Självrannsakan

[Irmasmamma]

Fast jag slår vad om att om jag jade sagt att jag gärna vill prova att använda ramsan vid sängen, samtidigt som jag har ögonkontakt och kanske smeker barnet på handen de första nätterna för att den ska bli trygg, så hade jag fått en sån här: [-X
Om att inte känna rädsla för att komma med egna ideer. Jag känner att det bara blir fördömande och ingen som helst bekräftelse vid egna förslag.

Som exempel så frågade jag här en gång om jag bara kunde använda ramsan *2 men det gick inte för sig. Visst, det är mitt ansvar som förälder att använda det jag vill, men på tal om denna diskussion, så... Här inne är man med eller så håller man tyst, så känner jag. Man får en skopa om man vill modifiera Shn och skriver man något som inte är förenligt med BB så är det "Annas forum".

Fast det är ju precis det som är grejen, du säger det själv, det är Annas forum, och de råd vi ger här är tänkta att vara i hennes anda!
Man använder det man vill och förkastar det man vill, men man kan väl knappast räkna med att få andra råd än de som Anna i allmänhet förespråkar, eftersom det är just de råden vi (de flesta) här på forumet upplever funkar!

Sen att vi alla gör vissa saker som kanske inte är "BB/SHN-mässiga" är en helt annan femma tycker jag.
Många saker jag gör hade nog också fått ett [-X med glimten i ögat, om jag tog upp dem här.
Jag väljer att inte skriva inte om de sakerna, inte för att jag är rädd att bli tillrättavisad eller utfryst, utan för att jag tycker att det inte känns viktigt att få positiv eller negativ feedback på något som jag vet att de flesta här inte håller med om!

Och JAG hänger här för att jag vill diskutera och utbyta erfarenheter och råd med likasinnade! Så de där andra sakerna kan jag prata om med någon annan.
Så resonerar jag! 8)

[extradarkchocolate]

Jag är med dig och jag förstår. Men jag talade om känslan. Jag förstår vad "kritiker" menar och tycker det är synd eftersom det är en sån skattkista.

Fast jag slår vad om att om jag jade sagt att jag gärna vill prova att använda ramsan vid sängen, samtidigt som jag har ögonkontakt och kanske smeker barnet på handen de första nätterna för att den ska bli trygg, så hade jag fått en sån här: [-X
Om att inte känna rädsla för att komma med egna ideer. Jag känner att det bara blir fördömande och ingen som helst bekräftelse vid egna förslag.

Som exempel så frågade jag här en gång om jag bara kunde använda ramsan *2 men det gick inte för sig. Visst, det är mitt ansvar som förälder att använda det jag vill, men på tal om denna diskussion, så... Här inne är man med eller så håller man tyst, så känner jag. Man får en skopa om man vill modifiera Shn och skriver man något som inte är förenligt med BB så är det "Annas forum".

Fast det är ju precis det som är grejen, du säger det själv, det är Annas forum, och de råd vi ger här är tänkta att vara i hennes anda!
Man använder det man vill och förkastar det man vill, men man kan väl knappast räkna med att få andra råd än de som Anna i allmänhet förespråkar, eftersom det är just de råden vi (de flesta) här på forumet upplever funkar!

Sen att vi alla gör vissa saker som kanske inte är "BB/SHN-mässiga" är en helt annan femma tycker jag.
Många saker jag gör hade nog också fått ett [-X med glimten i ögat, om jag tog upp dem här.
Jag väljer att inte skriva inte om de sakerna, inte för att jag är rädd att bli tillrättavisad eller utfryst, utan för att jag tycker att det inte känns viktigt att få positiv eller negativ feedback på något som jag vet att de flesta här inte håller med om!

Och JAG hänger här för att jag vill diskutera och utbyta erfarenheter och råd med likasinnade! Så de där andra sakerna kan jag prata om med någon annan.
Så resonerar jag! 8)

[Irmasmamma]

Jag är med dig och jag förstår. Men jag talade om känslan. Jag förstår vad "kritiker" menar och tycker det är synd eftersom det är en sån skattkista.

