Frågor kring kuren för äldre barn

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Lottanen
Inlägg: 46
Blev medlem: ons 14 dec 2005, 23:48
Ort: H?gersten, Stockholm

Inlägg av Lottanen »

Hej!

Jag här igen, denna gång kan jag inte peppa dig på samma sätt som förut, men jag vill ändå skriva några rader till dig.

Det gick ju fantastiskt bra för oss under två veckor då jag fick sova uppemot 8-9 h/natt ibland!!! Men det är historia numera. Sen sonen lärde sig att stå upp har vi nästan fallit tillbaka på noll. Jag och mannen har släppt vargarna lösa igen, eftersom vi varit så nojiga över att han ska slå sig då han inte lärt sig att ta ned sig igen på egen hand.

Vad jag vill ha sagt med denna text är att det finns andra än du/ni som "misslyckas". Det har absolut inte något att göra med barnet! Vi fick precis samma reaktioner som ni, läkaren skrev ut lugnande åt sonen och på BVC sa dem att vi skulle kontakta en barnpsykolog. Det var då vi beslöt oss för att genomföra kuren. (Jag kan erkänna att jag själv misstänkt att sonen lider av minst ADHD eller liknande flertal gånger).

Jag tror, som Anna säger, att ni är alldeles för utmattade för att kunna tänka klart. Ca 1 månad INNAN vi genomförde kuren, lät jag mormor och farmor sova med sonen, så att BÅDE jag och min man fick sova ut. Vi hade ett slags schema där jag tog 2-3 nätter/vecka, min man tog 1 natt/vecka coh mormor och farmor delade på resterande nätter. Så det räcker inte med en natts vila. Man måste få vila ut ordentligt i flera nätter under lång tid, när man är så slutkörd som vi var och ni är nu. Förvisso är vår son lite yngre än er dotter, men vi hade inte heller haft EN ENDA NATT MED MINDRE ÄN 3-4 UPPVAK (och då snackar vi tur-nätter!).

Hade vi inte fått uppleva dessa två underbara veckor av underbar, härlig, fantastisk sömn, då skulle jag tvivla på att vår son skulle kunna börja sova igen, men eftersom han har "avslöjat sig" själv och visat att han faktiskt kan sova, så stärker det bara tesen att det är VI VUXNA SOM ANSVARAR FÖR BARNETS SÖMN! Vi måste få dem att känna sig trygga så att de kan sova gott. Nu har ju jag och mannen förstört för oss själva och sonen med att tro att hans naturliga utveckling på nåt sätt skulle skada honom. Herregud, hur har alla andra föräldrar och barn gjort i alla tider när barnen lärt sig att stå upp? Nu ligger problemet i att jag återigen är dödstrött och inte riktigt orkar ta tag i kurandet på allvar igen. Så tills jag har kommit på en bra lösning, får jag finna mig i att gå upp ca 4-10 ggr/natt igen. Nu känns mormor och farmor som en lite för drastisk lösning, eftersom vi ändå befinner oss lite närmare mållinjen än vid start.

MEN GE INTE UPP!!! KUREN FUNGERAR!!! OM NI FUNGERAR, vilket ni inte gör just nu. Låt mormor vara nattvakt några nätter på sitt eget vis. Hon har ju uppfostrat dig, så hon gör det på sitt sätt, men under tiden hinner du samla dina krafter. Sen när du väl känner dig redo, då ska du ge dig in i kurandet till 100%!

Som en kompis till mig sa när jag beklagade mig över sonens dåliga sömnvanor: "Ett barn har aldrig lärt sig hur man ska leva. Det är vi föräldrar som ska lära barnet hur man ska göra. Hänger vi upp barnet i julgranen som dekoration varje kväll så kommer barnet tro att det är helt normalt"! Och det låter ju ganska vettigt. Därför måste vi vägleda de små liven så att de lär sig rätt saker! Samma sak gäller sömnen.

Lättare sagt än gjort, men vi måste peppa varandra så att vi orkar!!!

Kram,
Lotta

Ps. Det blev väl några fler rader än tänkt... :)
Bild
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
Gäst

Inlägg av Gäst »

Lottanen skrev: Så tills jag har kommit på en bra lösning, får jag finna mig i att gå upp ca 4-10 ggr/natt igen.
:idea: Har du tänkt på att även barnet får finna sig i det? Är det inte lite synd när ni har verktyg och allt? Barnet blir snuvat på den goda sömnkonfekten... Detta trots att ni har rätt förhållningssätt - vilket jag kan se på det lysande inlägget här :D !

:D Se så - vad väntar ni på? :wink:
Sofia L
Inlägg: 19
Blev medlem: mån 02 jan 2006, 11:54
Ort: G?teborg

Energireserverna slut

Inlägg av Sofia L »

Tack för era ord.

