På utsatt datum den 5 november, så han är nu snart 2 månader.
Leo ammas och vi har utgått ifrån SM från början. Han vägde nästan 4 kg och är väldigt mat glad! Hittills har jag bara haft SM som en stabil grund och inte följt något schema.
De första veckorna åt han konstant! Framför allt på nätterna. Varannan timma var mer regel än undantag. Vid 3 veckor så börjades det drygas ut lite mer och vid en månad tog vi bort första nattmålet vid ca 1.00. En bra natt får vi ihop ca 5.5 tim innan nattmålet vid 4 tiden men det går väldigt upp och ner..
Antingen så sommar han inte om efter natt målet eller så vaknar han vid 2 tiden och sedan titt som tätt fram till 3.30-4 tiden då jag tar upp honom..
Det känns inte som att det har blivit något bra "flyt" på nätterna... 
Och det känns väldigt frustrerande.. Det har nu gått en månad och det känns inte alls stabilt..
Sedan han var en ca 2 veckor så har hans näsa varit täppt till och från.. Nu är han jätte snorig, och det gör ju inte nätterna lugnare.. Lite lustigt det där, för precis så var hans storebror med! Näsa som krånglar och stör på nätterna..
Så i veckan blir han 2 månader och jag har verkligen sett fram emot att sätta ett schema! 11,2,2, 45 lutar det åt.. Men just nu känns det som dömt att misslyckas när vi inte har kommit till rätta med "6 timmars nätterna" och näsa är som den är
Vi har verkligen nu försökt att backa med att vagna honom till söms (har en säng med hjul på, Stokke) och jobbar hårt med att skaka. Läser trådar om överkoncentration och vi har nog hamnat lite i den fällan. Läser Nancys tråd och känner igen mig.. DETTA MÅSTE BARA FUNGERA!! Och känner lite prestations ångest att det inte gör det samt att orken till de andra barnen verkligen blir lidande..
Så min fråga är.. Hur tycker ni jag ska gå vidare? Är det någon idé att sätta ett schema och förlänga natten till 8 Tim utan mat
eller ska jag vänta på att det funkar med 6 Tim nätterna vilket nu känns hopplöst... Attityden är sådär måste jag erkänna, känner mig osäker fast jag nu efter att ha kurat ett barn och nu är inne på 3.e barnet med SM inte borde vara det ](*,)
men jag kämpar med att inte på något sätt låta Lill killen känna av osäkerheten. Efter att vi jobbat med överkoncentrationen så har det blivit bättre på dagarna. Försöker vara nöjd om vi passerar 1,5 Tim sträcket men ibland blir det bara 60 min.. Men jag tar aldrig upp honom innan timmen har gått.. Oftast sover han dock sina 2 tim med lite bök och grin
Måste avsluta med att tacka er som har hjälpt mig igenom detta 3 gr tidigare!! Ni är fantastiska och är värda en stjärna i himlen. För våran familj hade aldrig vuxit till 4 barn på 5 år utan BB och alla fantastiska mammor på forumet
.
.Men nu är det dags 
.. Så det blev ju ett väldigt utdragen frukost. Då åt han bra, men han var ju också trött. Men nu känns det ju som att hela dagens måltider kommer bli trassliga med en halvhungrig bebis.. Och sömnen blir ju också knasig då han tar sig power naps under den utdragna måltiderna..
För att minska krânglet skulle jag ha ammat endast morgon (första frukost) och kväll (nattslurk), mest för mysfaktorn. Sâ slipper du fâ panik för att han fâr i sig för lite (eftersom han äter det han behöver dagtid). Jag skulle lägga in en second breakfast ganska snart pâ morgonamningen, han kan sitta med er och knapra pâ en skorpa eller nâgot annat trevligt och kommer pâ sâ vis in i er frukostrytm och era frukostvanor i sin egen takt.