Spika ett schema för 10-veckors?

[Sarisparis]

Hej pluttens mamma

Oj, jag var nog lite snabb vid tangentbordet igårkväll, ledsen att jag lät så panikslagen! #-o

Vi har nog alla varit där nân gâng. Flera gânger har jag stâtt och buffat/solfjädrat och i huvudet formulerat inlägg pâ inlägg. Ofta räcker det för att jag ska fâ lite distans till det hela och själv hitta svar (ofta blir det det klassiska: Attityden och Var Inte Sâ Otâlig

Gissa om jag blev förvånad när han sen sov sina 12 timmar utan att vakna en enda gång! Och vad GLAD killen var i morse, ett riktigt solsken!

=D> =D> =D> Ja, vad kan man säga? Nappen blir en sömnstörare och utan sömnstörare gâr det ju kanonbra att sova sina tolvtimmar non stop. :thumbsup:

Vi har tittat på filmklippet och har koll på hur man buffar, men vi har nog inte riktigt koll på hur man använder verktyget. För det är ju inte meningen att man ska buffa till sömns, bara buffa lugn, eller hur?

Ja, buffa är ett verktyg för att lugna barnet pâ plats. Jag tycker inte att ni ska ta till det systematiskt, utan bara vid (eventuell) kris. Nöj er med att lägga tillrätta och "parkera" barnet ordentligt, ni skulle kunna sluta med en liten (kort) solfjäder som markering. Sen gâ med ramsan.

Likadant med ramsan. Har inte riktigt koll på hur, när och varför. Någon som vill upplysa mig?

Ramsan har samma funktion som buffning och vagning, alltsâ att lugna barnet sâ att det kan somna själv. Jag skulle i ert ställe vara noga med att säga ramsan vid varje läggning (när ni gâr, inte inne vid sängen). När/om barnet ställer frâgor (grâter/skriker) sâ svarar ni med ramsan. Det gäller att uppnâ KOMMUNIKATION, alltsâ att som förälder vâga lyssna. Är lille plutten arg? Ledsen? Gâr grâten upp eller ner? Ligger han bara och muttrar att han är trött och vill sova NU men inte riktigt lyckas? Arga barn kan man inte verktyga, de mâste fâ reagera av sig. Lite gnöl ska man inte lägga sig i, hur mânga av oss vuxna somnar direkt vi lägger huvudet pâ kudden? Lite privatliv har även bebisar rätt till. 8) Först när lillen verkligen ber om hjälp kan man med hjälp av verktygen ge ett tillfredsställande svar som barnet tar till sig och tror pâ. Dâ infinner sig Lugnet som gör att barnet kan somna. Med tiden blir ramsan vid läggning rutin och den, i kombination med genomtänkta rutiner och ett trevligt liv där alla jobbar tillsammans, gör att Säkerheten gör sitt intâg vilket i sin tur gör att barnet inte alls behöver ställa nâgra frâgor utan helt enkelt kan krypa ner under täcket och känna att nu är det dags att sova. Helt enkelt.

Kika gärna runt lite i Sova Hela Natten fliken, där finns filmklipp om ramsan och även mycket tänkvärt. Jag har aldrig kurat mina smâ, men verkligen tagit till mig filosofin bakom kuren och det gör underverk för Attityden, som är grunden till hela bygget. Jag tipsar därför särskilt om de eminenta krönikorna:

Säkerhet är trygghet och Sova Hela Natten pâ Safari

Känner mig så glad och hoppfull nu! Måste bara lita på att vi har en trygg och glad bebis som får precis allt det han behöver!

Precis, du mâste lite pâ - veta att ni förebyggande och kontinuerligt - ser till alla hans behov sâ att han kan lägga sin energi pâ att växa och bli stor och utforska och jobba och flörta... Dâ kommer ni in i en god cirkel som gagnar hela familjen. :thumbsup:

[pluttens mamma]

Såg att det är tre månader sen jag skrev något sist! Det får väl ändå va ett gott tecken! Hugo är ett under i motoriska färdigheter, stora matportioner och långa nätter. För att inte tala om vilken flörtis han är! 8)

Anledningen till att jag skriver nu är helt enkelt att jag behöver lite schemainspiration när det gäller maten. Det är lätt att köra fast och bli hemmablind, och det tror jag att jag blivit...
Både jag och BVC tycker att det är hög tid att börja ge honom två mål lagad mat om dan istället för en gång som han får nu.