Jo, visst kan det vara svårt att förstå, varför man inte gör något när man har redskapen. och visst är det förfärligt tragiskt när man inte ger sitt barn den sömn det behöver. Det är inget som man gör avsiktligt. Jag skulle ge allt i världen för att få mitt barn att sova. Jag kommer därför t ex att sluta mitt arbete, säga upp mig, den sista mars. Allt för att få kraft att få vår dotter att sova. Och för att själva överleva. Mammut Maria, du måste förstå att är krafterna slut, så är de. :!: Då spelar det ingen roll vilka redskap som står uppradade rakt framför näsan. Tyvärr.

Till er andra som jag är så glad för att ni bryr er om oss - visst, vi får försöka se om vi kan få nya krafter på något sätt. (Vi har sovit med öronproppar OCH utanpå det hörselskydd nu i fyra månader.) Vi är säkert på ett sätt värdelösa föräldrar eftersom vi inte lyckas - men ingen ska säga att vi inte försökt allt. Och det vet ni.

jag känner stor avundsjuka mot er Lottanen, som fått ett bevis på att er son "gått" att lura till sömns. Jag tänker "käre gud, ge mig ett tecken" fast jag inte är särskilt religiös. Men inget av allt detta vi prövat har gett något tydligt genomslag, det är naturligtvis därför vi tvivlar på om Alva kan fås att sova hela natten eller om hon har något medicinskt fel, damp, vatten bakom öronen eller vad det nu kan vara som hindrar.

Jag tror helt ärligt att vi under de första tre nätterna, kanske fyra, av kurandet inte uppträdde helt regelrätt. Men resten av tiden tror jag faktiskt att vi gjort det.

Men som sagt, när Alva efter tr veckor fortfarande var vaken upp mot två timmar per natt fann vi ingen råd och ro längre. Vi gör vad som känns enklast i stunden.

Just nu, medan jag skriver, ligger hon och skriker som om vore hon piskad coh slagen i sitt rum. Man känner sig maktlös. I natt vaknade hon 13 gånger. Positivt var dock att hon somnade om vid ALLA tillfällen inom cirka 20 minuter vilket är SUPERbra.

Förlåt om jag bara gnäller och verkar tycka synd om oss men vad kan man göra när man inte har kraft till något roligt. Vi håller på att tappa kontakten med alla våra vänner och är bara ledsna hela dagarna.

Ingen bra miljö för ett barn alltså. Inte för en vuxen heller - men det är underordnat.

Några speciella ord till dig Lottanen - du är bäst! :thumbsup: Ni kan få den lille att sova, det vet du ju nu! Strunta i om han ramlar, det kan inte bli mer än ett par blåmärken. Eller skaffa en resesäng som ju är mycket mjukare att falla mot väggarna i. Nu låter jag ju jätteredig (vilket jag inte är). Jag tror att ni kommer klara det, om ni kan hyra in mor/farföräldrarna ett tag för vila. Jag håller mina tummar stenhårt för er och önskar att jag kunde stötta er så som du stöttat oss!!!

(Mina föräldrar kommer en till två nätter i veckan, tyvärr bor min mans femtio mil härifrån. Annars vete faan (ursäkta men här behövs ett kraftuttryck) hur man skulle orka.)

Kram på er alla. Vi år se om vår familj överlever det här. Nu ska jag se om vårt lilla troll går att trösta med ramsor.
Gäst

Inlägg av Gäst »

Tråkigt att du känner att jag inte förstår. Inlägget strax ovan var dock riktat till Lottanen och inte till dig. Kanske var det otydligt - nu vet du i alla fall. I inlägget till dig ville jag bara visa dig att du kunde hitta den felande länken som du sökte. Hoppas att du kan se det en dag när krafterna återvänder.
Lottanen
Inlägg: 46
Blev medlem: ons 14 dec 2005, 23:48
Ort: H?gersten, Stockholm

Inlägg av Lottanen »

Sofia,
ni är inte värdelösa föräldrar! Ni bryr ju er om er dotter och vill hennes bästa!

Jag och min man har haft världens fajter. Det har gått så långt att jag "sagt upp mig" som mammaledig fr.o.m. 1 februari (vi får se hur det kommer att bli sen "på riktigt"). Det är den här tiden som ska vara underbarast, även om det ÄR jobbigt. Men det får ju inte vara hur jobbigt som helst, så att man slutar att fungera som person.

Under de första 8 månaderna hade jag inte heller något socialt liv (som jag berättat förut). Man orkar helt enkelt inte. ALL energi går åt att finnas för barnet och ens eget jag slutar att existera. Man blir som en serviceinrättning för barnet (för att citera ett tidigare inlägg).