Ja, skattkista var verkligen ordet! Men synd att du ska behöva känna så....när vi bara menar väl. #-o Men kommunikation kan vara en svår konst, särskilt i skrift!

[Sarisparis]

Fast jag slår vad om att om jag jade sagt att jag gärna vill prova att använda ramsan vid sängen, samtidigt som jag har ögonkontakt och kanske smeker barnet på handen de första nätterna för att den ska bli trygg, så hade jag fått en sån här:
Om att inte känna rädsla för att komma med egna ideer. Jag känner att det bara blir fördömande och ingen som helst bekräftelse vid egna förslag.

Som exempel så frågade jag här en gång om jag bara kunde använda ramsan *2 men det gick inte för sig. Visst, det är mitt ansvar som förälder att använda det jag vill, men på tal om denna diskussion, så... Här inne är man med eller så håller man tyst, så känner jag. Man får en skopa om man vill modifiera Shn och skriver man något som inte är förenligt med BB så är det "Annas forum".

Ja, jag förstâr hur du menar, extradarkchocolate. Just med kuren tycker jag dock inte att det är sâ konstigt att râden ter sig lite fyrkantiga. Kuren har ju utarbetats till perfektion, under ett tiotal âr och hundratals barn, och jag vâgar tro att Anna vägde varje ord när hon skrev SHN-boken. Sâ om man ändrar för mycket pâ det receptet sâ blir det inte riktigt samma kaka.

Men det gâr ju att ta till sig filosofin i SHN-kuren, utan att kura. Den berömda Attityden/Förhâllningssättet är ju ganska universell och är helt suverän i alla sammanhang. Om det känns bättre att göra som du säger (ögonkontakt när man ramsar till exempel) sâ tror jag att det ocksâ kan vara ett sätt att förbättra sömnsituationen. Men nâgon SHN-kur pâ 3 dagar plus en uppföljningsvecka blir det ju inte.

Jag tycker att det är helt rätt att läsa kritiskt och verkligen fundera igenom vad man vill göra och att man kan stâ för det man gör. Vissa kanske tycker att kuren är brutal och föredrar en metod i stil med Elizabeth Pantleys "Somna utan grât". Dâ ska man ju inte tvinga sig att kura, det säger ju sig självt.

Att kuren fâtt en sâdan kultstatus tror jag kan förklaras av att man pâ kort tid bryter ett mönster som blivit ohâllbart för alla och lika snabbt inför nya rutiner som gör att hela familjen fâr energi till att bara njuta av tillvaron.
Däri tror jag att euforin ligger, och som kanske ocksâ kan förklara att de som kurat kallas för "frälsta". Detta kan nog ocksâ förklara varför kuren provocerar sâ mycket ocksâ, det verkar ju tyvärr vara svârt för vissa att glädjas ât andras lycka (nu menar jag absolut inte dig, extradarkchocolate, jag diskuterar rent allmänt).

Jag tycker att SHN-kuren är en välsignelse för familjer med sömnproblem (som inte har en medicinsk förklaring). Om man, som jag, tror pâ Annas tes om överlevnadsângest och metaforen Vargen, sâ är det lätt att ta till sig att barnets skrik är frâgor som kräver svar. Dâ är det ocksâ lätt att känna sig säker när man ger kur-svaren (som man verkligen tagit till sig genom att läsa pâ ordentligt). Och ju tryggare svar, desto fortare vâgar barnet tro pâ dem. :thumbsup:

Men kommunikation kan vara en svår konst, särskilt i skrift!

Jag hâller med, det är alltid svârt att veta hur det man skriver kommer att tolkas. Smileys i all ära , men alla läser ju utifrân sig själva. Som med all kommunikation och relationer i allmänhet sâ krävs det nog öppet sinne och god vilja frân alla parter för att fâ det sâ smidigt som möjligt.

Ja, skattkista var verkligen ordet!

Skriver under pâ det, jag med.

