Jag är vän till Stockholms fröken E som skriver aktivt här. Jag har läst hennes trådar men behöver även jag få lite tips. Jag har en bebis som är 5 månader. Hon har alltid sovit väldigt väldigt lite under dagen men har aldrig varit ledsen utan varit glad och skrattat och jag har inte tänkt så mycket på att hon faktiskt sover alldeles för lite. När Erika (Stockholms fröken E) kom ut till mig på landet och vi pratade, bestämde jag mig för att att det var dags att ta tag i problemet även fast hon nu var en glad bebis.
Bakgrund:
Vi bor i Spanien och det har varit fruktansvärt varmt under sommaren. Jag har inte kunnat gå ut på promenad utan fått stanna inne. Första veckan i juli åkte vi till Sverige och var där i 5 veckor. Liksom Erika sov vi alla i samma rum vilket inte direkt underlättade då det alltid var någon som väckte någon annan. Suck. Det slutade med att Nathalie fick sova i ett annat rum och jag sov på en soffa. Det gick inte alltid så bra då pappa satt uppe sent och tittade på tv och jag bara ville sova. Så vagnandet blev halvdant då jag tillslut inte orkade av utmattning. Men efter ett tag tog det bara ca 8 min för henne att somna på kvällen och jag blev jätteglad. Tyvärr litade jag på det för mkt och ammade när hon vaknade på natten mellan 3-4 för att jag inte orkade. Fel fel fel, jag vet...det är ju jag som ska ta kontrollen. Men är man utmattad är det svårt.
Nu är vi i Norra Spanien med min mans föräldrar och kurandet har gått helt åt skogen då det ständigt kommer släktingar och vänner som vill träffa Nathalie. Sovtiderna och mattiderna blir inte längre fasta utan jag har gjort så gått jag kunnat efter de förutsättningarna som jag fått här.
Jag tog fram boken igen och insett att jag gör 2 fel: 1 attityden om självklarhet har försvunnit då jag får frågan: varför vagnar du så hårt? Förut tog det bara några minuter och nu kan jag ibland få vagna 40 min och hon blir ledsen och klagar. Vet att jag måste slipa på attityden men då hon inte somnar så fort som hon brukade blir jag osäker. 2: hon får ibland vakna när hon då jag aldrig lyckas med 2h sömn på eftermiddagen...
Så nu vill jag då rätta till mina misstag. VI kommer att vara kvar här till 3 sep, ganska lång tid och jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Hon sover i vagn och när jag säger ramsan precis när hon ska somna vaknar hon till och börjar antingen gråta eller klaga. Detta har lett till att jag inte vill ramsa... Vad anser ni om det? Hon vaknar alltid till av ramsan och blir inte alls lugn.
Jag lusläser boken och inser att jag begår en rad misstag men jag antar att det inte är försent att rätta till?
Ska man helt enkelt ta och börja om från 0?
Jag måste köra själv för min man har inte tålamod. Efter 5 min på natten säger han att dt inte fungerar.
Om hon vaknar 03 på natten och jag har bestämt mig för att hon ska äta kl 04, vagnar jag då och sen plockar upp kl 04 även om hon inte somnat om? Eller kan jag ta upp 03.30 om hon är lugn?
Sen jag började kuren (tyvärr på halvfart) har hon i alla fall blivit mycket tröttare. Hon behöver verkligen sin sömn nu. Jag kommer inte börja med mat förrän 6 månader och jag kan tänka mig att amma 1 ggr per natt tills hon fyller 6 den 21 sep.
Tacksam för lite experthjälp.
Nathalies mamma
, född 110123, kurad juli 2011
, men jag fâr inte fram att hon äter nâgot annat än bröstmjölk? Dâ tror jag att du där har en stor bit av lösningen, ge henne lite riktig mat! Banan har varit en bra startmat hos oss (vid ca 4 mânader har vi börjat ge, men mânga ger innan). Att läggas riktigt mätt brukar vara det allra bästa mot skarvar exempelvis. Läs gärna vâr favorittrâd 
) och det försökte vi med. I en vecka. 
).
) bebis lugnt och glatt och odramatiskt i spjälsängen/vagnen och GÂ. Stötta med husljud (dammsugning brukar vara en hit, men det kanske inte behövs sâ ofta som man vill husljuda sâ jag slâr även ett slag för tvättmaskin, bra "jämn" musik (hos oss har Enya varit en favorit), glad och högljudd lek med storasyskon... Jag skulle inte alls bli förvânad om din dotter helt enkelt drog en lättnadens suck över att fâ lite mera plats (och att fâ somna pâ mage/sida (läs sâ som hon själv föredrar det) \:D/ och fâ vara i fred och somna i sin egen takt.
. Hon var glad, hade ätit ordentligt och fick ligga på mage. Då hon precis har lärt sig att ställa sig på alla fyra började hon direkt att "träna". Jag försökte lägga ner huvudet på sidan och benen i sär som AW gör men hon reste sig snabbt igen. Försökte få ner huvudet men hon spjärnade emot...så jag ramsade mig ut istället och började väsnas i badrummet, duschade och pratade med mannen. Hon grät inte men klagade. Jag försökte ramsa (hjälpte inte) och efter en timme gick tonen upp. Hon grät inte men klagade väldigt. Jag gick in efter en timme och när hon var tyst och lugn ammade jag. Hon somnade nästan men väckte och försökte sen lägga ned men då blev hon helt helt hysterisk. Jag vet att man inte ska ta upp...men jag har inte hjärta att låta henne gråta när det verkligen rinner krokodiltårar. Hon gråter aldrig och när hon väl gör det så rinner det tårar längs med kinderna. 