Tro mig! Även om de flesta inte förstår (typ 99 %) så finns det ändå några som gör det. När vi hade det som värst, var det enda jag ville att hitta någon med liknande problem! Det betydde så mycket för mig att jag inte var ensam om att ha det så här! För hur lätt är det att älta och klaga inför nån som inte förstår. Och det är just det man gör när man är dödstrött och irrationell och inte orkar tänka positivt och framåt.

Jag orkar inte genomföra kuren fullt ut längre. Men jag tror att jag kommer att göra det snart. Sonen var sjuk med 40 graders feber för första gången i sitt liv för ett par dagar sen. Då flyttade jag in i sovrummet igen (vi bor ju i en tvåa och sonen hade fått ta över sovrummet medan vi bodde i vardagsrummet). På ett sätt har det varit skönt. Nu slipper jag "gå upp" och piggna till själv på kuppen. Ibland har det räckt med att jag halvsömnig har sträckt in handen i spjälsängen och tryckt till på rumpan. Då har han somnat om. Men jag förstår om det inte fungerar på er dotter. Det skulle det aldrig ha gjort på vår son tidigare innan kuren heller. På nåt sätt har han förstått att man sover på natten, även om han fortfarande har problem med att somna om själv (varav "stjärttrycket").

Vad jag vill säga är att du ska absolut inte ta på dig mer press på att genomföra den här kuren på rätt sätt innan du SJÄLV är redo för att genomföra den! Jag vet att du inte orkar med NÅGONTING just nu och är du som jag, perefktionist, då känns det extra jobbigt när saker inte går som de "borde". Därför tror jag att det blir som en ond cirkel; man sätter press på sig själv med barnets (o)vanor.

JAG har inte gett upp hoppet om er! Även om du/ni har gjort det JUST NU.

Även om du inte tänker genomföra kuren (än?) så kanske du kan uppdatera hur det går för er på denna tråd?

Kram,
Lotta
Bild
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Hur är det med dig, Sofia L :heart: :?:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Sofia L
Inlägg: 19
Blev medlem: mån 02 jan 2006, 11:54
Ort: G?teborg

Tack för sin fråga

Inlägg av Sofia L »

Fina omtanke!

Jo, det är inte allt för roligt med oss. Utöver sömnbristen har vi alla tre i lilla familjen haft magsjuka i flera omgångar, mindre roligt. Det innebär också att vi inte kan ha förväntningar på bättre nattsömn.
Vi har haft besök av svärmor torsdag till söndag och hon har tagit mornar, jätteskönt.
Just nu kurar vi alltså inte alls, men jag hoppas vi orkar känna oss motiverade framöver. Jag är ledsen, för trots allt postivt som finns att läsa på denna sida kring lyckade kurningar så har jag inte längre tron på att kuren går att applicera på Alva. Jag hoppas att den kan komma till oss dock.
Kram till dig Anna och andra som kanske läser det här, speciellt Lottanen som jag håller tummarna för! :heart:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Usch, stackare du, stackare ni - viket elände :cry:

:D Jag förstår att det inte alls är läge :shock: :evil: men ett litet, litet miniminiminigräl kan jag ändå inte avhålla mig ifrån :oops: :oops:

Tänk om människor omkring dig bestämde sig (och dig) för att du var en sådan som helt enkelt inte kunde/skulle/behövde/borde sova på nätterna :?: :roll: :?:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Sofia L
Inlägg: 19
Blev medlem: mån 02 jan 2006, 11:54
Ort: G?teborg

Jo....

Inlägg av Sofia L »

Anna - jag förstår vad du menar och att du vill trigga oss att lyckas. Jag har bestämt, verkligen bestämt, ett stort antal gånger att Alva är en person som alla andra som helt självklart sover på natten och som behöver det.

Tyvärr har inte min styrka och tro räckt till. :cry:

Jag önskar att jag ska kunna få KRAFT att klara av genomföra detta. Jag vet inte var det gick fel, men Alva har sedan första levnadsveckan sovit mycket dåligt i jämförelse med andra lika gamla barn.

Själv har jag förvandlats från en positiv och glad människa till ett vrak. Det är som en tragikomisk pjäs av Shakespeare, folk omkring skulle kanske kunna skratta åt oss men för oss själva är det djup tragik. Det är hemskt att upptäcka hur folk i ens närhet drar sig undan för att de inte orkar med en.

Min sambo är om möjligt ännu längre nere under isen än jag och det är mycket hemska saker som han har sagt och känt senaste halvåret. Förut var han helt "normal", vad man nu lägger i det begreppet.

Om jag ändå kunde begripa vad vi gör för "fel"?

Tack för stöd kram från Sofia L
som inte vill vara gnällig och deppig
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"