[inger]

Fast jag slår vad om att om jag jade sagt att jag gärna vill prova att använda ramsan vid sängen, samtidigt som jag har ögonkontakt och kanske smeker barnet på handen de första nätterna för att den ska bli trygg, så hade jag fått en sån här: [-X
Om att inte känna rädsla för att komma med egna ideer. Jag känner att det bara blir fördömande och ingen som helst bekräftelse vid egna förslag.

Som exempel så frågade jag här en gång om jag bara kunde använda ramsan *2 men det gick inte för sig. Visst, det är mitt ansvar som förälder att använda det jag vill, men på tal om denna diskussion, så... Här inne är man med eller så håller man tyst, så känner jag. Man får en skopa om man vill modifiera Shn och skriver man något som inte är förenligt med BB så är det "Annas forum".

Jag har funderat några dagar över det du skriver.
Jag har tittat in på kurforum. Jag tycker att kurforuemn skiljer sig åt mot de andra forumen.
Föräldrar som vänder sig till kurforum gör det för att få råd och vägledning om hur de ska få barnen att sova. Det är tydligt tycker jag att det är sova hela natten boken som ligger till grund och man uppmanas att läsa den innan och ta ställning till om man vill pröva enligt den boken. De föräldrar läs mammor som ger råd där har ju nästan ett heltidsabrete med att svara. Ibland är det fjorton sidor långa trådar där föräldrar oförtrutet får stöd.
Jag tycker inte att det är konstigt att man just på dessa forum hänvisar till att så här fungerar shn, så gör man enligt shn.

Jag kan tycka att många missbrukar det här med att kunna få gratis rådgivning från andra föräldrar på nätet. Man antar att andra ska kunna ösa ur en aldrig sinande tid för att ge just mig råd och stöd.

Om man har gjort modifieringar och lyckats med det kan man väl dela med sig i stället. Så här gjorde jag med mitt barn och det fungerar för oss.

Jag tycker också att man ska fundera lite över det här behovet att ständigt få råd och stöd.
´Jag tror inte heller på att man förr hela tiden ringde sin egen mamma eller släktingar för att få råd om babyn. De flesta människor har klarat detta förr genom att lita på sina egna instinkter.
Man har också konkret och praktiskt haft andra saker att göra.

Så vad är det med oss människor på 2010 talet?

[Nimrah]

Jag är med dig och jag förstår. Men jag talade om känslan. Jag förstår vad "kritiker" menar och tycker det är synd eftersom det är en sån skattkista.

Fast jag slår vad om att om jag jade sagt att jag gärna vill prova att använda ramsan vid sängen, samtidigt som jag har ögonkontakt och kanske smeker barnet på handen de första nätterna för att den ska bli trygg, så hade jag fått en sån här: [-X
Om att inte känna rädsla för att komma med egna ideer. Jag känner att det bara blir fördömande och ingen som helst bekräftelse vid egna förslag.

Som exempel så frågade jag här en gång om jag bara kunde använda ramsan *2 men det gick inte för sig. Visst, det är mitt ansvar som förälder att använda det jag vill, men på tal om denna diskussion, så... Här inne är man med eller så håller man tyst, så känner jag. Man får en skopa om man vill modifiera Shn och skriver man något som inte är förenligt med BB så är det "Annas forum".

Jag kan också förstå detta, denna känsla. Håller med Inger att det är stor skillnad på kurforum och de andra forumen. Jag tror det är svårt att förmedla den attidtyd som nehövs om man börjar ta in andra sätt. Det kan jag se nu när jag har kurat en gång och förstått hela konceptet. Då skulle det smyga in vargar som skulle störa det hela väldigt och jag skulle börja vela. "Kanske skulle jag göra si eller så eller kanske sååå...???" När vi vet att det inte handlar om hur många gånger man ramsar eller om man gör på ett eller annat sätt. Det handlar bara om förmedlandet av säkerheten och att du som förälder är en person att lita på. Ngn kanske AW själv har skrivit att det egentligen inte spelar ngn roll om du så står och dansar hambo eller liknande bara du förmdelar attityden. (Ngn annan kanske har detta citat i huvudet, för det var ngt åt det hållet men inte exakt detta) Det blir kanske lite fyrkantigt men jag tror det måste vara så. Sedan behöver man ju inte vara otrevlig när man svarar. Och, i slutändan gör ju föräldern där på andra sidan vad den vill i alla fall.
Jag fick ju ett annat svar när jag upptäckte att jag hade pangramsat *1 typ: "egentligen är det *4 men om det funkat för dig varför inte!" Och jag upplevde inte ett fördömande svar.