Så här ser det ut just nu:
8.00 Frukost – dubbel portion pulvergröt
11.30 Lunch – lagad mat, gärna med massa smörgåsrån och ibland efterrätt
14.30 Mellis – frukt + en flaska mjölkersättning 150 ml
17.30 Middag – en portion havregrynsgröt med frukt i, oftast banan
ca 19.30 nattslurk – 200 ml välling

Så här tänker jag: Jag tycker det är helt fantastiskt att han äter så mycket havregrynsgröt! Och han älskar verkligen sin gröt, så jag tycker det är synd att plocka bort den. Den är så härligt mättande också. Så då har jag tänkt att jag kanske ska ge havregrynsgröten på morgonen, till frukost istället. Men då är jag rädd att han blir så mätt att han inte är tillräckligt hungrig för att äta en ordentlig lunch sen.
Mjölkersättningen ska jag ta bort, den är egentligen mest kvar för att både jag och han tycker det är så mysigt... Tänker att han kanske kan få lite pulvergröt till mellis istället, tillsammans med frukt?
Sen är jag också rädd att han inte kommer bli lika mätt på en burk mat/en portion hemlagad mat på kvällen, som han blir på havregrynsgröten. Jag vill inte riskera hans goda nattsömn...

Äsch, vet egentligen inte vad jag är ute efter.... #-o Vill nog bara bolla lite. Hur gör ni andra? Input tack, för jag har kört fast!

[videunge]

Hej på dig

Vilket angenämt problem egentligen. Att liten tycker om mat och sover gott.
Jag tänker också att det skulle nog sitta fint med mer lagad mat. Som det är nu är det väldigt mycket spannmål. Och om man gör bra mat med rejält med fett i så står sig liten bra. Sen är det ju dagens sammanlagda matintag som avgör nattsömnen. Det kan vara bra att komma ihåg.

Blir man för mätt på frukost så skjut de andra måltiderna framåt. om det inte går i så mycket välling på slutet är ju inte i hela världen.

Jag tror inte du behöver avara rädd för mat på kvällen. Testa du

Lycka till!

Kram

[pluttens mamma]

Hej!
Behöver visst damma av den här gamla tråden.

Vill ha lite råd, för just nu känner jag mig lite ledsen...
Hugo är snart 11 månader och här hemma har det skett lite förändringar. Jag började jobba för snart 1 månad sen och min man är nu pappaledig och hemma om dagarna. Så långt inga problem, pappa och son trivs väldigt bra tillsammans. Hugo har varit väldigt pappig länge och har så klart blivit ännu mer nu. Och här kommer det som gör mig lite ledsen... När både jag och min man är hemma så funkar det inte alls med mig och Hugo. Han gråter och skriker och slänger sig handlöst om jag ens försöker röra honom. Och så kryper han till pappa och ställer sig mot hans ben och gråter tills han plockar upp honom. Hade det bara varit detta så hade jag väl fått svälja min stolthet och stå ut med att det är pappa som är bäst...
Men det kan vara problem även när det bara är pappa hemma. Vissa dagar kan han inte göra mycket för att han måste ha Hugo i famnen hela tiden. Precis så som vi inte har velat ha det. Man vill kunna gå på toa och äta utan att ha en 10-kilos bebis klistrad på sig...
Dessutom beter Hugo sig ibland på sätt som får mig att tänka trots? Men det är väl ändå lite tidigt? Om han blir ledsen när det inte blir precis som han tänkt så slänger han sig handlöst, vilket gör att man hela tiden får vara beredd så han inte slår huvudet i vårt väldigt hårda golv. Även när han sitter i famnen kan han dunka huvudet mot våra kroppar, mot axlar och nyckelben så att det inte blir särskilt skönt för någon av oss. Eller när man bär honom kan han plötsligt slänga upp armarna eller göra någon annan rörelse så att man blir rädd att tappa honom. (Detta händer mest när han är i min famn...)

I övrigt funkar det mesta bra. Han sover gott och mycket. 12 timmar varje natt och en kort förmiddagslur och en längre middagslur. Det är aldrig några problem att lägga honom, ibland somnar han direkt, ibland somnar han efter en stunds pratande.
Hugo är ute nästan varje dag med sin pappa och han är delaktig i vad som händer här hemma. Favoriterna är att diska och att följa efter dammsugaren. Sätter man på musik börjar han dansa osv osv. Han har alltså så klart stunder av ett soligt och härligt snart-ett-års-barn, precis som AW beskriver det i BB.
Men... senaste dagarna har det alltså varit mer av den andra varan.
En gång i veckan kommer farmor och farfar hit och är barnvakt. Det funkar jättebra och han är ett väldigt trevligt barn. Fram tills jag eller pappan kommer hem... då börjar gnället och klängigheten direkt...

