraMilana skrev:Tänk precis likadant med lillasyster som med kurade storebror! Honom skulle du väl inte ta upp om han skrek? För vad sänder det för signaler?
SaraMilana, Du har helt rätt i det! Honom skulle jag aldrig ta upp och "trösta" utan lugna med ramsan eller när han var mindre med en solfjäder.
Jag har läst på länkarna och även andra som jag har hittat och sparat dem nu i mobilen så jag kan ta fram dem när som helst och även precis i situationen om det skulle behövas. Känns väldigt skönt!
Idag har det faktiskt gått mycket bättre!
I förmiddags så somnade hon som en stock i vagnen och sen stängde jag åkpåsen med henne i och gick iväg till förskolan med storebror. Tyvärr så sov hon bara 1h och jag lyckades inte få henne att somna om..
Men sen efter knappt 1,5h så var hon så trött så, så nu kände jag att jag resolut skulle ordna upp det hela!
Jag la ner henne i vagnen, vagnade och skakade lite bestämt och gick sen därifrån. Jag satte på fläkten, radion, tv:n och tvättmaskinen
:) hehe..
Det krävdes en vagning/skakning till och sen sov hon gott. När det närmade sig första 45min skarven så var jag redo. SÅ fort hon började röra sig så satte jag även på dammsugaren och stordammsög hela vardagsrummet! Hela soffan fick sig (en välbehövlig) dammsugning, alla kuddarna och dynorna
SÅ mkt ljud som jag förde hörde jag inte henne och hon klarade skarven och sov vidare!!! =D>
Efter det sov hon vidare och hon sov faktiskt totalt 2,5h!!! Det längsta hon sovit mitt på dagen på hur länge som helst! Underbart
Sen när jag skulle iväg och hämta storebror så fick jag jättebråttom iväg och behövde även uträtta ett ärende på vägen, så jag la ner henne i vagnen och så somnade hon på vägen (inte så bra, jag vet).
Vi gick sen med storebror till lekplatsen och hängde där ett bra tag. Hon sov 45 min och sen var det gråt och gråt.
Jag vagnade och skakade. Detta tror jag jag gjorde max 10 ggr och sen sov hon. Och hon sov även vidare när vi kom hem, tog in vagnen, åt middag. Hon vaknade inte ens till efter 45 min utan sov i 2 h totalt!!!
Nu när det närmade sig natt så kände jag hur trött hon blev och gick upp och la henne glatt och ramsade mig ut. (jag vet att ramsan inte funkar än, men känns ändå bra på något sätt att börja använda mig av den nu
det är väl ändå ok? )
Jag fick dessvärre besök vid dörren precis och hon hann börja gråta och skrek upp sig något hysteriskt tills jag hann komma upp till henne. Jag buffade och buffade men det var hysteriskt och kändes som hon inte nästan var där, så mkt som hon skrek.
Så jag bröt, jag tog upp, lugnade och ammade henne. Vi mös sen en stund och så tog jag till mig attityden och la ner henne igen, markerade armarna och huvudet, la på täcket och ramsade mig ut.
Sen började jag direkt att storstäda badrummet som är vägg i vägg med sovrummet, jag hade även på badrumsfläkten och kranen på. Hon skrek ibland, men det var mer "ge upp skrikar" och gnäll och inget allvarligt. Efter några minuter var det helt tyst och sen sov hon!!!
:)
Jag är sååå glad över dagen idag!
Känns som jag har fått tillbaka verktygen och attityden och vet hur jag ska hantera situationerna.
Nu vet jag att det tar lite längre tid än så, men på god väg......
Jag håller ställningarna här hemma nu, väntar in mannen som är åter imorgon kväll och gör så mkt husljud jag bara kan när hon sover och i skarvarna.
Wish me good luck
kram
Ömma järngreppet, attityden av självklarhet och så fokusera på nånting annat ger bra förutsättningar. 