Och JAG hänger här för att jag vill diskutera och utbyta erfarenheter och råd med likasinnade! Så de där andra sakerna kan jag prata om med någon annan.
Så resonerar jag! 8)

Så känner jag med !

[Alma]

Funderat på det som du extradarkcholkolade skrivit. Tänker att det du upplever kan höra ihop med det jag mött hos andra som varit kritiska till BB eller SHN och som förklaringar nämnt detaljer om amning, mattider, ramsningssätt eller annat som de inte tyckt varit bra för deras del. De har haft detaljerna, schemana och "reglerna" i fokus.

Jag upptäcker då att jag inte kommer ihåg BB eller SHN för detaljerna. Hur många gånger man ammar, ramsar eller när mattider ska infalla eller ens när barnen ska äta det ena eller det andra. Jag minns efteråt attityderna och tänket "bakom", dvs vad olika saker betyder för barnets del.

Detaljerna och AWs praktika har däremot varit viktiga i tider när jag behövt hjälp som förälder. Då har jag studerat dem och följt dem i ganska hög grad för att komma på rätt köl. Och då har det varit viktigt också med de mycket konkreta råd som både böckerna och forumet givit. Jag har verkligen gillat just det, att många provat ramsning på ena och andra sättet, och pläderar för ett sätt istället för att svara att det finns 100 olika bra varianter och du måste pröva dig fram. Jag prövar gärna det som många andra testat utan att testa 99 varianter själv först. Särskilt när jag och sonen varit trötta...

Det är ju inte riktigt det du menar. Men konsekvenserna att ha SHN lös i kanterna tror jag inte hjälper föräldrar och barn. Jag tror det är viktigt att några jobbar hårt för att hjälpa människor att förstå och använda ett utprövat sätt. Det är viktigare än att 1 000 föräldrar och experter pläderar för att det finns lika många bra sätt som barn och föräldrar... För detta finns ju redan så mycket av, på BVC och andra ställen.

Att man sedan, särskilt när attityden gemomsyrat hela det mörka sovrummet, utvecklar egna varianter tror jag alla gör. Men det är inte varianterna när det funkar som är de viktigaste att lära. Det är att förstå hur man använder "grundpaketet" när det inte funkar.

Så jag tycker SHN har minst två sidor. En strikt och mycket konkret, byggd från erfarenheterna av många barn, som man hjälper människor med för att komma ur sin situation. Och en annan mer variationsrik när det funkar och behoven av hjälp från andra inte är så stora längre.

SHN och BB tycker jag är den bästa mûslin som finns. Basmusli. Sedan kryddar man själv med det man vill ha. Jag har hittills inte upplevt att jag blivit kritiserad för de extra ingredienserna jag valt, men jag har uppskattat de kommentarer jag fått på dem.

Sedan kan man verkligen fundera på varför vi föräldrar behöver så mycket rådgivning från andra och varför vi har problem med det grundläggande i föräldraskapet; trygghet att sova, äta, samarbeta, leka, finnas till...

[Hege]

Jag tänker så här att om man går till doktorn för att få en kur antibiotika mot barnets halsfluss eller annat otyg, så får man en plan över hur medisineringen ska gå till, och då ligger det ju i korten att man ska följa den planen. Det är väl givet att man inte själv kan tycka till på tredje dagen att man vill göra på annat sätt än planerat, för det passar barnet/familjen bättre. Då kan ju konsekvensen bli allt från inte-tillfrisknad till resistens!