Maten har varit en sån sak som alltid har funkat jättebra! Han tycker om allt och äter mycket och gärna. Han plockar både i sig själv och blir gärna matad också. Men nu har det blivit problem vid måltiderna också. Det går bra en liten stund, sen plötsligt kan han börja kasta sig fram och tillbaka i stolen och då kan det ju också hända att han slår pannan, näsan eller munnen i bordet. Till synes utan förklaring... Vi försöker allt... Äta själv, bli matad, dricka vatten, osv osv. Lugn blir han om han får va i pappas famn. Men då går det inte att få i honom mer mat. Och nog för att aptiten "ska" minska vid den här åldern, men på det här sättet får han ju knappt i sig nån mat alls!

Vad kan det här vara? Vad kan vi göra annorlunda?
Som ni märker så känner jag mig ganska negativ nu. Ända sen vi upptäckte BB och började med standardmodell och schema har allt funkat så bra och det har varit en fröjd att leva och umgås med Hugo! Jag tycker det är jättejobbigt att det inte funkar så bra längre! Så klart påverkar det mig också att jag är borta hela dagarna. Jag längtar efter Hugo och när jag väl träffar honom så är han "besvärlig" eller vill bara vara hos pappa och då blir ju jag besviken...
Men jag ser ju också att Hugo har det jobbigt och det är därför jag undrar om det är någon som har nåt tips. Någon som känner igen det här och vet vad det kan va?

[Tin]

Hej, ja fortsätt damma av tråden så länge det behövs.

(fast jag kortade lite)
Vill ha lite råd, för just nu känner jag mig lite ledsen... Han gråter och skriker och slänger sig handlöst om jag ens försöker röra honom. Och så kryper han till pappa och ställer sig mot hans ben och gråter tills han plockar upp honom.
Dessutom beter Hugo sig ibland på sätt som får mig att tänka trots?

Förtrots nej, för tidigt. Jag tänker, kan det vara så att liten håller på att lära sig gå? Det är jättevanligt att små kottar reagerar med klängighet och gnällighet när de precis är på väg att lära sig gå (samma sak vid lära sig krypa). Det är oerhört stort för liten att lära sig gå, inte bara fysiskt utan det tar på krafterna mentalt också. Det brukar yttra sig i det du beskriver. Det är som om liten reagerar på att: oj nu händer det grejer och OM jag bara går iväg, kan jag komma tillbaka då? Hjälp!
Att liten inte är klängig på farmor och farfar är fullständigt logisk för det är ju mamma och pappa som är viktigast i litens liv, det är ju er han vill vara säker på att han kan komma tillbaka till. Och kanske då extra till pappa eftersom de spenderar mest tid just nu.
Så istället för att bli ledsen........ tänk på vilka erövringar liten är på väg att göra. Att lära sig gå, det är stort det. Såna stora grejer går man inte igen om vuxen.

I övrigt funkar det mesta bra. Han sover gott och mycket. 12 timmar varje natt och en kort förmiddagslur och en längre middagslur. Det är aldrig några problem att lägga honom, ibland somnar han direkt, ibland somnar han efter en stunds pratande.
Hugo är ute nästan varje dag med sin pappa och han är delaktig i vad som händer här hemma. Favoriterna är att diska och att följa efter dammsugaren. Sätter man på musik börjar han dansa osv osv. Han har alltså så klart stunder av ett soligt och härligt snart-ett-års-barn, precis som AW beskriver det i BB.

Underbart. =D>

Men nu har det blivit problem vid måltiderna också. Det går bra en liten stund, sen plötsligt kan han börja kasta sig fram och tillbaka i stolen och då kan det ju också hända att han slår pannan, näsan eller munnen i bordet. Till synes utan förklaring... Vi försöker allt...

Jag tänker så här: stora små som din som gillar mat och som äter själv brukar kunna reglera matintaget ganska bra själv vid det här laget. Precis som med sömnen, ska vi erbjuda förutsättningar, men vi kan inte äta åt dom.
Det i kombination med vetskapen om att maten faktiskt går i perioder, när de inte har en tillväxtperiod så behöver deras små kroppar faktiskt inte så mycket. Det här brukar vara svårt för föräldrar (jag gick också i fällan först) men lösningen är att tagga ner. Tro på att liten faktiskt kan plocka i sig det liten behöver, erbjud mat, satsa på säkra kort men låt liten äta. Då blir det ingen mat varg av detta! För det brukar ju vars aå att får liten nys på att detta är mammas ömma punkt, ja då är det där man lägger krånglet.
Min 2 åring äter ibland 2 skedar och sedan ropar hon färdig mamma. Hon måste smaka, men vill hon efter det inte mer, så är det hennes grej, och hon får inget småsnacks emellan måltiderna. Det funkar, men först efter att jag själv taggade ner.