Och hur ska doktorn reagera om det kommer ett samtal en eftermiddag från en mamma som säger att "Jo, jag tänkte så här, bla-bla-bla, det är väl okej, eller?"

Ska han packa in sin tillrättavisning i bomull, lite "glimten i ögat", rentav säga att ja, det kan du ju försöka (alla halsfluss är ju olika...), eller ska han säga att "Nej, för tusan, det kan du ju inte göra! Då blir det ju inte som det är tänkt!"

Och om mamman då surnar till över "det dåliga klimatet" hos doktorn, eller känner sig osäker på om hon kommer bli utfryst i fall hon gör ett nytt försök på att komma med sin egen variant av antibiotikakurning, vad ska så doktorn göra med det?

Och om doktorn har flera av denna mamma-typen, som på olika sätt tycker att de kan överprova läkarvetenskapen, hur ska han förhålla sig då? Ska han tänka om, kanske är kuren för hård, det är ju många dagar med antibiotika, och barnen är ju rätt så små...

Eller ska dessa mammor tänka om, att något som har varit provat ut så länge, och fungerar så bra som det gör, fungerar av en anledning. Och den anledningen är att kuren följs till punkt, så som den är ordinerat.

Följs det inte enligt planen, så blir inte resultatet enligt planen.
Och då får doktorn sitte där, han som ordinerade något som inte funkade.

Tror inte det. Jag tror doktoren väljer "Nej för tusan, det kan du ju inte göra!" Utan glimten i ögat.

[TorsMamma]

Tack Hege huvudet på spriken!

[Alma]

Det var en bra liknelse.

Själv är jag den som lyssnar på doktorn och sedan gör som jag tror är bra... Ofta som doktorn säger, ibland inte.

Däremot förväntar jag mig inte att doktorn ska fortsätta att ge mig stöd om jag inte följer hennes/hans plan. Har man avvikit från råden så är det självklart inte doktorn som ska bekräfta mig, eller ens ta ansvar för hur det går. Bekräftelse får jag söka på annat håll.

Det handlar helt enkelt om förtroende och att allt inom läkarvetenskapen inte är "provat ut så länge, och fungerar så bra som det gör, fungerar av en anledning. Och den anledningen är att kuren följs till punkt, så som den är ordinerat." som Hebe skriver om SHN.

Gentemot BB och SHN har jag större förtroende. När livet funkar behövs inte kurer och då kan flexibiliteten vara större. Men inte när sömnen fallerar. Då behövs ett recept på utprovade metoder.

Jag har känslan av att vill man vara med och utveckla SHN och kuren finns möjligheter. Och att det är ett seriöst arbete som människor ägnar mycket tid till när de träffas veckovis, arbetar med barnen och inte sover tillsammans...

Det man har jobbat med under många år och utvecklat med många barn och människor är ofta inte sådant som kan ändras genom ett par, tre meddelanden i ett forum.

[inger]

Det var en bra liknelse.

Själv är jag den som lyssnar på doktorn och sedan gör som jag tror är bra... Ofta som doktorn säger, ibland inte.

Däremot förväntar jag mig inte att doktorn ska fortsätta att ge mig stöd om jag inte följer hennes/hans plan. Har man avvikit från råden så är det självklart inte doktorn som ska bekräfta mig, eller ens ta ansvar för hur det går. Bekräftelse får jag söka på annat håll.

Och att det är ett seriöst arbete som människor ägnar mycket tid till när de träffas veckovis, arbetar med barnen och inte sover tillsammans...

Det man har jobbat med under många år och utvecklat med många barn och människor är ofta inte sådant som kan ändras genom ett par, tre meddelanden i ett forum.

Klockrent!

[Sarisparis]

Så vad är det med oss människor på 2010 talet?

Vana vid enkla lösningar serverade direkt pâ vâr skärm i vârt vardagsrum. Övertro pâ forskning och vita rockar. Utkastade frân vâr egen verklighet under föräldraledigheten och fullproppade med (icke)râd frân BVC. Verkligheten med en liten bebis 24h/24 kan skaka om den mest förberedda (se ovan) ordentligt och i slutändan kan det bli ett kaos av varierande karaktär. Att dâ fâ personliga svar här pâ forumet, konkreta râd som ger resultat, kanske ibland kan fâ det paradoxala resultatet att det dâ blir râdgivarnas fel om allt inte fungerar tiptop alldeles pâ stört. Mycket vill ha mer och här uppnâr man i alla fall kommunikation.

Hege och Alma - vilka kloka damer ni är. =D> Era exempel om doktorer och antibiotikakurer är verkligen klockrena!

Det handlar bara om förmedlandet av säkerheten och att du som förälder är en person att lita på. Ngn kanske AW själv har skrivit att det egentligen inte spelar ngn roll om du så står och dansar hambo eller liknande bara du förmdelar attityden.(Ngn annan kanske har detta citat i huvudet, för det var ngt åt det hållet men inte exakt detta)

Jag tror att citatet du tänker kommer frân favorittrâden om förhâllningssättet:

Angående verktygen så är jag alldeles säker på att man kan få sitt barn att somna/somna om lugnt om man sjunger ”är du kär i mig ännu Klas-Göran” och hoppar 8 hoppsasteg baklänges med en röd och en grön gummistövel på fel fot ute på balkongen var 4:e minut - om man bara hade tilltro och ett vinnande samt självklart förhållningssätt till situationen, barnet och sig själv ! Absolutamente

Därför ska man vara så påläst att man kan ta kunskapen till sig och förankra i sin egen personlighet samt att våga agera som egen person i kurens alla moment - inte en kopia av AW eller Mammut. Ni vet hur det är med dåliga kopior... Om jag kan, så kan jag lova att alla andra också kan - jag är bara en Mammut bland alla andra....

En annan aspekt av det hela tror jag är att mânga endast associerar till SHN-kuren när namnet Anna Wahlgren nämns. Som sagts av flera ovan sâ är SHN-râden ofta "fyrkantiga". Alltsâ är Anna Wahlgren "fyrkantig". Att SHN är just en kur som kan tas till vid mer eller mindre svâra sömnproblem betyder ju inte att allt Anna skrivit i ämnet barn och sömn är enligt SHN. Jag tänker till exempel pâ det som skrivs i Barnaboken om nattliga uppvak hos ett (icke kur-)barn:

Hur som helst: om en älsklig, harmonisk och glad liten elvamånadersbaby plötsligt ger ur sig ett hjärtskärande skrik i nattens stillhet, blir man som förälder förstås förskräckt. När man då rusar in och tröstar och lugnar, får man försöka hålla i minnet att det inte är meningen att man ska skrämma upp den lilla ytterligare – utan just lugna. Man får hålla sin egen oro i schack och tänka på de nätter man själv satt sig käpprak i sängen med bultande hjärta och strax lagt sig ner igen. Och inte tända lampan, bära iväg med barnet, ställa till med mer uppståndelse än nödvändigt.
Det kan hända att den lilla överhuvudtaget inte är vaken.
En varm kram med barnet kvar i sängen, några mjuka ord, en smekning och en kyss, ett tryggt omstoppande och sedan lite hörbart pyssel i närheten – det är gott för små mardrömmare.

Varken SHN eller BB kan sammanfattas med de konkreta verktygen (buffa, vagna, ramsa...), har man inte tagit till sig den bakomliggande filosofin sâ blir det pannkaka. Men har man verkligen läst pâ, och känt att det här är rätt för oss, dâ blir det en bra basmüsli, som Alma sâ fint uttryckte det:

SHN och BB tycker jag är den bästa mûslin som finns. Basmusli. Sedan kryddar man själv med det man vill ha.

Och gott blir det! :thumbsup: Och sâ tycker jag att det är fantastiskt trevligt att diskutera ingredienser här pâ forumet i sällskap av andra vardagsgourmeter.

[Alma]

Sarisparis - \:D/ nu börjar detta bli riktigt skön skönlitteratur!