Jag tycker det är jättejobbigt att det inte funkar så bra längre! Så klart påverkar det mig också att jag är borta hela dagarna. Jag längtar efter Hugo och när jag väl träffar honom så är han "besvärlig" eller vill bara vara hos pappa och då blir ju jag besviken...

Vet du det kommer funka - nu vet du vad liten går igenom, det är bara lite småjusteringar som behövs, precis som alltid. Ibland i schemat, ibland i attityden, ibland insikt, ibland i kunskap. Vi finns här. Alltid.

kram Tin

[SaraMilana]

Hej!

Tin har skrivit så fint redan , men jag fyller på lite då jag stundtals kan känna igen mig i det du skriver då jag har en liten tjej hemma som bara är några veckor yngre än din kille.

Det händer mycket i utvecklingen nu och hon blir ofta frustrerad över att vilja saker men inte riktigt kunna. Hon kan bryta ihop om man försöker hjälpa till i all välmening. Eller om hon har spanat in något som hon vill undersöka som hon inte når. Jag har haft stor nytta av kapitlet om krypbarnet i Barnaboken, läs gärna det igen!

Ibland är det svårt att veta vad det gäller, då sätter jag mig på golvet med henne så att hon kan komma upp i min famn om hon vill. När hon är nöjd kryper hon sedan glatt vidare. Social delaktighet på golvet är alltid en hit, jag brukar försöka ha ett ess i rockärmen att ta till om det blir jobbigt.

Att dunka huvudet i saker är spänningslösande och nog en följd av denna frustration. Gör ingen grej av det, men försök dämpa dunkandet. Dunkar han huvudet mot väggen, lägg bara handen emellan så att han inte gör illa sig.

[pluttens mamma]

Tack för fina svar Tin och SaraMilana!

Visst är det så att plutten håller på att lära sig gå! Det har jag inte ens tänkt på hur stor grej det är för honom! (Har väl varit upptagen med förändringen i mitt eget liv... #-o )
Han går ju obehindrat längs möbler och börjar så smått att släppa taget ibland när han glömmer bort sig. Givetvis kan den förändringen göra honom lite ur balans! Tack för den påminnelsen.
Känner igen det där med frustration som du säger också SaraMilana. Ibland vill han något eller har någon tanke som vi inte förstår eller tolkar rätt. Stor katastrof!

Det jag undrar nu är lite hur jag ska hantera detta? Vi vill ju båda sträva efter att han blir en självständig och glad bebis som inte sitter klistrad i famnen jämnt. Men om det är så att han behöver extra närhet och trygghet från oss just nu, vill jag ju inte hindra honom från det...!
Jag försöker tänka som du, SaraMilana, att gå ner på hans nivå och prova nere på golvet innan jag tar upp honom i famnen. Vad tror ni?

När det gäller maten har ni säkert rätt där också, jag ska försöka tagga ner! Men här kör vi fortfarande med mycket småsnacks mellan målen. Rån, riskakor, russin, majskrokar osv osv... Mycket för att det är så bra med mutor! Framför allt när blöjan ska bytas...
Tror ni det är dags att börja skära ner på småätandet nu? Lära honom att äta det gör man när det är måltid?

Tack igen! Är så bra att kunna komma tillbaka till forumet när tankarna snurrar...

[SaraMilana]

Hej igen!

Jag försöker tänka som du, SaraMilana, att gå ner på hans nivå och prova nere på golvet innan jag tar upp honom i famnen. Vad tror ni?

:thumbsup: Tar du upp honom på en gång så visar du att det är något farligt han måste räddas från. Att hålla sig på golvnivå är en mycket bra start!

Men här kör vi fortfarande med mycket småsnacks mellan målen. Rån, riskakor, russin, majskrokar osv osv... Mycket för att det är så bra med mutor! Framför allt när blöjan ska bytas...
Tror ni det är dags att börja skära ner på småätandet nu? Lära honom att äta det gör man när det är måltid?

Byt ut mutorna mot spännande saker att fingra på istället för ätbara saker tycker jag. Med småätande mellan målen förstörs aptiten tills det är matdags och då är det inte så konstigt om man inte vill ha...